![](https://cdn.fokus.se/app/uploads/fokus/2025/02/04173952/sdl9gLH79-b7cU-nh.jpg)
Vill ingen ge Northvolt nytt kapital?
Advokaternas dimridåer döljer Northvolts verkliga problem, skriver Per Lindvall.
Toppbild: Henrik Montgomery/TT
I slutet av november i fjol ansökte batteritillverkaren Northvolt om rekonstruktion i USA enligt de så kallade Chapter 11 reglerna i konkurslagstiftningen. I samband med detta lyckades bolaget plocka in runt 2,7 miljarder kronor, inte minst från Scanias ägare Traton, för att hålla bolaget flytande. Denna likviditetsinjektion sades då räcka fram till och med januari.
Vi är nu inne i februari och några nyheter om att rekonstruktionsjuristerna har lyckats få fram de nya pengar som behövs för att få fabriken i full produktion har inte kommit. Bara att juristerna själva har fakturerat sammanlagt 126 miljoner kronor i arvoden.
I stället har nyhetsflödet fyllts av de hotfulla brev som har skickats ut av bolagets amerikanska advokatbyrå Kirkland & Ellis till företagets svenska fordringsägare. Svenskarna har valt att vända sig till Kronofogden för att driva in sina fordringar. Advokatbyrån i USA har då hotat med stämningar om de inte drar tillbaka sina krav. Svensk juridisk expertis som Dagens Industri har varit i kontakt med anser inte att advokaternas krav har någon rättsverkan i Sverige. Kronofogden har heller inte beaktat Chapter 11-processen i sina utmätningar.
Frågan om vilka regler och vilket tonläge som ska gälla är väl i det större sammanhanget inte så relevant även om det har väckt uppseende. Men kommunikationen andas en viss desperation hos rekonstruktörerna. Särskilt inslagen av den nu populära amerikanska förhandlingstekniken ”art of the deal”, där hot om vedergällning är utgångsbudet. Problemet för alla inblandade är, att utan en lyckad rekonstruktion så lär inte de oprioriterade fordringsägarna få ut något oavsett om Kronofogden står för handräckningen eller inte.
Northvolt upprättade en kontrollbalansräkning i början av januari i samband med den extra bolagsstämman. I den framkom att förlusten för 2024 uppgick till 62 miljarder kronor, vilket medförde att det egna kapitalet sjönk till minus 29,5 miljarder kronor och de samlade skulderna till motsvarande 64 miljarder kronor. Av de drygt 110 miljarder kronor som har satsats i Northvolt bedömdes tillgångarna vara värda en tredjedel, runt 35 miljarder kronor.
Men för att tillgångarna ska ha något värde överhuvudtaget och fordringsägarna ska kunna få tillbaka något materiellt så måste Northvolt få in friska pengar. Bedömningen har varit att runt 15 miljarder kronor behövs. Men omvärldsförutsättningarna, särskilt den försvagade efterfrågan och den växande överkapaciteten på elbils- och batterimarknaden, har knappast förbättrats sedan i november då rekonstruktionen inleddes. Detsamma gäller förstås möjligheterna för Northvolt att nå lönsamhet.
Samtidigt har den eller de aktörer som är beredda att satsa nya pengar incitament att hålla korten intill kroppen och pressa befintliga ägare och långivare till så stora eftergifter som möjligt för att maximera värdet på de egna insatserna.
Men mot det verkar tidsfaktorn. Ju längre tiden går, desto större risk att Northvolt helt tappar fart och kraft och rekonstruktionen övergår i konkurs.
I slutet av november i fjol ansökte batteritillverkaren Northvolt om rekonstruktion i USA enligt de så kallade Chapter 11 reglerna i konkurslagstiftningen. I samband med detta lyckades bolaget plocka in runt 2,7 miljarder kronor, inte minst från Scanias ägare Traton, för att hålla bolaget flytande. Denna likviditetsinjektion sades då räcka fram till och med januari.
Vi är nu inne i februari och några nyheter om att rekonstruktionsjuristerna har lyckats få fram de nya pengar som behövs för att få fabriken i full produktion har inte kommit. Bara att juristerna själva har fakturerat sammanlagt 126 miljoner kronor i arvoden.
I stället har nyhetsflödet fyllts av de hotfulla brev som har skickats ut av bolagets amerikanska advokatbyrå Kirkland & Ellis till företagets svenska fordringsägare. Svenskarna har valt att vända sig till Kronofogden för att driva in sina fordringar. Advokatbyrån i USA har då hotat med stämningar om de inte drar tillbaka sina krav. Svensk juridisk expertis som Dagens Industri har varit i kontakt med anser inte att advokaternas krav har någon rättsverkan i Sverige. Kronofogden har heller inte beaktat Chapter 11-processen i sina utmätningar.
Frågan om vilka regler och vilket tonläge som ska gälla är väl i det större sammanhanget inte så relevant även om det har väckt uppseende. Men kommunikationen andas en viss desperation hos rekonstruktörerna. Särskilt inslagen av den nu populära amerikanska förhandlingstekniken ”art of the deal”, där hot om vedergällning är utgångsbudet. Problemet för alla inblandade är, att utan en lyckad rekonstruktion så lär inte de oprioriterade fordringsägarna få ut något oavsett om Kronofogden står för handräckningen eller inte.
Northvolt upprättade en kontrollbalansräkning i början av januari i samband med den extra bolagsstämman. I den framkom att förlusten för 2024 uppgick till 62 miljarder kronor, vilket medförde att det egna kapitalet sjönk till minus 29,5 miljarder kronor och de samlade skulderna till motsvarande 64 miljarder kronor. Av de drygt 110 miljarder kronor som har satsats i Northvolt bedömdes tillgångarna vara värda en tredjedel, runt 35 miljarder kronor.
Men för att tillgångarna ska ha något värde överhuvudtaget och fordringsägarna ska kunna få tillbaka något materiellt så måste Northvolt få in friska pengar. Bedömningen har varit att runt 15 miljarder kronor behövs. Men omvärldsförutsättningarna, särskilt den försvagade efterfrågan och den växande överkapaciteten på elbils- och batterimarknaden, har knappast förbättrats sedan i november då rekonstruktionen inleddes. Detsamma gäller förstås möjligheterna för Northvolt att nå lönsamhet.
Samtidigt har den eller de aktörer som är beredda att satsa nya pengar incitament att hålla korten intill kroppen och pressa befintliga ägare och långivare till så stora eftergifter som möjligt för att maximera värdet på de egna insatserna.
Men mot det verkar tidsfaktorn. Ju längre tiden går, desto större risk att Northvolt helt tappar fart och kraft och rekonstruktionen övergår i konkurs.