Therese Johaug är ingen apa

En apa i en experimentbur fick en bit gurka efter att ha klarat en svår uppgift. Han var lycklig. Men i en bur intill klarade en annan apa av exakt samma uppgift, och fick något mycket godare – en vindruva. Apan som fått gurkbiten kastade den ilsket tillbaka mot forskaren och bankade upprört mot burväggen. Aversionen mot orättvisor, tror forskarna, kan vara evolutionärt inpräntad, snarare än kulturellt inlärd.

– Jag är orättvist behandlad, sa den norska skidåkaren Therese Johaug efter beskedet att en skiljedomstol förlängt hennes dopingavstängning – hon testades med anabola steroider förra hösten – så att hon missar vinterns OS. Trots att Johaug tagit ett otillåtet preparat gav hon varken uttryck för ånger eller självrannsakan. Hon uppträdde som bedragare ofta gör. Enligt en psykologistudie med titeln »The Cheater’s High: The Unexpected Affective Benefits of Unethical Behavior« känner fuskare i idrott sällan skuld över eget omoraliskt beteende. Snarare får de en kick av att ha »klarat sig undan«.  Ångerkänslor dyker bara upp ifall tilltaget drabbat ett specifikt offer. Samma gäller förövare i andra oärlighetsgärningar, som att smita från att betala skatt, stjäla från jobbet eller fuska i skolan – situationer där de specifika offren inte är uppenbara. Att gå vinnande från sådana chanstagningar leder hos fuskarna, enligt forskarna, till en känsla av tillfredställelse.

Fler människor tycks vara som den upprörda apan, protesterar och beter sig när  något strider mot fair play. Sprintern Justin Gatlin, ertappad med dopingklassade preparat två gånger, vann friidrotts-VM:s 100-meterfinal häromveckan, men buades ut av publiken. Gatlin tyckte det var orättvist. Johaug sa på sin presskonferens att hon siktade på att i stället ta guld i VM 2019. Risken finns nog att hon då kommer att tycka att de som beter sig som apor och protesterar är orättvisa.