»Aga sågs som fin svensk sed«

Hur tycker du att Sverige lever upp till barnkonventionen?
– När den kom till för 20 år sedan på svenskt initiativ var det ett uttryck för att Sverige var engagerad i frågan. Jag satt själv i regeringen då och vet hur hårt människor arbetade för att få igenom den för att visa att barns rättigheter var viktiga. Nu har den dock inte visat sig ha den betydelse som man ville då.

Hur menar du då?
– Sverige valde transformering i stället för inkorporering. Det betyder att den inte är lagstadgad utan bara att lagarna ska anpassas till konventionen.

Vad innebär det i praktiken?
– Att barnens rättigheter har urholkats och inte respekteras. De blir beroende av vuxnas godtycke i asylärenden, flyktingskap, vårdnadstvister, fosterhemsplaceringar och omhändertagande enligt lagen om vård av unga.

Vilken är den största bristen, enligt dig?
– Att domare, ledande politiker och ämbetsmän anser att svensk lag går före barnkonventionen. Man sätter systematiskt barnkonventionen ur spel i ämbetsbedömningar. Det är mycket upprörande och leder till barocka beslut.

Kan du ge något exempel?
– Titta bara på fallet med flickan Lollo som skulle utvisas till Kroatien tillsammans med sin pappa som hade dömts för misshandel av henne.

Varför skulle det bli bättre om den var lagstadgad?
– Då skulle alla domstolar och myndigheter tvingas att anpassa sig och vara medvetna om rättigheterna. Till exempel skulle papperslösa barns rätt till skola och vård vara självklar. I dag sätts barnkonventionen åt sidan vid konflikter med svensk lag, trots att det är meningen att det ska ske tvärt om.

Ett argument mot att lagstadga är att konventionen är för odetaljerad för att ha någon verkan. Hur ställer du dig till det?
– Det går jag inte med på. Den är inte mer flummig än Socialtjänstlagen till exempel. Vi har dessutom inkorporerat Europakonventionen om mänskliga rättigheter i svensk lag. Varför skulle man inte kunna göra det med barnkonventionen? Om vi jämför med miljöskyddslagen, som också kräver tolkning vid tillämpningen, så innebär det att domstolar och myndigheter tvingas tänka igenom den för att veta hur man ska förhålla sig.

Varken USA eller Somalia har ratificerat konventionen och många länder har reservationer. Dessutom föregicks den av många års diskussion. Vad är det som är så kontroversiellt?
– I många länder har man inte förstått att barn ska ses som självständiga människor. I USA finns det ett samband med sjukvårdsförsäkringen. De är rädda för att barn som inte omfattas av någon försäkring ska väcka åtal. I många religiösa länder anser man att familjen eller samfundet ska styra över barnet. Alla andra länder har ju formellt godkänt konventionen, men inget lever fullt upp upp till den.

FN:s barnrättskommitté kritiserade Sverige tidigare i år för att barn har för liten kunskap om sina rättigheter och för litet inflytande? Vad säger du om kritiken?
– Den är befogad och kommittén uppmanar Sverige att upphöja barnkonventionen till lag. Unicef vill även att man ska undervisa i skolorna om barns rättigheter. Det är lika viktigt att kunna som att lära sig alfabetet eller multiplikationstabellen.

På vilket sätt tycker du att man ska fortsätta arbeta för att stärka barns rättigheter?
– Man måste förändra tänkesättet. Jag kommer ihåg arbetet med lagen mot barnaga. Uppfattningen för 30 år sedan i riksdagen var att »men vi kan ju inte lägga oss i vad man gör inom familjen«. Dessutom tyckte man att det var fin svensk sed. Vi är inte färdiga med det förändringsarbete som innebär att vi respekterar barnen fullt ut.