America Vera-Zavala om antiglobalisering

Vad tror du att forumet i Malmö kan uppnå?

– Jag hoppas att det kan ge en rejäl kick för aktivister och den utomparlamentariska oppositionen. Det är viktigt att kritisera regeringen men också att inse att det inte är säkert att det blir bättre om socialdemokraterna får makten.

Hur ser du tillbaka på tiden när Attac bildades?

– Det jag minns mest är känslan att något stort var på gång. Det var vi som lade fram förslagen. Andra fick förhålla sig till dem. Vi krävde Tobinskatt och skuldavskrivning. Regeringen och nyliberalerna fick säga nej. Det som hände i början var att Attacrörelsen i Sverige totalt sprang om oss som grundade rörelsen. Under flera månader var det nästan som att vi sprang efter och försökte vara så aktiva som folk ville att vi skulle vara.

Hur skulle du beskriva den globala rörelse som växte fram i slutet på 90-talet?

– I efterhand kan jag tycka att det var en väldigt stor rörelse, helt jämförbar med 68-rörelsen. Och att den kanske var ännu mer global än 68-rörelsen. Det som samlade rörelsen var en kamp mot liberalismen. Men det var också mycket nya saker. Det var en ny form av vänster som växte fram. Man pratade på ett annat sätt. Det var inte en rörelse som ägnade sig mycket åt ideologi, utan i stället åt viktiga, aktuella frågor.

Hur står det till med rörelsen i dag?

– Det är en helt annan värld nu. Rörelsen är oerhört försvagad. Elfte september förändrade allt.

På vilket sätt?

– Irakkriget fick det att vända väldigt mycket i hur vi skulle agera, göra, prata och vara. Rörelsen tvingades retirera. Innan var vi en rörelse som väldigt ofta pratade om våra alternativ och hur vi ville att världen skulle se ut. När kriget plötsligt kom så blev vi en nej-rörelse. Vi är många som är emot Irakkriget, men vi känner inte att vi vill stödja dagens väpnade motstånd mot de amerikanska styrkorna. Jag tror att det är därför som det har varit svårt att hålla uppe ett krigsmotstånd. Det måste finnas någonting man tror eller hoppas på.

Men hade inte rörelsen i Sverige redan försvagats efter Göteborgskravallerna?

– Jo, absolut. Det finns ett före och ett efter Göteborg. Göteborgskravallerna blev någon form av stoppunkt för rörelsen. Det är helt enkelt så att folk i Sverige litar väldigt mycket på polis och myndigheter. Man tycker inte om att se kravaller på gatorna och trodde inte att polisen kunde ha agerat fel.

Vad hände efter EU-toppmötet i Göteborg?

– Tar man Attac­rörelsen som exempel, så skrev medierna om den ända fram till Göteborg. Därefter slutade man tvärt att skriva om rörelsen och skrev sedan aldrig om den igen.

Och vad hände inom vänsterrörelsen?

– Det var mycket bråk, både internt och mellan olika grupper. Än i dag lider vänstern av ett post-Göteborgtrauma.

Vad har den globala rörelsen, som Attac är en del av, lyckats uppnå?

– Om man tittar fram till Irakkrigets början 2003 så tycker jag att vi har uppnått jättemycket. Vi gjorde så att det blev en diskussion om globalisering, fattigdomsbekämpning och skuldavskrivning. I Seattle stoppade aktivisterna WTO-mötet och dessutom lyckades världens ledare inte komma överens. Sedan Seattle har man inte tagit några stora, avgörande steg mot frihandel.

Finns det något som du ångrar, något som du anser att ni skulle ha gjort annorlunda?

– Den typen av analyser kan man göra när man sitter på ett hem. Jag tror att jag är för nära inpå ännu för att se några sådana saker.

Detta har hänt

I onsdags invigdes European Social Forum i Malmö. Det är femte gången som Europas sociala rörelser samlas för att byta erfarenheter och diskutera strategier. Tidigare möten har ägt rum i Florens, Paris, London och Aten. Forumet växte fram ur det årliga World Social Forum som startade i brasilianska Porto Alegre. Tillsammans med toppmötesprotester har dessa forum varit den samlande punkten för antiglobaliseringsrörelsen, eller rörelsen för global rättvisa som de själva kallar sig.

I dag är America Vera-Zavala pjäsförfattare och verksam vid Teater Tribunalen i Stockholm.