Barbro Westerholm, riksdagsledamot

Hur kommer det sig att du blev intresserad av det här?

– Under en längre tid tillbaka har jag vid flera tillfällen kunnat konstatera att moralfrågor inte alltid följer partigränserna. På senare tid har flera frågor seglat upp och det talas om splittring inom regeringen. Och då började jag djupdyka i ämnet.

Vad har du kommit fram till?

– I Sveriges riksdag finns det en tyst överenskommelse att man nästan undantagslöst röstar med sitt parti. Men i de här moralfrågorna skulle man kunna ha fri röstning, alltså att riksdagsledamöterna röstar fritt efter övertygelse.

Hur ser läget ut i dag?

– Flera aktuella frågor skär horisontellt genom partierna – som könsneutral äktenskapslagstiftning, insemination till ensamma kvinnor eller rätten för utländska kvinnor att göra abort i Sverige. Det känns inte bra när man ser att det finns en majoritet både i riksdagen och bland befolkningen – och diskussionen bara handlar om att det råder splittring inom regeringen. Det är klart att man måste hålla sig till överenskommelser om budget och valprogram – men när det gäller andra frågor borde man kunna ha fri röstning i riksdagen.

Varför det?

– Dessa frågor handlar om livets början, livets slut, samlevnadsfrågor där partipiskan inte skulle behöva vina så hårt över riksdagsledamöterna. Med personval har vi som förtroendevalda ännu större ansvar inför våra väljare att följa vår inre kompass. Det är ett fel i det demokratiska systemet att inte kunna gå riksdagsmajoriteten till mötes.

Hur menar du att det skulle gynna koalitionsregeringar?

– Det finns en möjlighet i regeringsformen för enskilda statsråd att reservera sig mot regeringsbeslut. Därmed är de inte vara formellt ansvariga för en proposition till riksdagen. Det skulle innebära att det vore mycket mindre dramatiskt för exempelvis Göran Hägglund att hänvisa till beslut på partistämman och reservera sig mot förslag om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Du har sneglat på våra grannländer – hur ser man på saken där?

– Övriga nordiska länder är inte lika inriktade på kollektivt beslutsfattande i regeringen, vilket förstås beror på att socialdemokraterna har dominerat regeringarna under så lång tid. Andra länder är helt enkelt bättre rustade för koalitionsregeringar än Sverige.

Vad skulle ett friare förhållningssätt innebära för den sittande regeringen?

– Alliansen skulle vara starkare om de hade en öppnare inställning till fri röstning. I en rad frågor har vi kommit överens men i vissa samvetsfrågor som inte har diskuterats över huvud taget skulle man kunna hålla dörren öppen för avvikande åsikter. Regeringen består av fyra partier av det enkla skälet att man har olika partiprogram – annars skulle man kunna slå ihop oss till ett parti – men vi har bestämt att vi vill regera tillsammans.

Var tror du att regeringen landar i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning?

– Jag tror att Fredrik Reinfeldt löser det här. Han kanske gör det just genom att inse att regeringen inte måste vara överens – det räcker med att det finns en majoritet i riksdagen för förslaget. Det är dumt att inte använda den lösning som finns.

Varför är budgetfrågorna så mycket viktigare att komma överens om än moralfrågor?

– Därför att det finns en viss mängd pengar som man måste vara överens om hur de ska användas och i det ligger väsentliga prioriteringar av hur mycket som ska spenderas på vård, försvar eller miljö. Där måste regeringen vara överens och det måste vi i riksdagen följa.

Kan du hypotetiskt tänka dig någon fråga som skulle kunna splittra regeringen så allvarligt att den spricker?

– Jag kan inte komma på någon samvetsfråga som kan leda till kritisk splittring. Och inte någon annan fråga heller, faktiskt – det viktiga har man ju kommit överens om på förhand.

Detta har hänt

Statsminister Fredrik Reinfeldt utlovade nyligen ett förslag om att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning. Därmed utmanade han regeringskollegan Göran Hägglund vars parti kristdemokraterna som ensamt riksdagsparti motsätter sig det, och sprickan i den borgerliga regeringen var uppenbar. I veckan publicerades dessutom en undersökning som visar att sju av tio svenskar är för könsneutral lagstiftning. Den borgerliga koalitionsregeringen var i början av 1990-talet också splittrad när partnerskapslagen skulle införas.