»Borg målar in sig i ett hörn«

Hur kommer det sig att du började fundera på den här frågan?

– Den har jag varit på under tio års tid. Det grundar sig i ett ideologiskt ifrågasättande: Varför ska staten ta medborgarnas pengar för att stoppa dem i sin egen spargris?

Många hävdar att överskottsmålet är en av anledningarna till att Sverige faktiskt har goda finanser. Vad säger du till dem?

– Överskottet gör att finanserna blir bättre men det innebär inte att välfärden ökar för folket. Det var ett akut läge när målet infördes efter 1990-talskrisen. Överskottsmålet är ingen garant för att ekonomin ska gå bra. I den senaste krisen drabbades Sverige hårdare än de flesta länder mätt i produktions- och sysselsättningsminskning. Däremot fick vi ingen statsfinansiell kris, det var framför allt länder med stora bytesbalansunderskott som fick det.

Men om det nu inträffar en allvarlig ekonomisk kris igen – är det inte bättre att ha ett statligt sparkapital än att inte ha det?

– Jo, men frågan är hur stort det ska vara. Nu har det gått för långt. Även om vi skulle få enorma budgetunderskott på 10 procent under två år, så skulle vi hamna under EU:s krav på hur stor statsskulden får vara. Vi har i dagsläget överskott på både pengar och arbetskraft, och det är orimligt att betala av på statsskulden i stället för att satsa på nödvändiga investeringar som infrastruktur, bostadsbyggen eller klimat och miljö.

Du låter ju som en vänsterpartist. Är du bekväm i det sällskapet?

– Jag tycker att man ska fråga sig var pengarna gör störst nytta. Staten ska inte ta in mer pengar än den behöver. Om det blir pengar över ska de gå tillbaka till medborgarna i form av sänkta skatter. Men även den som är liberal kan tycka att staten har åtaganden som den måste sköta.

Du var den som först började diskutera rut-avdraget i Almedalen för arton år sedan. Det tog fjorton år men det blev verklighet. När kommer det att hända något med överskottsmålet?

– Jag tror att det kommer gå mycket snabbare – den erbjuder sådana frestelser att det mesta pekar på att det sker före nästa val. Socialdemokraterna lär vara först ut, för den nya partiledningen har inte bundit fast sig. De kan utlova höjda ersättningar och populära investeringar utan att behöva höja skatterna.

Hur kommer den debatten att låta?

– Socialdemokraterna kommer att anklaga regeringen för passivitet medan Anders Borg och regeringen målar in sig i ett hörn.

Vilka andra partier kommer att svänga?

– Det är i första hand moderaterna som har surrat fast sig vid masten i den här frågan. De andra vinner på att ifrågasätta den. Hittills har moderaterna haft hela uppsidan av den här politiken.

Finns det några likheter mellan frågan om rut-avdraget och överskottsmålet?

– Ja, de är båda ideologiska. Ifråga om rut-avdraget gick skiljelinjen mellan höger och vänster, och signalerade ett samhälle som vänstern inte ville ha. Ifråga om överskottsmålet går skiljelinjen i stället mellan folket och den politiska makten.

Ska du bli moderaternas svar på Kjell-Olof Feldt – en avgången nagel i ögat på maktpartiet?

– Det är jag redan. Och det känns okej att jämföras med honom. Det måste finnas en vital debatt där man prövar, granskar och ifrågasätter makten.

Du slutade i riksdagen i protest mot att makt flyttats från riksdagen till regeringen. I samband med valet ändrades maktfördelningen till fördel för riksdagen. Ångrar du dig?

– Nej. Jag fick åtta spännande år i riksdagen men nu är det skönt att få tänka fritt, det får man inte i riksdagen.

Detta har hänt

Den socialdemokratiska regeringen införde överskottsmålet 2000. Målet är att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, ska motsvara 1 procent av bruttonationalprodukten (BNP) över en konjunkturcykel. Anne-Marie Pålsson är docent i nationalekonomi, moderat och tidigare riksdagsledamot. Hennes argumentation för skattelättnader för huhållsnära tjänster ledde till att rut-avdraget infördes 2007. Hennes bok »Överskott till överdrift« ges ut av Timbro.