»De förblir helt oslagbara«

Vilket är ditt första minne av familjen Kennedy?

– När jag var utbytesstudent i Indiana åren 1958–59 var pappan i min värd­familj ordförande i demokraternas lokala partiavdelning. Han stöttade en annan kandidat inför det kommande presidentvalet men jag hade sett John F Kennedy och tyckte att han var mycket mer spännande – pappan avspisade det hela med att Kennedy var »för New England« för hans smak. När en av kandidaterna skulle bjudas in till Jefferson Jackson Dinner förespråkade jag Kennedy och han tackade ja. När Kennedy välkomnades vid middagen sa min värd att han var där tack vare en svensk utbytesstudent och jag fick komma fram och skaka hans hand. Jag har fortfarande en meny någonstans där hemma med Kennedys hälsning på.

Och Edward Kennedy?

– Honom mötte jag med när jag var vid ambassaden i Washington 1971 och Sverige försökte hjälpa honom och en annan senator, William Fulbright, att få ut listorna över 400 amerikanska krigsfångar i Vietnam. Han var väldigt verbal, begåvad och uppskattad av sina medarbetare. Dessutom lyckades han och Fulbright få ut listorna vilket var en stor framgång.

Vad minns du av klanen Kennedys inträde på den politiska scenen på 1960-talet?

– Deras genombrott kom efter en ganska lugn period i amerikansk politik. Kalla kriget pågick och Sovjet­unionen hade haft framgångar i rymden. Den amerikanska allmänheten efter­frågade ny politisk energi. Familjen Kennedy hade allt det – fulla av karisma, begåvning, elegans och framtidstro.

Kan du säga något om klanens politiska betydelse i USA?

– De var klassiska liberaler med stort internationellt engagemang. Det intressanta med Ted Kennedy var att han länge var en demokrat på vänsterflanken som drev flykting-, sjukvårds- och sociala välfärdsfrågor men att han under senare delen av sin karriär blev en viktig brobyggare mellan republikaner och demokrater i den amerikanska kongressen.

Vilken roll spelade Edward i familjen Kennedy?

– Efter morden på John och Robert blev han familjens överhuvud. När jag och min fru blev bjudna till hans gård utanför Washington var det slående vilken pater familias han var. Hos honom kunde alla generationer mötas och finna gemenskap.

Vilken politisk betydelse har han haft egentligen?

– Dels som brobyggare, dels som på­drivande i hälso- och sjukvårdsfrågor. Han fann det oerhört frustrerande att så många amerikaner saknade tillgång till sjukvård. Hur hans död kommer att påverka Barack Obamas möjligheter att genomföra sjukvårdsreformen har jag svårt att bedöma.

Vilken betydelse tror du att klanen Kennedy hade för att bana väg för Barack Obama?

– Till att börja med var Edward Kennedy helt avgörande för Obamas kandidatur.

Hur då?

– Jag tror att han såg Kennedykvalite­ter i honom och trodde att Obama kunde leverera det som Edward Kennedy kämpat för inom hälso- och sjukvård. JFK var en klart lysande stjärna bland amerikanska presidenter och den som inspirerade den liberala rörelse i demokratiska partiet som Obama hakat på.

Vilka skillnader och likheter kan du se mellan JFK och Obama?

– De är båda lysande talare med en stark personlig lyskraft. De är en sorts praktiska visionärer. Kennedy kunde omsätta sina visioner i praktiken – om Obama klarar det återstår fortfarande att se. De flesta längtar efter visionära politiker, någon som visar vägen. Så var det när Kennedy kom och så var det när Obama seglade upp som kandidat. Det fanns ett uppdämt behov av visioner inom politiken.

Vad finns det för svensk motsvarighet till familjen Kennedy?

– Ingen. Bröderna Kennedy i kombination är och förblir helt oslagbara. Det finns inte någon jag kan komma på som kan jämföra sig med dem.

Detta har hänt

Familjen Kennedy har inspirerat amerikanska demokrater sedan 1950-talet med sin liberala, aristokratiska stil. Av nio barn blev tre framstående politiker. Edward »Ted« Kennedy blev senator 1962 och omvald varje gång fram till sin död. Hans hjärtefråga var den allmänna sjukvårdsförsäkring som president Barack Obama försöker driva igenom.