»Det är skönt att vara vilde«

Varför är du politisk vilde?

– Därför att jag är så jävla besviken på den borgerliga regeringen. När vi gick till val 2006 lovade alliansen att vi privatläkare skulle få möjlighet att sälja våra mottagningar vidare. [[Göran Hägglund]] hade chansen att genomföra detta, men slängde upp oss som ett köttstycke och offrade oss på altaret för att kunna sjösätta vårdvalsreformen. Regeringen satte en kniv i ryggen på oss. Jag insåg att jag inte kan jobba vidare för ett parti som har svikit mig så kapitalt.

Kan man verkligen låta privata intressen styra så mycket?

– Jag har blivit anklagad för det. Men är det ett privat intresse att måna om 1 000 kollegor och 300 000 privatpatienter?

Nu går du emot regeringens kärnkraftspolitik. I förra veckans Fokus sade du: »Så klart vi ska ha kärnkraft, men it’s pay back time«. Är inte det en oansvarig inställning?

– Jo, så kan det säkert tolkas. Det där kommer jag få äta upp. Men jag har varit ett knapptryckarhjon i snart fyra år. Parti­piskan viner. Man får slängt i ansiktet att man ska vara lojal, men man får ingenting tillbaka. Vad är tacken? Det finns inget jävla tack.

Men hur hade det sett ut om alla tänkte som du, om vi hade 349 vildar i riksdagen?

– Det hade så klart varit rörigt, men det vore nyttigt med lite mer uppror i leden. Regeringen använder riksdagen som sitt röstboskap. Det är därför det är så jävla skönt att vara vilde. Ta omröstningen om Armenien. Det är klart att vi ska erkänna folkmordet, det har ju för fan ägt rum. Nu sitter [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldt]] och beklagar att jag följer min övertygelse. Vad har han för rätt till det? Och den arrogante [[Carl Bildt]]! Hur skulle han känna om hans förfäder blev mördade och upphängda på något torg? Det är inte svårare än så. Empati heter det! Respekt för de efter­levande!

Kritikerna anser att Sveriges agerande har skadat försoningsprocessen. Hur ser du på det?

– Jag tycker inte alls det. Nu kan försoningsprocessen få en spark i baken. Själv har jag aldrig fått så många positiva mejl. Herregud, de vill till och med resa en staty över mig.

Det krävs bara fyra personer för att stjälpa regeringens politik. Bra eller dåligt?

– I grunden är det inte bra att kohandla och köra med utpressningsmetoder. Men Göran Hägglund då? Moralens och etikens väktare? Han skiter ju i vallöften! Varför ska jag få dåligt samvete för att jag använder samma metoder som de?

I veckan framkom det att hälften av Sverige­demokraternas toppnamn är avhoppade moderater. Varför lockar de så många från partiet?

– Det vet jag inte. Jag skulle aldrig kunna gå över till dem. Men de surfar på invandringen och är ganska raka i sitt budskap.

Hur går det för alliansen i höst?

– Det kommer att bli tufft. Kristdemokraterna är en akilleshäl. Centern ligger också risigt till på grund av omsvängningen i kärnkraftsfrågan. Thorbjörn Fälldin måste vrida sig där uppe i Bastu­träsk, eller var han nu bor någonstans. Det är där mitt nya parti SPI (Sveriges pensionärers intresseparti, reds. anm.) kommer in i bilden. Pensionärer är ett gnälligt släkte, men nu har de chansen att ta makten i egna händer.

Vem är din favoritvilde?

– Haha. Det är kanske ett dåligt omen, men jag har hängt en bild på vilde Bill Hickok på min kontorsdörr. Han satte sig alltid längst in i saloonen för att få ryggen fri, men en gång var platsen upptagen och då kom någon jävel in och knäppte honom.

Vad kommer krävas för att knäppa Göran Thingwall?

– Ja... Nu blev det svårt. Jag vet inte. Jag hade önskat att man hade pratat mer med mig under den här tiden. Om man gör det jag gjorde, ställer sig i snömodden utanför riksdagen och demonstrerar mot den egna regeringen, hade man önskat att chefen skulle fråga »vad gör du, Göran?« Det har saknats en dialog.