Ebba Witt-Brattström, litteraturprofessor

»Jämställdhet i vardagslivet kräver ett hårt, smärtsamt och ofta riskfyllt arbete och vinsterna är inte alltid uppenbara«, skrev en grupp forskare i en debattartikel förra veckan. Ligger det någonting i det?

– Till att börja med tycks de utgå från traditionella familjeideal, som till exempel att separationer alltid är av ondo. De pekar dock på en intressant problematik, nämligen att 96 procent av befolkningen uppger sig vara för jämställdhet, samtidigt som verkligheten ser ut som den gör – bara en femtedel av föräldraledigheten tas ut av män och vi har en extremt segregerad arbetsmarknad.

I debatten hävdas att det finns ett utbrett mansförtryck i Sverige i dag. Vad tycker du om det?

– Det kan finnas ett korn av sanning i att det finns ett slags rättfärdighet bland unga kvinnor i dag, ett kontrollbehov som exempelvis hindrar mödrar från att lämna över sitt gamla kontrollområde »barnen« till sina män utan att lägga sig i. Det handlar nog mer om ointresse för män än om mansförtryck – och som mor till fyra söner gör det mig lite nervös. Jag tror på kärleksrelationer på lika villkor och inte på att män ska reduceras till en bit i livspusslet. Hela det här konfrontationstänkandet tycker jag är ovärdigt.

Är de här artiklarna ett uttryck för en backlash i jämställdhetsdebatten?

– Ja, det tror jag. Vi har i dag en feminist-debatt på en ideologisk och teoretisk nivå som är besvärlig eftersom den drivs av unga kvinnor som uppfattar kvinnlighet som ett slags slavmärke. De menar att kvinnlighet är en yta, en artificiell konstruktion av normer som påtvingas utifrån. Om det här kan leda vidare till en seriös debatt tycker jag att det är bra, för den fullkomligt abstrakta diskussion som förs i Bang eller på vissa kultursidor är bedrövlig – den har inget med verklighetens kvinnor att göra.

Uppfattar du att dagens unga generation är mer jämställd än tidigare?

– Det är svårt att säga. Jag uppfattar dem som naiva och instängda i sin egen generation. De är ointresserade av tidigare generationers erfarenheter.

Vilka viktiga landvinningar tycker du att feminismen har gjort de senaste tio åren?

– Jag tycker faktiskt inte att feminismen har gjort några framsteg alls på senare år. Det säger jag utifrån de förhoppningar jag hade när vi startade Stödstrumporna och varannan-damernas-reformen i politiken. Vi trodde att det skulle bli så radikalt annorlunda – men vi står fortfarande och stampar i ett »en-köns-samhälle«.

Vad innebär det?

– Att samhället bygger på att det bara finns ett kön och att kvinnan får anpassa sig till den dominerande könsmodellen. Det är en föreställning som nyfeminismen har accepterat genom att påstå att det inte finns några kön – och det är förstås rent nys.

Hur ska jämställdheten kunna gå framåt nu?

– En ny feministisk våg kan bara bygga på den historiska erfarenhet som faktiskt finns. Det finns ett enormt förakt för kvinnlighet i alla läger – från feminister, från media, från mode- och porrindu­strin. Hela bloggkulturen som idealiserar en kvinnotyp som är fräck i mun, vulgär och extremt egotrippad – rena parodin på en dålig mansmodell. Det handlar inte om att ta för sig och skita i andra, i miljön och global solidaritet. Jag är riktig gammal socialfeminist!

Vad präglar din egen vardag – vem är det som tar ansvar hemma hos er?

– Det är ett ständigt förhandlande, som inte är outhärdligt, utan ganska skojigt när man väl har vant sig vid det. Jag känner mig fullständigt jämställd i vardagen. Socialt är det annorlunda; för par som verkar inom samma område är det fortfarande så att mannen uppvärderas på kvinnans bekostnad och det är bedrövligt.

I onsdags skulle Simone de Beauvoir ha fyllt 100 år – vad har hon betytt för dig?

– Väldigt mycket – både som positivt och negativt exempel. Hon är en stor och undervärderad författare som borde fått nobelpriset före Jean-Paul Sartre.

Vad hade hon tyckt om de senaste dagarnas debatt?

– Hon hade fnyst.

Detta har hänt

Förra helgen kastade författaren Per Ström in en brandfackla i jämställdhetsdebatten genom att påstå att svenska män kuvas av statligt finansierad feminism. Några dagar senare fick han stöd av en grupp forskare vid Mitthögskolan som drev tesen att jämställdhetssträvandena har ett högt pris i form av påfrestningar på förhållanden och familjer. Flera debattörer har därefter reagerat och kommit med nya inlägg från olika läger i jämställdhetsdebatten.