»Finns nyanser inom dopning«

Vad tror du om resultatet för Giro d’Italia?

– Jag följer inte med i cyklingen längre. Jag har avslutat det kapitlet och gått vidare. Nu lever jag i Oregon med min man och min son Alex som är 10 år. Jag jobbar som konsult och skriver på min doktorsavhandling. Fast jag har förstås hört mycket om Lance Armstrong de senaste åren, nästan mest genom hans arbete med cancerforskning.

Han har just blivit anklagad av två av sina tidigare konkurrenter för att ha varit dopad …

– Ja, jag vet! Jag kan inte förstå det. Han har ju testat hundratals gånger och bevisat att han är oskyldig. Varför vill de fortsätta att gräva? Han är en väldigt viktig förebild här, eftersom han har överlevt en allvarlig cancer och därefter lyckats vinna Tour de France på nytt. Många sjuka finner styrka och motivation i hans böcker, men nu håller hela bilden på att falla sönder. Det är tragiskt.

Alberto Contador i årets pågående lopp är också misstänkt. Och det finns en wikipediasida som listar dopning inom cykelsporten som blir 47 sidor lång om man skriver ut den. Varför är det så vanligt med dopning inom cykling?

– Vad ska man säga? Cykling räknas som en av världens tuffaste sporter. Giro d’Italia är som att springa ett maraton varje dag i tre veckor, med otroliga temposkillnader.

Är det för tufft?

– En del av cyklingens status har nog alltid legat i utmaningen. Den är unik, tror jag. Det ska gärna vara kullerstenar och regn och krascher hit och dit. Tar man bort den delen av sporten så kanske det blir något annat.

Måste man fuska för att klara sig?

– Det är ju ett problem om man inte kan konkurrera inom en sport utan att ta droger. Då kan man verkligen fråga sig om det ställs för höga krav.

Vad minns du själv från de här brutala etapploppen?

– Precis efter en tävling tyckte jag nog att det var en övermänsklig ansträngning. Ibland kunde man inte ens bromsa för att händerna var så stelfrusna. Men man ifrågasatte det inte då, i så fall hade man ju inte haft en chans. Och nu minns jag nästan bara kompisarna och allt roligt omkring.

Du anklagades själv för dopning 1989 och blev avstängd i tre månader, vilket du förklarade med att du hade tagit ett medel mot mensproblem. Hur kändes det?

– Det var hemskt. Men jag visste att jag var oskyldig. Jag hade tagit något som motsvarar en tesked hostmedicin eller tre koppar kaffe och som dessutom ledde till ökad puls, vilket är negativt för en cyklist. Ändå behandlade journalisterna mig som om jag ätit anabola steroider. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att det finns nyanser även inom dopning.

Du har bott i USA i många år, hur var det att komma tillbaka till den svenska offentligheten och delta i »Mästarnas mästare«?

– Helt fantastiskt. Vi hade så mycket att prata om efter våra gemensamma upplevelser som idrottsmän. Hur gör man med familj när man är borta så mycket? Hur lyckas man äta rätt? Hur förbereder man sig? Ingemar satte alltid på sig den högra pjäxan först och Limpan hade också några tricks för sig.

Blev ni inte osams i tävlingarna?

– Herregud, vad vi engagerade oss. Och så tog vi ut oss som sjutton, alla är tävlingsmänniskor och ville förstås göra sitt bästa. Men så fort det var över hade vi roligt tillsammans igen.

Så vad känns mest spännande inför söndagen, upploppet i Giro d’Italia eller finalen av »Mästarnas mästare«?

– »Mästarnas mästare«! Helt klart. Jag får programmet skickat till mig från SVT en gång i veckan, så att jag kan se det samtidigt som det sänds i Sverige. Fast vi brukar fuska och sätta på lite tidigare för att min son Alex ska orka titta.

Detta har hänt

Giro d’Italia pågår för fullt, sista etappen av loppet körs på söndag. Den förhandstippade vinnaren, Alberto Contador, misstänkts för dopning och hans fall avgörs efter slutstriden. I samband med loppet har den tidigare storstjärnan Lance Armstrong återigen anklagats för att ha varit dopad under sin karriär.