»Förtvivlad över våldet i Guinea«

Vid massakern i Guinea uppger ögonvittnen att flera kvinnor även våldtagits öppet. Hur ser du på det?

– Jag är förtvivlad snarare än förvånad över situationen i Guinea. Om det nu är så att de här uppgifterna stämmer så är det ett tydligt exempel på hur sexualiserat våld används i en sönderfallande stat.

Varför ägnar sig militärjuntan i Guinea åt offentlig massvåldtäkt inför öppen ridå?

– Det är svårt att säga i just det specifika fallet, men generellt sett är det inget ovanligt vid konflikter i stater som denna.

Vilka mekanismer ligger bakom?

– Det är flera komponenter som spelar in. Våldskultur, patriarkala strukturer, sönderfallande stat och fattigdom utgör tillsammans en grogrund som är som gjord för att kvinnor ska användas som strategiska måltavlor. Övergreppen har som syfte att straffa, kontrollera och ingjuta fruktan i motståndaren.

Hur pass vanligt är användandet av systematiskt sexualiserat våld i konflikter?

– Mycket vanligt. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon lämnade nyligen en rapport där han visade att det sexualiserade våldet är vanligt förekommande genom historien. Konflikterna på Balkan, i Rwanda, Sierra Leone, Kongo och Irak är bara några exempel. Ändå har detta våld mot kvinnor bara betraktats som en sidoeffekt av krig, som vilken som helst.

På vilket sätt är mäns våld mot kvinnor ett säkerhetspolitiskt hot?

– Säkerhetspolitik har traditionellt betraktats som något som bara har med  hot mot nationer att göra. Miljarder läggs varje år på att försvara länders gränser militärt. Samtidigt negligeras de hot mot människors säkerhet och hälsa som egentligen är mycket allvarligare och vanligare.

Har det blivit vanligare eller är det bara mer uppmärksammat i dag?

– Enligt FN-organet Unifem så har det skett en ökning över tid. Om det beror på att det ökat eller på att det blivit mer uppmärksammat är svårt att säga. Men vi ser att det blivit vanligare att använda våld mot kvinnor som en del i en krigsstrategi.

Du har tidigare kritiserat Carl Bildt för att helt ignorera kvinnors roll i det fredsbyggande arbetet.

– Min kritik står fast. Sveriges utrikesminister kan inte delegera det uppdraget till någon annan. Jag kom precis hem från en resa till Georgien
och där uttryckte en av nyckelperso­nerna inom EU:s observatörsinsats just detta. Han menade att de har alla verktyg de behöver för att se till att kvinnors rättigheter inte kränks, men att cheferna inte prioriterar detta.

Är det rätt att fokusera på bara ett av de två könens levnadsvillkor som ni gör i Kvinna till Kvinna?

– Så länge kvinnor marginaliseras är vårt arbete viktigt. Min dröm är förstås att det ska komma en dag då vi inte behövs.

Vilka konflikter ser du just nu med störst oro på när det kommer till kvinnors situation?

– Israel, Palestina, Pakistan och Afghanistan har alla en oerhört svår situation. Kombinationen av religiös fundamentalism och politik gör det till värsta tänkbara läge i många länder i Mellanöstern. Konflikten i Kongo har skördat miljoner människo­liv och där har våldtäkter av kvinnor använts systematiskt under 14 års tid.

FN:s generalförsamling beslutade den 15 september att inrätta ett särskilt FN-organ för frågor som rör kvinnors rättigheter. Vad kommer det att innebära rent konkret?

– Att världssamfundet äntligen insett att frågor som rör kvinnors säkerhet och hälsa behöver samlas under ett enda tak. FN har tidigare varit spretigt, så det här är goda nyheter. Men ord måste också leda till handling, och det spelar ingen roll hur många regelverk och resolutioner det finns om det saknas resurser att genomföra dem.

Detta har hänt
Guineas militärjunta dödade minst 157 människor vid ett stort oppositionsmöte på fotbollsstadion i Conakry i måndags. Människorättsgrupper vittnar också om otaliga offentliga våldtäkter mot kvinnor. Massvåldtäkter under krig uppmärksammades offentligt först under Balkankrigen på 1990-talet, då rapporter om systematiska övergrepp mot kvinnor chockade omvärlden. Kvinna till Kvinna startades 1993 som ett svar på det som hände på Balkan.