»Juholts kropp mer arbetarklass«

Genus, klass och sexualitet är teman för din forskning. Varför ålder nu?

– När jag jämförde min forskning på unga personer med en kollega som forskade på äldre upplevde vi att det kanske främsta problemet med att leva med en annan sexualitet i Sverige ligger i att man inte ses som riktigt vuxen om man inte följer ett visst åldersmanus. Ålder är en spännande skärningspunkt där väldigt mycket synliggörs.

Är det möjligt att separera ålder från köns- och utseendefixering?

– Absolut inte. Köns- och utseendefixeringen får specifika konsekvenser för varje ålder. Det är väldigt specifika krav som gäller för en kvinna när hon är 12 år, 25 år och 75 år.

Har vår syn på åldrande förändrats?

– Vi går mot en uppluckring av vår syn på åldrandet. Det finns inte lika entydiga fack för när vi gör vissa saker i livet. Men ålder har samtidigt blivit en ny markör för status, tillhörighet och värderingar. Vi tenderar att betrakta den som en biologisk självklarhet.

Är den inte det då?
– Ålder är en av de få faktorer som vi anser berättigar till att skilja på rättigheter och skyldigheter mellan människor. Det är en föreställning som ligger kvar och som nationalstaten har behövt luta sig mot. Samtidigt lever vi i ett samhälle där den uppdelningen inte alltid går att göra. Min forskning handlar mer om hur man kan leva ett värdigt liv utan att uppfylla föreställningarna om hur man ska bo, arbeta och se ut för att anses som vuxen.

I valet av ny socialdemokratisk partiledare har ålder och utseende diskuterats flitigt. Är objektifieringen mer accepterad i dag?

– Det har funnits en stark feministisk kritik mot medias objektifiering, och forskningen visar att kvinnorna granskas mycket hårdare när det gäller utseende och ålder. Men det är också spännande att tänka kring klass i det här sammanhanget. Håkan Juholts kropp är en helt annan än Reinfeldts och Hägglunds. Det är en mer typisk arbetarklasskropp och antyder att han har en annan bakgrund.

Är man mindre benägen att anpassa sig till normer som äldre man, än som äldre kvinna?

– Att fortsätta utveckla sig, arbeta, resa och ha sex blir vanligare bland äldre kvinnor. Det kan både vara en press och en frigörelse. Man bryr sig ofta mindre om vad omgivningen har för förväntningar när man blir äldre. Samtidigt kan man bli mindre benägen att utsätta sig för obehaget att bryta med normer.

Hur ser du på utredningen om att höja pensionsåldern?

– Det är klart att det är skillnad på att vara 65 i dag och för 40 år sedan. Livslängden var mycket lägre när vi satte åldersgränsen till 65. Samtidigt är det inte självklart att man orkar jobba tills man inte längre klarar det fysiskt. Det saknas en förståelse för att människor kanske inte orkar vara med i nya projekt efter en viss ålder.

Hur politisk är din forskning?

– Jag ser mig som forskare. Jag tänker definitivt att jag vill göra skillnad, men jag kan inte veta hur. Det är upp till politiker och människor i makthavande positioner att avgöra.

Vilket förhållande har du till ditt eget åldrande?

– Även om man är medveten om normerna kan jag märka att det är svårt att inte reagera på förändringen som sker med mig och andra i min generation när vi börjar få våra första gråa hårstrån.

Debatten går hög om kvotering i bolagsstyrelser. Går det att bryta normer med politiska åtgärder som kvotering?

– Ja, det tror jag. Vi har sett att det inte går att bryta rådande strukturer på något annat sätt. Jag tror inte att människans fria val är i närheten av att bli mer förtryckt av kvotering än vad individer blir av de normer som samhället struktureras kring.

Detta har hänt

En intensiv debatt har förts den senaste tiden om ökad ungdomsarbetslöshet, höjd åldersgräns för pension och alarmerande generationsklyftor. Fanny Ambjörnsson är forskare och lärare vid Centrum för genusstudier på Stockholms universitet och är en av redaktörerna till boken »Livslinjer – Berättelser om ålder, genus och sexualitet« som recenserades i veckan.