Mary Robinson: »Världen mer kriminell«

Hur har kriget mot terror påverkat situationen för mänskliga rättigheter i världen?

– Mycket starkt, skulle jag säga. Jag väntade mig det redan när jag såg förödelsen på plats i New York den 11 september. Sedan dess har respekten för mänskliga rättigheter eroderat i alla avseenden – och världen har inte blivit det minsta säkrare.

Hur då?

– Världen blir bara mer och mer kriminell. Det är ett allvarligt misstag att underminera grundläggande principer kring exempelvis tortyr och internering som man har gjort i Guantánamo.

Hur borde de här problemen tacklas?

– Genom att återupprätta mänskliga rättigheter och FN:s deklaration för mänskliga rättigheter som faktiskt firar 60-års-jubileum i september. Vi måste erkänna de brott som har begåtts i terrorbekämpningens namn, och sluta tala om kriget mot terrorn i abstrakta, militäriska termer.

I dagarna äger en internationell Irakkonferens rum i Stockholm – vad har du för förhoppningar på det mötet?

– Jag välkomnar förstås all sorts konstruktiv dialog, så det är utmärkt att man öppnar för samtal med Iran – även om kontakterna kan bli komplicerade.

Du ägnar dig numera åt att länka klimatförändringar till mänskliga rättigheter – hur ser den kopplingen ut?

– Den är påtaglig, djup och komplex. Om man ser på den i tekniska termer handlar det om att reducera koldioxidutsläpp med mera. Om man, som jag har gjort mycket, reser i Afrika ser man hur klimatförändringarna redan är ett faktum som leder till svåra umbäranden och kränkningar av mänskliga rättigheter som rätten till liv, personlig och social trygghet och mänsklig värdighet.

Du har talat om att världens ledare bör återupprätta mänskliga rättigheter i arbetet med att bekämpa klimatförändringarna – hur menar du då?

– Det handlar om att inse att det är de fattiga länderna som drabbas först och hårdast av de rika ländernas exploatering och misstag. Man kan börja med att ge världens fattiga rättslig ställning och tillgång till rättssystemet (det engelska begreppet är »legal empowerment«).

Mellan 80 och 90 procent av världens fattiga lever och verkar i den informella sektorn och för dem är klimatförändringarna dramatiska, för de kan inte hävda några juridiska rättigheter.

Hur har ditt budskap tagits emot i omvärlden?

– Jag är fortfarande oroad – det är för mycket prat och för lite praktisk handling. Men jag ser tecken på en förändrad attityd – exempelvis i USA där man kommer att få en bättre inställning till både klimatförändringar och mänskliga rättigheter oavsett vem av kandidaterna som vinner presidentvalet.

I onsdags presenterade Amnesty en rapport där man kritiserar världens ledare för att sakna en moralisk kompass. Hur ser du på det?

– Jag håller med Amnesty om att situationen är under all kritik och att världens ledare måste åstadkomma mycket mer. Samtidigt finns det goda ledare – jag tänker exempelvis på den finska presidenten Tarja Halonen eller Liberias Ellen Johnson-Sirleaf.

Hur är det med din egen förbrukning av koldioxid?

– Det är klart att jag känner skuld över att jag reser så mycket – även om min man kompenserar detta genom att sponsra trädplantering i Afrika. Å andra sidan är jag medveten om att jag har en röst som man lyssnar på ute i världen och jag har ett budskap som är viktigt att föra ut.

Känner du dig optimistisk inför framtiden?

– Ja, jag försöker se att det finns åtminstone lite vatten kvar i glaset. Det är inspirerande att kunna förändra – om jag bara skulle se negativt på saker skulle jag dräneras på energi.

Detta har hänt

Mary Robinson är ordförande i International Institute for Environment and Development. Hon besökte i veckan ett miljöseminarium för att tala om vilken betydelse deklarationen för mänskliga rättigheter har i förhållande till klimathotet. Hon var Irlands första kvinnliga president mellan 1990 och 1997, och FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter från 1997 till 2002. På torsdagen stod Sverige värdland för den första uppföljningskonferensen i det internationella partnerskapet med Irak.