Nour El-Refai, melodifestival-sidekick

På lördag är det dags för den första deltävlingen i årets melodifestival och i startfältet finns både gamla rävar och nya stjärnskott. För andra året i rad är Kristian Luuk programledare och till sin hjälp har han 20-åriga komikern Nour El-Refai och ståuppartisten Björn Gustavsson.

Melodifestivalen följs av flera miljoner tittare varje år. Varför tror du att den engagerar så många?

– Människor verkar älska tävlingar av alla slag. Melodifestivalen är en tävling som innehåller det som folk vill ha, det är nerv, blod, svett och tårar. Dessutom är det inpackat i ett glammigt lyxpaket och det går hem.

Varför är det inne med schlager?

– Är schlager inne nu? För mig har schlager faktiskt alltid varit inne, jag är ju inte så gammal så Melodifestivalen och schlager har alltid varit hett för mig.

Vilka är dina och Björn Gustavssons uppgifter under festivalen?

– Vi kallar oss hellre för Kristians kompisar än side-kicks och vi har lite olika funktioner. Jag kommer att finnas backstage och prata med artisterna efter deras uppträdanden. Jag hoppas kunna tillföra någonting som ett nytt ansikte.

Du har tidigare varit med i humorprogram som »Raj raj« och »Hus i helvete«. Är humor ett viktigt uttryckssätt för dig?

– Ja absolut, jag har skämtat sedan jag var liten. När jag skulle börja på förskola som sexåring presenterade jag mig genom att berätta att jag skulle blir skådespelerska och så drog jag ner byxorna. Det gick väl inte hem hos alla men det var ganska kul. Med humor kan man också ta sig an ämnen som jämställdhet och orättvisor vilket är mina hjärtefrågor.

Finns det en skillnad i hur killar och tjejer får skämta?

– Ja det gör det. En manlig komiker står inte som representant för vad »manlig humor« är, hans humor är bara humor. En kvinnas humor kallas antingen för kvinnlig humor eller grabbig humor när hon kan skämta »som en kille«. Patriarkatet har patent på humorn, som allt annat i världen. Den konstruktionen är tröttsam för alla i humorbranschen.

Möter du själv fördomar?

– Jag möter fördomar i alla lägen, alla sammanhang. Jag försöker motverka det genom att inte ingå i könsmaktsordningen, att inte gå med på beslut som jag inte gillar, utan i stället kliva ur den och säga vad jag tycker.

Varför tackade du ja till att jobba med Melodifestivalen?

– Dels gillar jag redaktören Josef Sterzenbach och Kristian Luuk, dels är det en chans att få vara med i ett sådant sammanhang. Genom att synas hoppas jag kunna inspirera andra att våga ta för sig och säga vad de tycker.

Vilka är dina förebilder?

– Inom komiken så är Sissela Benn och Johan Glans två personer som inspirerar mig mycket. Och Mia och Klara för att de just lyckas med att vara roliga och inte bara roliga kvinnor. Annars hittar jag mina förebilder bland mina nära vänner och min mamma. Och Gudrun Schyman, för att hon inte backar.

Vad lyssnar du på för musik?

– Schlagerhits överhuvudtaget gör mig nostalgisk och ölsugen, men jag är otroligt dålig på musik och har en väldigt liten skivsamling på typ tio skivor. Där finns tre Nordmanplattor, en Lars Winnerbäck och lite Lisa Ekdahl. Men hiphop från 80- och 90-talen gillar jag.

Du har redan hunnit jobba som programledare och skådespelare, vad drömmer du om att göra i framtiden?

– Jag har varit barista, dagsifröken och suttit i kassan på Ica också. Men jag hoppas på att få fortsätta med det jag gör nu, skriva manus och hålla på med både humor och dramatik. Den senaste tiden har det hänt otroligt mycket för mig och, visst är det härligt med rock n' roll men efter det här året ser jag fram emot lite lugn och ro, kanske semester i en liten afrikansk by.

Detta har hänt

På lördag den 9 mars sparkar årets melodi­festival i gång. Den första deltävlingen är i Göteborg och under sex veckor ska 32 bidrag tävla om vem som blir årets bidrag till Eurovision Song Contest i maj. Tittarantalet stiger för varje år och är ett av de mest sedda programmen i SVT.