»Parkinson är en dyr sjukdom«

Vad innebär er upptäckt för parkinson­patienter?

– Förhoppningsvis kan man om cirka tio år utveckla en ny typ av läkemedel som är bromsmediciner. Det spännande är att det i princip öppnar vägarna för hur man kan behandla sjukdomen.

Vilka är det som främst är i riskzonen?

– Det är egentligen alla människor. Det finns ingen tydlig profil på riskgrupper. Starkaste riskfaktorn är stigande ålder. Man kan få parkinson när man är tjugo år gammal men den typiska åldern är runt sextio.

Vad betyder forskningen för sjukvården på sikt?

– Parkinson är en av de dyrare sjukdomarna. Patienterna måste sluta arbeta i förtid, men lever väldigt länge med sjukdomen. Det är cyniskt att säga det men det gör sjukdomen väldigt dyr. Ny forskning innebär besparingar inom sjukvården, för anhöriga och även kommuner. Men viktigast är att patientens lidande minskar.

Varför dröjer det så länge innan ny medicin bli verklighet?

– I dag är det väldigt strikta regler för framtagningen av mediciner. Tidigare testade man substansen i patienten direkt. Det tar därför väldigt lång tid numera, och kräver enorma investeringar.

Får svensk forskning tillräckligt med resurser?

– Vi forskare kan inte plocka fram den nya medicinen. Vi kan bara ta fram cellprinciperna. Det krävs ett större industriellt engagemang. Jag får bra med resurser men jag lägger förfärligt mycket tid och energi på att göra detta.

Kan politiska beslut underlätta framtagandet av nya läkemedel?

– Politiker borde sätta sig in mer i forskarvärldens situation och se att vi lägger för mycket tid på att dra in pengar och rapportera. Vi är skolade till att tänka kring biologins mekanismer och borde få fokusera på det. Politiker borde komma på ett annat sätt att finansiera det på.

Kan de göra mer?

– De borde också börja tänka långsiktigt. Det handlar inte om att hitta ett botemedel i morgon, det handlar om att få samhället att funka om tjugo år. Parkinson kommer stå för en av de största medicinska och ekonomiska bördorna i samhället om femtio år. Det kommer finnas så många gamla då att det blir svårt att ta hand om alla. Det är därför viktigt att hitta nya metoder.

Kan upptäckten bidra till att hitta bot mot andra sjukdomar?

– Mycket talar för att parkinson och alzheimer har liknande cellmekanismer. Det finns duktiga forskare i Tyskland och England som fokuserar på Alzheimers sjukdom och just den mekanismen vi tittar på. I båda fallen finns det liknande proteiner som förflyttas mellan cellerna.

Hur ser du på kvaliteten på svenska universitet och högskolor?

– Svensk forskning har halkat efter globalt. Under en period i slutet av nittiotalet politikerna angelägna om att varje stad som hade över 50 000 invånare skulle ha ett universitet eller en högskola. Men man tillförde inte mycket pengar. Man har i dag insett att Sverige är för litet för att det ska fungera att sprida ut resurserna för tunt.

Vad är då nyckeln till att ligga i framkant igen?

– Ge forskarna mer tid att lägga ner på de frågeställningar man vill jobba med. Det andra är att hjälpa till och kraftsamla på enstaka ställen runt viktiga frågor. Sverige är inte stort och alla universitet i landet kan inte vara bra på allt. Vi har inte det underlaget intellektuellt eller finansiellt. Man kan inte vara bra på allt, då blir man aldrig bra på något.

Detta har hänt

Professor Patrik Brundin och hans forskargrupp vid Lunds universitet har gjort en upptäckt som kan leda till helt nya behandlingsmetoder av parkinson. Sjukdomen som runt 20 000 personer i Sverige lider av, beror på att nervceller i hjärnan som producerar dopamin bryts ned. Det ger besvär som långsamhet, skakningar, stelhet och sämre balans. Forskargruppen har visat att när patienter blir sämre kan det bero på att sjukdomen sprider sig från cell till cell u hjärnan via ett protein.