Stefan Löfven tror på fler varsel

Finns det något som företaget hade kunnat göra annorlunda?

– Företag måste agera när intäkterna sjunker så snabbt. Om antalet varslade är rätt vet jag inte, det får förhandlingarna visa. Men, nej, det är inte förvånande att ett företag agerar så.

Från fackligt såväl som från företagshåll har det hörts idéer om permitteringslöner till dem som varslats. Kommentar?

– Nja, det råder förvirring om det där. Permitteringslöner är en ordning från förr, då uppsagda fick ersättning för att gå hem och sätta sig. Vi föreslår en utbildningssatsning och att staten delar kostnaderna med företagen. Det är en mer aktiv och modern åtgärd, en svensk modell för hur vi hanterar den här krisen. Flera länder i Europa har ju någon sorts permitteringslön, men det här vore mer offensivt. Men det förutsätter ju en uppgörelse med regeringen, som inte verkar ha någon vilja till det.

Bland annat satsning på utbildning fanns med i det förslag på statliga åtgärder som IF Metall presenterade redan i september. Hur tycker du att ni fått gehör för de andra förslagen?

– Forskningsdelen fanns ju med i stödpaketet i december. Riskkapital, att företagen inte går omkull när finanssektorn inte fungerar, syftar ju de här garantierna till att lösa. Så där tycker jag att vi fått gehör.

Var stimulanspaketet som regeringen presenterade i december tillräckligt?

– Nej, det behövs mer på utbildningssidan. Det vi visste 2008 var att arbetsförmedlingen fick använda 1,5 miljarder som var över i budgeten, på ett friare sett. Men vi vet inget om 2009, när en ny budget trätt i kraft. Det vill nog till lite mer, det kommer att bli fler varsel innan det här bromsar upp.

Behövs ett riktat stöd till fordonsindustrin?

– Just fordonsindustrin – Volvo, Scania, underleverantörerna – är viktig för Sverige, därför är det viktigt att se till att den fungerar. Men det är nog svårt att begränsa stöd till en specifik näring.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin kritiserade nyligen Fredrik Reinfeldt för att han nobbade överläggningar med facket. Hur ser egentligen kontakten med regeringen ut?

– Den kunde vara bättre. Man kan prata med några, men med vissa går det inte alls.

Vilka?

– Jag går inte in på det, men jag har sagt tidigare att kontakten med (näringsminister) Maud Olofsson inte är strålande. Det är synd. Det behövs en pågående dialog, även om man har olika politiska uppfattningar. Alla vi som kan göra något har ett ansvar att prata med varandra, föra en dialog.

Vad har det för betydelse att fackliga organisationer,  Svenskt Näringsliv och enskilda företag ställer likartade krav på regeringen?

– Glöm inte enskilda ekonomer och Konjunkturinstitutet! Det är beklagligt att regeringen inte ser sambandet mellan tillverkningsindustrin och förmågan att betala för välfärden. De sätter pengar för vård och omsorg emot pengar till företagen. Men att vi har en industri som drar in pengar är en förutsättning för att ha råd med välfärden.

Hur länge kan regeringen stå emot trycket?

– Jag vet inte, men de måste komma ur det. Vi måste prata, det är grejen. Om de tror att vi frågar efter permitteringar – att kasta in pengar för att betala löner – så måste vi prata och reda ut vad vi egentligen menar. Jag förstår att regeringen inte agerar hur som helst, men det här är inte att vara slösaktig, det här är en investering. Men dialogen om det är för tunn.

Vad kan du, som ordförande i IF Metall, göra för att förbättra dialogen?

– Jag försöker påverka, jag har kontakt där jag kan få kontakt. Sedan kan vi naturligtvis också gå vidare efter de senaste varslen.

Detta har hänt

Krisen i den svenska fordonsindustrin fördjupas. I tisdags varslades 1 620 personer på Volvos fabriker i Umeå, Skövde, Köping och Tuve utanför Göteborg. Sedan i höstas har nästan 6 000 av koncernens knappt 29 000 anställda i Sverige varslats om uppsägning. Bland andra IF Metall och Svenskt Näringsliv har upprepat kravet på statliga stimulanser till den krisdrabbade industrin.