Tiina Rosenberg om Zarah Leander
Bild: Scanpix
Den omstridda före detta FI-politikern Tiina Rosenberg, genusprofessor vid Lunds universitet, sitter just nu och forskar under rubriken »Vill ni se en skamstjärna, se på Zarah!« Materialet ska så småningom resultera i en bok som divasångerskan Zarah Leander som gay-ikon.
Vad menar du med »skamstjärna«?
– Queerestetiken, det praktiskt konstnärliga och teoretiska arbetet inom queerkulturen, är alltid i någon bemärkelse kopplad till skam. I Zarahs fall är det naturligtvis att hon var en av de största stjärnorna under nazitiden i Tyskland. När hon kom tillbaka till Sverige hade hon en väldig uppförsbacke. Någon stor plats i svenskt kulturliv kunde hon aldrig få på grund av sitt förflutna.
Vilken inställning hade hon själv till nazikopplingen?
– Hon påpekade alltid att hon var en politisk idiot, att hon varken var höger eller vänster eller haft några som helst politiska intressen. Det som drog henne till Tyskland var karriären och pengarna. Det var kärleken till publiken, som hon själv sa. Hon ville uppträda. Det var också det som något så när räddade henne senare, att så länge hon höll sig från politiken lät man henne hållas.
Om man skulle jämföra henne med en i dag levande stjärna, vem skulle hon vara då?
– Det finns bara en Zarah Leander, och det är det som gör henne unik. Till viss del kanske man kan jämföra henne med den samtida operasångerskan Maria Callas och hennes divalater. Men medan Maria Callas var lynnig och fick utbrott odlade Zarah en cool och ironisk attityd och skämtade med publiken.
Men varför har Zarah Leander blivit en gay-ikon?
– Det började redan 1949 när hon gjorde comeback, som en riktig diva. Men hennes glansperiod är på femtio- och sextiotalen, när hon blir den äldre divan. Mitt forskningsprojekt handlar i synnerhet om varför den manliga gaypubliken är så förtjust i en viss typ av kvinnor, divor som Zarah Leander.
Ja, varför dras de ofta till bedagade damer i dåliga filmer?
– Det är en väldigt intressant fråga, det finns en koppling där. Zarah var ju traditionellt sett varken snygg eller ung, eller smal. Många av de kvinnor som gaykulturen tar till sig har på ett eller annat sätt någon koppling till social skam. Det kan vara alkoholism, eller något annat som gör att de inte är »den perfekta kvinnan«.
Så det är i utanförskapet som identifikationen ligger?
– Det finns många anledningar. I Zarahs fall är det hennes röst och hennes allmänt drag-aktiga sceniska framtoning. Hon var lång och tog mycket plats, och var ganska fräck och sexuellt explicit.
Hur medveten var Zarah Leander själv av sin ikonstatus inom gaykulturen?
– Hon var nog ganska medveten. Redan i Tyskland under trettiotalet umgicks hon mycket med homosexuella.
Var stod hon själv sexuellt?
– Ah, mycket bra fråga. Det är sådant vi aldrig får veta. Hon var gift flera gånger, men det säger ju ingenting om folk.
Du är känd som aktiv i många feministiska diskussioner. Tror du att Zarah var feminist?
– Jättesvårt att veta. Jag har märkt när jag undervisat att mina genusstudenter har delat sig i två läger, generellt sett har de yngre feministiska kvinnorna inte alls samma ikoner som unga homosexuella män. Det som är starkt och viktigt för den ena gruppen är det inte för den andra.
Många av de unga feministiska studenterna tycker att det är svårt med de här nedsupna kvinnorna som många unga bögar håller sig med. För gaypubliken är det ofta ironin och självironin när Zarah sjunger om att hon är en kvinna med ett förflutet som intresserar. Det var egentligen det som väckte mitt intresse för de här frågorna, om vad det är som skiljer feministisk estetik från queerestetik.
Vad gillar du själv Zarah Leanders musik och filmer?
– Filmerna är ganska så gräsliga. Men jag gillar hennes musikrepertoar väldigt mycket. Fast det är ett etiskt och moraliskt dilemma, jag borde inte vara förtjust i henne, av politiska skäl. Det hon gjorde i Tyskland var onekligen omdömeslöst. Men hon har en så fantastisk röst, det är bara att kapitulera.
Detta har hänt
I år är det 100 år sedan artisten Zarah Leander föddes och därför har ett Zarah Leander-museum öppnat utanför Norrköping. En opera om hennes liv spelas nu på Folkoperan i Stockholm.
Zarah Leander var urtypen för en primadonna och var Tysklands stora filmstjärna under andra världskriget. Omfattningen av hennes kontakter med nazismen har diskuterats mycket. I slutet av 1990-talet presenterades uppgifter om att hon skulle ha varit verksam som sovjetisk spion under täcknamnet »Rose-Marie«.