»Vi är inte emot privatisering«

Hade du förväntat dig det här genom-slaget och den respons som ni fått?

– Ja, jag förstod att det här är frågor där det finns ideologiska ståndpunkter och som väcker väldigt starka känslor. Det är också delvis därför som vi har initierat det här projektet, SNS ska väcka känslor och skapa debatt. På så sätt har vi lyckats alldeles utmärkt.

Hur gjorde ni undersökningen?

– SNS gav sju forskare i uppdrag att gå igenom och sammanställa den befintliga statistiken och de vetenskapliga studier som fanns inom området. Det finns inga nya resultat, det var bara inte tidigare sammanställt på ett övergripande sätt.

Tycker du att resultatet är överraskande?

– Både ja och nej. Jag tycker att det viktigaste resultatet är att det finns så lite underlag och så få utvärderingar av -privatiseringarna. Så på ett sätt är jag förvånad och lite -besviken över att man inte -varit mer intresserad av det från det politiska hållet.

Men det är ju egentligen inte det resultatet som väckt uppmärksamhet – det är att privatiseringar inte ökat effektiviteten.

– Vi kan inte med säkerhet säga att det lett till vare sig vinster eller förluster, på grund av det dåliga underlaget. Att vi lyfter fram det resultatet är ändå motiverat för att här har man gjort en stor förändring med målet att förbättra. Då är det intressant att vi inte lyckats hitta några vinster vare sig inom effektivitet eller kvalitet.

Om ni varken kan säga att det blivit bättre eller sämre av privatiseringar – vad säger ni egentligen?

– I princip två saker; att det är anmärkningsvärt att vi inte kan säga det och att det finns områden som måste förbättras. Det behövs fler utvärderingar, en lagom reglering och mer kontroll av de privatiserade verksam-heterna.

Egentligen har man kunnat genomföra en valfrihetsreform utan att det bevisligen blivit sämre. Hur ser du på det?

– Vi kan inte säga att det blivit sämre, men ska man nöja sig med det? Läser man propositionerna från 1980- och 1990-talen så förväntade man sig mer än så. Det skulle bli bättre, inte bara annorlunda. Och huruvida valfrihet har ett värde i sig är i grunden en ideologisk fråga. Det behöver inte nödvändigtvis betyda en förbättring för alla.

Från politiker och organisationer, främst på den borgerliga sidan, har det kommit flera motangrepp. Ni har anklagats för att politisera er forskning. Hur kommenterar du det?

– Jag tycker att de angriper något som inte finns. Vi har inget som helst syfte att driva någon linje för eller emot privatisering i vår förstudie. Vi är bara budbärare för den befintliga forskningen.

Sa verkligen Peje Emilsson, styrelse-ordförande för Kunskapsskolan, att »det här är den värsta skit som SNS gjort på 20 år« » Jag har varit med i SNS i 25 år och det här tycker jag nog är det sämsta jag sett hittills«?

– Det var till och med 25 år. Det var uppenbart att de inte gillade de slutsatser jag drog. Men han såg dem som tvärsäkra påståenden, medan jag egentligen pekar ut en rad frågor att studera vidare.

Vilka konsekvenser hoppas du att den här antologin ska föra med sig?

– Jag hoppas verkligen att vi kan gå vidare inom SNS med fortsatt forskning kring det här. Det är onödigt att trilskas kring om vi ska gå tillbaka till en helt -offentligt styrd välfärd igen. Den konkurrensutsatta välfärdsmarknaden är här för att stanna – det relevanta är att förbättra den.

Tror du att den borgerliga sidan kommer att lyssna?

– Jag tror inte de vinner på att avfärda rapporten. Det behövs mer kunskap. Det är bristen på forskning de borde vara upprörda över, inte om privatiseringen har gjort det bättre -eller sämre.

Detta har hänt

»Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd?« gjordes på uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle och presenterades vid ett seminarium 7 september. Den fick genast enorm uppmärksamhet – särskilt från borgerligt håll och i privatiserade offentligt finansierade verksamheter. Kritikerna har bland annat anklagat SNS för att politisera resultaten.