Borta med vänstervinden

– De är tuffa starka kvinnor. De har ryggrad.

Ian Lindsey säger att han älskar både Michelle Obama och Hillary Clinton. Han har på sig en svart T-tröja med en gigantisk bild på Barack Obama och texten Commander In Chief i stora, glittrande guldbokstäver.

Lindsey jobbar som kock i Winston-Salem och har kommit för att se Michelle Obama och Hillary Clinton tala.

När de två kvinnorna gästar Winston-Salem, strax före halloween, kommer det 11 000 personer – betydligt fler än vad arrangörerna väntat sig.

Men alla här är inte lika begeistrade som Ian Lindsey. Utanför arenan står parkeringsvakten Tina, en vit kvinna i 40-årsåldern. Hon avskyr både Michelle Obama och Hillary Clinton.

– Vi behöver dem inte. Vi behöver Trump. Trump är för riktiga amerikaner, säger hon.

Hon får syn på en svart man som tigger pengar vid vägrenen. Han kommer fram till henne och sträcker ut sina kupade händer. Hon vänder sig mot honom.

– Hey, unge man, du kanske borde ha köpt mat för pengarna, i stället för att köpa crack?

Ian och Tina är representanter för en delstat som just nu slits mellan två motsatta självbilder.

Det är en konflikt som kan avgöra presidentvalet.

Under en period på 1950-talet var det i North Carolina som Ku klux klan hade flest medlemmar i USA, men i dag talar man hellre om den blomstrande teknikindustrin i The Research Triangle, sydstaternas eget Silicon Valley, med 18 000 teknikföretag.

I delstatens liberala storstäder kämpar näringsliv, turistbyråer och lokala medier för att etablera slagordet »den nya södern«.

Det är en resa som grannstaten Virginia redan har gjort. Det som en gång var den mest kända sydstaten och fram till nyligen en vågmästarstat är nu en näst intill garanterad Clintonstat.

North Carolina ligger efter i utvecklingen – men inte med mycket. Nystartade livsstilsmagasin hyllar delstatens mikrobryggerier och konstgallerier i kreativa småstäder som Asheville och Chapel Hill. Ödelagda fabrikslokaler renoveras och förvandlas till tjusiga loftkontor för start up-företag. De pånyttfödda stadskärnorna fylls av nyöppnade designhotell och eleganta restauranger.

Delstatens största stad Charlotte har blivit USA:s tredje största knutpunkt för finansföretag och banker. Som i många andra delar av USA går det inte längre att prata om hela delstaten som liberal eller konservativ. I storstäderna röstar man Clinton, på landsbygden Trump.

Vilken halva som är störst återstår att se. Och de två kampanjerna tänker inte lämna någonting åt slumpen.

Under en enda vecka i slutet av oktober får delstaten North Carolina besök av Hillary Clinton, Michelle Obama, Tim Kaine, Bernie Sanders, Donald Trump och Mike Pence. Bortsett från Ohio och Florida – valets klassiska vågmästarstater – finns det ingen delstat som har fått fler besök av presidentkandidaterna. Hillary Clinton har varit här tio gånger sedan i somras. Hennes första kampanjevenemang med Barack Obama ägde rum här. Likaså hennes första uppträdande med Michelle Obama, i slutet av oktober.

North Carolina – som Barack Obama vann 2008 och Mitt Romney vann 2012 – har blivit en central del av Hillary Clintons »brandvägg« – alltså  den uppsättning delstater som tillsammans kan ge henne segern oavsett om det går dåligt på andra ställen.

Hon kan ha råd att förlora Ohio om hon vinner här. Hon kan ha råd att förlora Florida om hon vinner här. Hon kan kanske till och med har råd att förlora Pennsylvania om hon vinner här.

Det är värt att tänka på när FBI berättar att utredningen om Hillary Clintons mejlhantering återupptas – och valet i sitt slutskede skakas av ännu en överraskning – att valrörelsen nu har flyttat från medierna till marken. Nu handlar det om att få folk att rösta, att lägga ett demografiskt pussel för att uppnå en majoritet.

Efter Hillary Clintons tal samlas publiken utanför och tar selfies vid en gigantisk kampanjskylt med en bild på Barack Obama och Hillary Clinton. Här hymlar man inte med att Clintonkampanjen i princip utlovar en tredje mandatperiod för Obama. Med tanke på att den sittande presidenten har förtroendesiffror på 57 procent, snäppet högre än Ronald Reagan under sina sista veckor som president, är det en logisk strategi att omfamna Obama.

Men det handlar också om att försöka hålla liv i hans historiska väljarkoalition. Obama lyckades förnya och uppdatera Demokraterna som parti, genom att öka valdeltagandet bland framför allt unga och etniska minoriteter. I det senaste presidentvalet 2012 var valdeltagandet bland unga svarta män för första gången i USA:s historia högre än valdeltagandet bland unga vita män. Att bibehålla denna koalition är en utmaning för Clinton.

Men i år finns ett nytt, stort hinder på vägen.

Efter att Högsta domstolen upphävde en del av Voting rights act 2013, den historiska lag som förbjöd just diskriminering i röstningsprocessen i Södern, har Republikanerna här genomfört en offensiv för att sätta upp nya hinder för att rösta, under förevändningen att man vill »försvara integriteten i röstningssystemet«.

Mest slående är exemplet Guilford County, som ligger precis mellan Greensboro och Winston-Salem, där Michelle Obama höll sitt tal. Det är ett av delstatens största och viktigaste distrikt, med drygt en halv miljon invånare. Här fick Obama 58 procent av rösterna 2012 och drygt 40 procent av invånarna är etniska minoriteter, de flesta svarta.

I det förra valet hade man 16 vallokaler i detta distrikt. I år har delstaten, som nu leds av republikansk guvernör, bara öppnat en enda lokal i samma gigantiska valdistrikt.

Mycket riktigt har valdeltagandet minskat, med 85 procent – i direkt proportion till antalet vallokaler. I ett uppmärksammat fall försökte republikansk vallokalspersonal hindra Grace Bell Hardison, en svart kvinna som nyligen fyllde 100 år, från att rösta.

Vinner Trump här i North Carolina är det sannolikt tack vare hjälp från den republikanska delstatsregeringens nya röstlagar. En av republikanerna som leder den här typen av initiativ är Jay DeLancy, som pensionerade sig för tre år sedan och nu lägger sina arbetsdagar på det han kallar The voter integrity project.

På papperet handlar det om att försvara »integriteten« i röstsystemet, men i vår intervju pratar han hellre om invandring och den demografiska utvecklingen i USA, som riskerar att skapa problem för Republikanerna i framtiden, då de har extremt svagt stöd bland alla väljare som inte är vita.

– Trump är inte perfekt, men jag kan bara föreställa mig panik om Hillary vinner. Om Trump förlorar är det slutet på det republikanska partiet. 20–30 miljoner papperslösa kommer att bli medborgare och de kommer inte att rösta på Republikanerna. De röstar på det parti som ger dem mest bidrag, precis som i Tyskland och hela Europa. Då är det över för oss, säger han.

På Jay Delaneys kontor hänger en tavla på George Washington, som knäböjer vid sin häst under det berömda slaget vid Valley Forge. Delaney säger att han ser sig själv som delaktig i ett slag som är lika allvarligt som grundlagsfädernas revolution. Han har nyligen offrat 18 000 dollar av sina besparingar, drygt 170 000 kronor, för att bekosta ett rättsfall där han blev stämd för att ha försökt förhindra svarta från att rösta.

Han avfärdar fallet, som kom från jurister på American civil liberties union och svarta rättighetsorganisationer, som »vänsterfolk som trakasserar mig.«

Delaney blickar upp mot George Washingtons allvarliga min på tavlan ovanför oss.

– Se på de uppoffringar som grundlagsfäderna gjorde. Vi befinner oss i en tid i amerikansk historia då vi behöver samma hängivelse som de hade.