Iowa kan avgöra presidentvalet

» Tack Iowa, för att ni gjorde mig till ’Comeback Kerry’!« Före primärvalet i Iowa 2004 var John Kerry uträknad. Men efter idogt kampanjande just där vann han, till sin egen och omvärldens överraskning. Favoriterna Dean och Gephardt hade åkt på stryk, och därmed var Kerry åter en kandidat att räkna med. Grunden var lagd för hans presidentvalskandidatur.

Väljarna i Iowa och New Hampshire har avgjort många presidentkandidaters öden. De amerikanska primärvalen är nämligen en helt avgörande, om än något krånglig, procedur för de båda dominerande partierna att utse sina presidentkandidater.

I praktiken är det delstatsval, där bara registrerade partimedlemmar får rösta. En del delstater har inte primärval utan samlar partianhängarna i »caucuses«, stormöten, som sedan väljer kandidat. När alla delstater röstat samlas partiernas nationella konvent och kandidaten utses formellt.

I år riskerar hela processen att sluta i kaos. De delstater som ligger sent i processen är trötta på att allt fokus alltid hamnar på Iowa och New Hampshire, som traditionellt har sina omröstningar först. Förutom ekonomiska fördelar och ett oändligt antal kampanjbesök har det givit dem stort inflytande i efterföljande val – den kandidat som vunnit i de första delstaterna tenderar också att vinna i de senare, främst för att väljarna röstar på den som verkar ha bäst chans att vinna nomineringen. Iowa och New Hampshire med sina små och homogena väljargrupper får därför oproportionerligt stort inflytande. På senare år har flera delstater därför tidigarelagt sina primärval i hopp om att få mer inflytande.

Problemet är bara att framflyttningarna har gått överstyr. Oenigheten har gått så långt att de nationella partierna nu inför straffåtgärder. Om en delstat flyttar fram sitt val alltför tidigt får partidelegaterna inte delta i partikonventet och därmed räknas inte delstatens röster. Michigan och Florida hör till de delstater som fått nog. De håller på att flytta fram sina val trots hoten. Flera kandidater, som Barack Obama och John Edwards, kommer inte att delta i Michigans omröstning för att delstaten brutit mot det demokratiska partiets ursprungliga tidsschema.

– Det är verkligen ingen bra situation, säger Tova Wang, demokratiforskare på tankesmedjan The Century Foundation i Washington DC.

Trots att det bara är tre månader kvar till de första primärvalen har flera valdatum ännu inte slagits fast. Iowa och New Hamshire vill lägga sig tidigt i januari och en rad andra delstater försöker också klämma in sig i årets första månad. De som inte får plats siktar på 5 februari – en dag som kan komma att ha 20 delstatsval.

Å ena sidan kan den ledande kandidaten tjäna på att delstaterna lägger sina val tätt efter varandra, eftersom det är svårt för en mindre känd kandidat med färre resurser att på kort tid kampanja i ett stort antal delstater. Tidigare, som när John Kerry vann i Iowa och därefter hela nomineringen, kunde en kandidat satsa på ett litet antal stater och ändå ha en chans att nomineras.

Å andra sidan kan den historiska »följa John«-effekten utebli, den som gjorde att delstaterna ofta röstade på den kandidat som vunnit i de tidigare delstaterna. När alla röstar mer eller mindre samtidigt kan resultatet bli att ingen kandidat får en tydlig majoritet.

Men kampen om primärvalsdatumen för också med sig en positiv aspekt, nämligen att fler väljare får rösta tidigt och därmed får ett större inflytande.

»Framför allt gynnas svarta, latinos och stadsbor«, förklarar Tova Wang.

En majoritet av dessa väljargrupper bor nämligen i delstater som tidigare röstade mycket sent, vilket ledde till att deras röster i praktiken inte var något värda. Demokraterna är det parti som har mest att vinna. I exempelvis delstaterna South Carolina och Florida, som båda flyttat fram sina valdatum, utgör svarta 47 procent respektive 21 procent av de demokratiska primärvalsväljarna.

Någon lösning på schemaproblematiken kommer knappast före januari. Men 2008 lär bli det sista året med denna röriga valkalender – det pågår på flera håll försök, inklusive lagförslag i kongressen, att hitta ett nytt och mer rättvist datumsystem.

Tidiga val viktigast

I primärvalen är röstdeltagandet överlag lågt men varierar mellan olika delstater. När en sittande president ställer upp till omval deltar få reella utmanare i presidentens parti och valdeltagandet i de primärvalen blir extra lågt.

I delstater med tidiga primärval, vilket ger större inflytande över nomineringen, är valdeltagandet högre än i stater som röstar senare. I New Hampshire 2004 röstade 23% av demokraterna vilket var 219 000 personer, medan motsvarande andel var 3,7% i Mississippi, cirka 76 000 personer. Valdeltagandet i primärvalen 2004 var i genomsnitt 20% av dem som sedan röstade i presidentvalet.

Källa: The Century Foundation och Pollster.com