Billy McCormac om republikanerna
Det är mycket snack om Obama och Hillary just nu, men vad händer i det republikanska partiet? Är Huckabee ett one-hit-wonder, Giuliani en one-trick-pony? Finns det överhuvudtaget en möjlig segrare i det republikanska startfältet?
Billy McCormac är bloggpionjären som skrev på Stockholm Spectator, JKL-bloggen, och nu Come to Think of It. Han är också ansvarig för Förlag & Kommunikation på liberala tankesmedjan Timbro. Som en av få svenska debattörer med ett starkt och livslångt republikanskt perspektiv förvånade han med ett inlägg med tankar om att rösta demokratiskt. Jag ställde några frågor för att reda ut vad som händer med republikanerna.
Vad har det för betydelse för presidentvalet att republikanerna (än så länge) saknar tydliga toppkandidater i primärvalen?
För det första tycker jag inte att republikanerna saknar tydliga toppkandidater. Visserligen leder Barack Obama över Romney, Giuliani och Huckabee i de flesta nationella opinionsundersökningar, men McCain ligger inom felmarginalen. Vidare slår för nuvarande McCain Hillary Clinton nationellt med runt 5 procent. Men allt kan hända och vissa bedömare tror att vi kan se ett långt primärvalsrace, som det i 1976 mellan Ronald Reagan och Gerald Ford. Och glöm inte Giuliani. Man kan tycka att hans beslut att ligga lågt till Florida var dumdristigt och att han inte längre är en del av det politiska samtalet. Men han kan överaska.
Hur kommer det sig att republikanerna har ett så svagt startfält? Väntar folk på att Bush skugga ska lämna partiet innan de kandiderar? Betraktas presidentvalet redan som förlorat?
Att jag själv tycker att partiets startfält är svagt och oinspirerande är en sak, men den som underskattar Romney, Giuliani och McCain gör så på egen risk. De så kallade röda delstaterna är betydelsefulla. Fråga John Kerry och John Edwards. Visst är Bush en belastning och han lyser med sin frånvaro i denna valrörelse. Men det vore farligt att räkna ut Republikanerna. Partiet är starkt när det gäller frågor rörande nationell säkerhet, terrorbekämpning, abort och den illegala invandringen. Dessa frågor är viktiga för en stor del av befolkningen, och händer det något ut i världen – till exempel ett stort terrordåd – kan väljare snabbt vända demokraterna ryggen.
Vad har republikanerna för chanser att vinna i slutändan, när till och med du leker med tanken på att rösta demokratiskt?
Ja, jag har skrivit att jag leker med tanken. Jag ogillar starkt republikanernas tongångar vad gäller invandring, övervakning och inte minst religion. Å andra sidan är demokraterna katastrofala i frågor rörande bland annat frihandel. Ärligt talat ligger jag sömnlös om nätterna inför detta val. Men republikanerna har en stark gräsrotsrörelse och förfogar över en mäktig apparat ut i landet. Det kommer att bli en rysare, tror jag.
Vilken roll spelar partistrategerna i primärvalen? Det viktigaste för partierna borde ju vara att matcha fram en kandidat som kan spöa det andra partiets. Är det något som väljarna i primärvalen tänker på?
Jag vet ärligt talat inte hur stor roll partistrategerna spelar. Att ställa upp som kandidat upplever jag som ett högst personligt val. Man måste vara passionerad för att genomgå en sådan process som den här. Och primärvalen är just ett sätt att vaska fram den allra bästa kandidaten. Och glöm inte att en övervägande del av de som röstar i primärvalen är obestämda. Många, tror jag, fattar sitt beslut i båset. Om Clinton vinner nomineringen ökar republikanernas chanser. Obama kan visa sig vara mycket svårare att slå.
Några av kandidaterna har tryckt mycket på vikten av blocköverskridande politik (till exempel Obama och Paul), är det bara snack eller finns ett genuint intresse? Det har också varit mycket fokus på att mobilisera nya väljargrupper som vanligtvis inte röstar, samt oberoende väljare. Är en förändring i det politiska landskapet på gång?
Ja, inte minst Obama har ett budskap om ”unity”. Men då handlar det om hans typ av ”unity”. Det vill säga, för att ena landet bakom hans vision kommer ungefär 50 procent av amerikanerna behöva offra sina värderingar och ideal. Den politiska verkligheten är oerhört mer komplex än så. Det är ett fint budskap som tilltalar många, men USA har alltid varit, och kommer alltid att vara, ett delat land. Något annat, anser jag, vore förödande.
Som jag sa är oberoende väljare väldigt viktiga och både partierna försöker locka dessa till sig. Obama har haft en otrolig framgång med unga väljare, som vi kunde vittna om i Iowa. Men denna grupp är ökänd för att ligga på sofflocket på valdagen. Det är farligt att räkna med dem. Men å andra sidan händer inget för första gången till det händer för första gången.
Till sist: Vem tror du vinner? Vem vill du ska vinna?
Jag tror att Obama vinner. Själv är jag obestämd än så länge.
