USA-valet: Så gick det till när Republikanerna fick sin röda partifärg

Att politiska partier i USA använder sig av symboler och färger är knappast något nytt. I lokalval i södra Texas i slutet på 1800-talet och tidigt 1900-tal användes signalfärgerna blått och rött för att vägleda icke-läskunniga eller icke-engelskspråkiga vid valurnorna.

I lokalvalen var republikanska partier oftast röda, men inte alltid. Demokratiska partier var blå, men inte heller det var någon regel. Det kunde skilja sig från ett county till ett annat.

På nationell nivå fästes inte någon större vikt. De massmedier som redovisade valutgång var tryckta i svartvitt, liksom tv:n var när den introducerades.

När färg-tv:n slog igenom på 1970-talet började man på nytt att använda färg för att förklara och guida amerikaner.

Under presidentvalet 1976, då demokraten Jimmy Carter slog den sittande presidenten republikanen Gerald Ford, använde en tv-kanal rött för republikaner och blått för demokrater. Andra kanaler gjorde på annat sätt. Se bilden nedanför som kommer från en tv-sänd valvaka (finns på Youtube) där delstaterna som Ford plockat hem är gula medan Carters är blåa.

(Bildkälla: Skärmdump från Youtube.)

Man kan gissa sig att tv-kanalernas olika redovisningssätt kunde förvirra den breda skaran tv-tittare. Men färgerna fick snarare en grafisk funktion, att skilja kandidaterna åt snarare än att det kopplades ihop med enskilda partiers färg.

I valet därpå, 1980, då republikanen Ronald Reagan med stor marginal slog den sittande presidenten, demokraten Jimmy Carter, ställdes tittarna på CBS News inför bilden nedanför. NBC-ankaret David Brinkley slog fast att Reagans seger såg ut som en "suburban swimming pool".

(Bildkälla: Skärmdump från Youtube.)

På grannkanalen NBC såg väljarna följande bild – där gult användes istället för rött.

(Bildkälla: Skärmdump från Youtube.)

Under de sex följande presidentvalen fann varje tv-bolag egna lösningar. Samtidigt trycktes tidningarna i svartvitt och deras grafik var således monokrom.

Inkonsekvensen upphörde under presidentvalet 2000, som stod mellan republikanen George W Bush och demokraten Al Gore. Inför valet hade tv-bolagen enats om att vara konsekventa och följa en uppdelning som gäller än i dag: rött för republikaner, blått för demokrater.

Valet 2000 visade sig vara mycket jämt och att utse vem som skulle bli president blev en utdragen process.

Två dagar efter väljarna gått till vallokalerna började dessutom båda tidningsjättarna New York Times och USA Today att trycka sina upplagor i färg.

Osäkerheten om vem som segrat var något som bägge tidningar bevakade noga och med färgad landskarta. Liksom tv-kanalerna gjorde. Att New York Times gav republikanerna färgen rött berodde på att det började på bokstaven r, förklarade deras grafikchef senare.

Partifärgerna etsade sig fast under veckorna som följde. Först i mitten på december kom domslutet från Högsta domstolen, som gav Bush segern.

Men färgerna är inte helt logiska.

Den kyliga blåa färgen förknippas i högre grad med kallhamrade och rationella tankeströmningar, medan rött är laddat med passion och hetlevrade känslouttryck.

Republikanerna, som är ett högerparti, borde rimligen vara ett blått parti och inte rött. Medan demokraterna – som har en mer vänsterlutad politik – borde inte vara blå utan röda, som det är i resten av världen. Förhållanden i USA är direkt motsatta jämfört med på många andra håll, till exempel i Sverige. I Storbritannien är det konservativa partiet blått medan arbetarpartiet Labour är rött.

Redan 2004 framförde republikaner förslag om att färgerna borde utväxlas, men det vann inte särskilt stort gehör.

I de senaste valen har partierna tvärtom omfamnat färgerna än mer och blivit en del av det växande kampanjmaterialet.

Under valet 2016 var det ingen tillfällighet att republikanen Donald Trumps "Make America Great Again"-keps var röd. Och i år att Demokraternas kandidat Joe Biden manat sina anhängare att rösta blått – "vote blue".

Allt om USA-valet 2020: Blir Trump eller Biden vald som president?