Agenten som blev fredsivrare

Tzipi Livni föddes i Tel Aviv den 8 juli 1958. Familjen befann sig ideologiskt  allra längst ut på högerkanten. Fadern, Eitan Livni, var den militära ledaren för Menachem Begins terrorgrupp Irgun, som motarbetade brittiska styrkor och den arabiska sidan vid tiden före Israels självständighet.

Eitan Livni var medlem av Knesset, och dottern, vars namn är en förkortning av Tzipora, som betyder fågel på hebreiska, följde tidigt i sin fars fotspår genom att engagera sig i kampen för ett Stor-Israel. Hon värvades till Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten, där hon stannade i fyra år.

Enligt Tzipi Livni själv var det först 1995 som tanken på att ge sig in i politiken föddes. 1999 valdes hon in i Knesset. Karriären tog verklig fart 2001, när hennes mentor Ariel Sharon blev premiärminister. Som invandringsminister kämpade hon mot ärkefienden Yassir Arafat, men lyckades också med  bedriften att få Knesset att rösta för ett ensidigt tillbakadragande från Gazaremsan. När Sharon 2005 lämnade Likud för att starta det nya mittenpartiet Kadima, gjorde både Tzipi Livni och den nu avgående Ehud Olmert honom sällskap.

När Sharon hamnade i koma 2006 och Kadima vann valet utsågs Livni till utrikesminister i den nye premiärminister Olmerts regering.

I dag är hon en välkänd internationell profil och nummer 52 på tidningen Forbes lista över världens mäktigaste kvinnor. Kritikerna beskriver henne som vek och initiativlös medan hennes supportrar ser henne som en stark pragmatiker med förmåga att lyssna på andra. Tzipi Livnis pragmatiska sida blir särskilt tydlig om man ser till hennes egen ideologiska resa: från en hårdnackad kamp för ett Stor-Israel till förespråkare av en tvåstatslösning.

– Ett självständigt Palestina är den säkraste garanten för en stark och demokratisk judisk stat, upprepar Tzipi Livni gång på gång.

Översättning och bearbetning: Anna Ritter