Al dente – underskatta inte Matteo Salvini

Han lägger ut bilder på sig själv i polisens och brandkårens jackor.

Han twittrar ut filmklipp där han äter pasta, dricker vin och äter choklad – bara italienska märken, förstås.

Han är på plats när terrorister grips på dagen och möter väljarna på nattklubb på kvällen – allt väl dokumenterat på Instagram och Facebook.

Italiens vice premiärminister, Lega­ledaren Matteo Salvini , är mästarnas mästare på sociala medier och minsta kommatecken är noggrant planerat.

Han kommer in från höger, går upp på scenen och de 80 000 på plats ger honom de förväntade jubelropen.

Musiken spelar upp arian »Nessun Dorma«, från Puccinis opera Turandot. Matteo Salvini vinkar och ler, ser ut över folkmassan på den helt fullsatta Piazza del popolo (Folkets torg) i Rom. Vajande flaggor, fotoblixtar. Musiken ökar i styrka när sången kommer till den välbekanta höjdpunkten, Pavarottis mäktiga stämma fyller torget:

»Dilegua, o notte, tramontate stelle, tramontate stelle, all’alba vincerò. Vincerò! Vincerò.« (»Vik hädan natt, blekna stjärnor, blekna stjärnor! Vid soluppgången kommer jag att segra. Jag kommer att segra! Jag kommer att segra!«) 

Hyllningskören ropar till Salvini, han tar sig för hjärtat, visar hur det slår för folket, för Italien.

Det är en storvulen show som svårligen skulle fungera för svenska politiker och deras publik. Men detta är operans hemland, de yviga gesternas, de stora känslornas. Varför viska när man kan ropa och sjunga? Och att vara politiskt korrekt, det är inget som majoriteten italienare strävar efter – på gott och ont.

Solen skiner över torgets vackra kyrkor med tvillingkupolerna. Piazza del popolo, var annars?

På en stor banderoll över scenen står budskapet: »Italia, rialza la testa« (»Italien, höj huvudet igen«).

Flaggor från sydliga Bari och Campania finns lämpligt placerade nära scenen – bevisen på att Lega nu växer i hela landet. 

Strategin att döpa om Lega Nord till Lega och rikta fokus mot migranter och flyktingar i  stället för det fattiga Syditalien har visat sig vara ett genidrag.

Denna dag, den 8 december i fjol, kan Matteo Salvini och Lega triumfera på sitt torgmöte, så välregisserat in i minsta detalj.

På scenen finns också det italienska  kocklandslaget. Salvini varvar hårdkokta politiska budskap med perfekt kokt pasta och hyllningar: 

Se så mycket Italien har att bjuda på!

Men gratisätare betackar man sig för.

»Galenskap!« Matteo Salvini i en post på Instagram där han skarpt kritiserar att en somalisk man som bott i Bari och fått bidrag och uppehållstillstånd nu misstänks vara islamistisk terrorist och ha planerat ett bombdåd i en italiensk kyrka i jultid.

»Vi ska hjälpa de riktiga flyktingarna, inte brottslingar.« 

På bilden till inlägget har Legaledaren polisuniformsjacka på sig, som så ofta. 

Att han gärna bär polisens, kustbevakningens, karabinjärernas eller brandkårens kläder väcker protester på sina håll. Den nationelle samordnaren för brandkåren, Costantino Saporito, gick nyligen ut och påminde om att det är olagligt för civila att bära dessa uniformer på allmän plats.

Salvini svarade med att lägga ut flera bilder med leende poliser och brandmän runt sig och betona hur mycket han uppskattar det arbete de gör.

Italiens vice premiärminister vet precis vad han gör när han kommer i uniform eller hjälm på en byggarbetsplats eller fotas skålande i italiensk öl; han bygger bilden av den starke ledaren, mannen som på samma gång tar ansvar, gör jobbet och är en av grabbarna, av folket.

»Om du finns här för mig finns jag också här för dig.« 

Budskapet på Salvinis Twitter och Face­book.

Hans följarskara ökar snabbt: på Instagram har han nu över en miljon följare och nära miljonen på Twitter. På Facebook väcker hans inlägg ofta mer engagemang än president Donald Trumps.

Jämförelsen mellan de två är enkel att göra; båda tycks gränslösa i sitt tyckande och sägande. Men den underskattning som finns av Salvini på många håll i Europa kan komma att visa sig farlig i längden. Varenda till synes spontan tweet, brett leende eller burdus avspisning är beräknad och del av en långsiktig plan. 

När Salvini skriver »Lycklig resa!« på Instagram, då en båt med migranter inte får komma i hamn i Italien utan söka vidare på Medelhavet, väcker det avsky hos hans motståndare men beundran hos anhängarna. 

En av huvudpersonerna bakom Matteo Salvinis sociala medier-strategi är kommunikationschefen Luca Morisi. En man som helst verkar i det dolda men som i en av få intervjuer, med Corriere della Sera, säger:

– En av signor Salvinis främsta styrkor är att han har kontroll över kommunikationen, han styr i hög grad bilden av sig själv.

Återigen, det påminner om Trump, men ännu mer om en viss Silvio Berlusconi. När denne tog makten 1994 med Forza Italia var det mycket tack vare just hans sätt att kommunicera, då via framför allt tv, den tidens främsta forum. Medie­mogulen hade samma förmåga att nå ut med sitt budskap och även Berlusconi framställde sig som den starke mannen, ledaren, landsfadern. 

Det som skiljer dem åt är att Berlusconi länge var rikast och mäktigast, en del av det etablissemang som Salvini däremot sätter en ära i att kritisera. 

En av flera anledningar till att de forna allierade numera är svurna fiender. Allt medan Lega växer i opinionsundersökningarna och fler och fler politiska bedömare börjar varna på allvar för att underskatta Salvini, inte minst i Europa där han ofta framställs som en populistisk pajas – en felbedömning som kan bli kostsam.

Matteo Salvinis större plan sägs vara att bli en enande kraft för de EU-fientliga och högerpopulistiska i en rad länder, en samlande ledare mot överheten. Allt utan att glömma budskapet i hans fastnålade hashtag:

#primagliitaliani

Italienarna först.