Är det här en kinesisk Lehman Brothers?

Fram till våren 2021 var den kinesiska fastighetsgiganten Evergrande en framgångssaga: ett av landets största företag, som gjorde grundaren Hui Ka Yan till Asiens näst rikaste man med en förmögenhet på flera hundra miljarder svenska kronor. 

Men när en domstol i Hong Kong nyligen beslutade att Evergrande ska likvideras hade dess aktie tappat 99 procent av sitt värde. Skulderna uppgår till över 330 miljarder dollar – nästan tre gånger den svenska statsbudgeten – och överskrider med råge bolagets tillgångar. Hui Ka Yan själv är försvunnen sedan i september, misstänkt för flera brott. 

Vad var det som hände? 

Fastighetsbranschen står för 30 procent av Kinas BNP, en exceptionellt stor andel av ekonomin. Delvis handlar det om en folkmängd i miljardklassen och flera decennier av urbanisering. Men bostadsmarknaden har också länge varit extremt lukrativ för byggherrar, som har kunnat sälja bostäder på ritning och använda depositionen som säkerhet för att ta lån. Lånen har sedan endera använts för att finansiera själva bygget eller för att förvärva mer mark till nya byggprojekt. 

Samtidigt spelar fastigheter en exceptionell stor roll i kinesernas privatekonomi. Närmare 80 procent av hushållens tillgångar utgörs i Kina av fastigheter, jämfört med exempelvis 35 procent i USA. Bostadspriserna är också ovanligt höga i relation till lönerna i de populära storstäderna. 

Men nu krymper landets befolkning, och urbaniseringen har dessutom redan nått relativt långt. På den överhettade bostadsmarknaden har spökstäder vuxit fram. Enorma bostadskomplex står tomma, där lägenheterna inte har köpts för att ägaren ska bo där utan i spekulationssyfte. Andra komplex står halvfärdiga, omgivna av byggställningar. Så mycket som 20 miljoner ofärdiga bostäder har sålts på ritning, enligt en rapport från den japanska banken Nomura. 

I ett försök att kontrollera situationen fastställde Kommunistpartiet år 2020 ”tre röda linjer” som reglerar hur stora skulder fastighetsbolag får ha i relation till kassa, eget kapital och tillgångar. Det blev den första spiken i kistan för Evergrande, som inte längre kunde ta nya lån i tillräcklig utsträckning för att finansiera pågående byggen. För att ha råd att färdigställa dessa sänkte bolaget priserna i hopp om att attrahera fler köpare. Men prissänkningarna underminerade värdet på tillgångarna, och fick dessutom köpare att hålla i slantarna i väntan på ännu större rabatter. 

Året därpå misslyckades Evergrande med att återbetala lån i tid. Enligt Dexter Roberts, Kinaexpert och författare till The Myth of Chinese Capitalism, rör det sig om en ”kontrollerad implosion”. Att Evergrande nu är på fallrepet är ett högst avsiktligt led i Pekings försök att krympa fastighetsbubblan utan att den spricker. ”Kina har länge vetat att dess ekonomi är obalanserad och för skuldberoende, med fastighetssektorn den mest skuldsatta industrin av alla och Evergrande affischnamnet för det mest skuldsatta företaget i sektorn”, säger han till till den amerikanska public service-kanalen NPR. 

Men strategin är långt ifrån riskfri. Om en fastighetsmonolit som Evergrande kollapsar i en ekonomi där stora delar av hushållens tillgångar är uppbundna i fastigheter, är det att likna vid att en större bank kollapsar i västvärlden. Det menar i alla fall några bedömare som varnar för att Evergrandes fall riskerar att utlösa samma sorts finansiella kris som när banken Lehman Brothers kraschade i USA 2008. 

Andra tvivlar dock på att det går så långt. Till att börja med är det osäkert om Evergrande faktiskt kommer att likvideras. Hong Kong och fastlands-Kina har separata juridiska system, och lejonparten av Evergrandes tillgångar finns på fastlandet där likvidationsbeslut fattade i Hong Kong långt ifrån alltid erkänns. Enligt Evergrandes vd Xiao En är det business as usual för bolaget i resten av Kina. 

Goda nyheter i så fall för de cirka 1,5 miljoner bostadsköpare som har betalat Evergrande för bostäder som ännu inte har blivit byggda. Det ser värre ut för utländska långivare och investerare, som sannolikt står sist i kön för att få tillbaka sina pengar. 

Alldeles oavsett om Evergrande kraschar eller lyckas hanka sig vidare, så ringer varningsklockorna för Kinas ekonomi. Det finns långt fler uppblåsta fastighetsjättar och av de 50 största fastighetsbolagen vid tidpunkten då Kina införde de tre röda linjerna har över hälften fallerat på sina lån. Däribland det allra största, Country Garden, som har mer än dubbelt så många pågående byggprojekt som Evergrande. 

Krisen i fastighetsbranschen har redan börjat spilla över på finanssektorn och vidare på resten av ekonomin via så kallade skuggbanker – finansiella institutioner som fungerar ungefär som banker, men som inte regleras lika hårt som sådana. Och Kina är världens näst största ekonomi. Det är inte säkert att en krasch slutar vid landets gränser. 

Ändå är det få bedömare som väntar sig någon internationell chockvåg från imploderande kinesiska fastighetsjättar. Landets ekonomi är relativt avskärmad från omvärlden, och utländska investerare har redan dragit öronen åt sig i takt med att tillväxten har mattats av och oron för bubblor har spridit sig. Shanghai-börsen har fallit tre år i rad och index är nu mindre än hälften av rekordet från 2007, trots att myndigheterna genom olika regleringar har försökt stoppa fallen. I Hong Kong är det lika illa med en nedgång i index på 50 procent sedan 2018. Situationen för Evergrandes utländska investerare lär knappast inspirera utlänningarna att flockas till Kina i närtid. 

***

Läs även: Så gick byggbranschen rakt in i väggen

Läs även: Cyberhotet mot Sverige är ett faktum – så försvarar vi oss