Baltisk baksmälla

Jetsetrestaurangen Kohvik Moskva i centrala Tallinn överblickar en stor och ful parkeringsplats. Fram till i somras samlades här nyrika ester i stora skaror på restaurangens uteservering för att titta på sina beskåda sina dyra bilar och dricka flådiga drinkar. Nu svämmas leasingföretagen över av nybegag­nade vrålåk som de forna fastighetsmagnaterna tvingas lämna tillbaka. Parkeringsplatsen utanför Kohvik Moskva har byggts om till en park.

Adjektiven räcker snart inte till för att beskriva hur dåligt det går i Baltikum, då framför allt i Lettland och Estland. Enligt de senaste BNP-sifforna, som gäller förra årets sista kvartal, sjönk tillväxten i Lettland med 10,5 procent. I Estland var motsvarande nedgång 9,4 procent. Sveriges rysliga BNP-ras om 4,9 procent ter sig beskedligt i jämförelse.

Varken Estland eller Lettland utesluter att BNP-raset i år blir tvåsiffrigt. Rent krasst skulle det betyda att både Lettland och Estland rört sig från överhettning till ekonomisk recession och vidare till depression på mycket kort tid.

Den litauiska ekonomin har hittills klarat sig något bättre. Tillväxten i Litauen sjönk med i baltiska sammanhang blygsamma 2 procent sista kvartalet 2008. Men även utsikterna i Litauen är mer eller mindre mörka, med en förutspådd arbetslöshet om 10 procent och en BNP som enligt centralbanken spås falla med knappt 5 procent i år.

Att dåliga krediter på den amerikanska bolånemarknaden skulle leda till ekonomisk härdsmälta i Baltikum kan egentligen tyckas långsökt. Anledningen är kort och gott att världen har blivit fullkomligt livrädd för lån. De länder, företag och människor som drabbas hårdast av den pågående ekonomiska krisen har en sak gemensamt – nämligen att de är ordentligt skuldsatta.

Den ekonomiska problematiken i de tre länderna är i grunden densamma. Det rör sig om en giftig soppa av hejdlös utlåning från utländska banker och investerare i kombination med att länderna antagit fasta växelkurssystem.

Resultatet har varit en i grund och botten kreditdriven tillväxt som medfört ohämmade löneökningar och inflation. Med sina fasta växelkurser har det varit billigt för letter, ester och litauer att låna till hus och bil i euro, där räntorna varit lägre än hemma.

– Låga euroräntor och en inflationstakt som överstigit 10 procent har inneburit att realräntorna i de här länderna varit negativa, säger Torbjörn Becker, vd för SITE (Stockholm Institute of Transition Economics) vid Handelshögskolan i Stockholm.

Enkelt förklarat betyder det att det varit gratis att låna euro för hushåll och företag. Inflationen i sin tur har medfört att man till och med fått rabatt på ränta och amortering. Med facit i hand ter det sig alltså inte så konstigt att länderna byggt upp präktiga låne- och fastighetsbubblor. Att någon form av korrigering skulle ske i regionen var mer eller mindre oundvikligt. Men rädslan för krediter av alla dess slag som nu präglar den globala ekonomin har gjort ont värre i Baltikum.

Överflödet av eurolån har inneburit att länderna staplat upp stora bytesbalansunderskott. I Baltikum i allmänhet och Lettland i synnerhet har man alltså konsumerat betydligt mycket mer än man producerat och exporterat. Den höga inflationen i kombination med de fasta växelkurserna har samtidigt urholkat ländernas konkurrenskraft, vilket spätt på obalanserna i ekonomierna.

Men det är orättvist att bunta ihop länderna som ett enda land. De tre baltiska länderna skiljer sig ordentligt på många plan, inte bara ekonomiskt. Litauen är tillskillnad från de övriga länderna katolskt, Lettland består enbart till 60 procent av etniska letter medan esternas kulturella identitet snarare är att jämföra med finnarnas.

I en jämförelse framstår Lettland som regionens strulpelle, både ekonomiskt och politiskt. Sedan självständigheten 1991 har landet haft 14 byten på premiärministerposten. Landets förra center-höger-orienterade regering var faktiskt den enda som någonsin blivit återvald. Men i slutet av februari tvingades även den avgå efter massiva protester.

Den politiska situationen i Lettland kompliceras av en betydande korruption och faktumet att 16 procent av landets 2,2 miljoner innevånare är icke-medborgare som saknar rösträtt. Bland Lettlands dryga 600 000 personer stora ryska minoritet är fortfarande dryga 40 procent icke-medborgare.

Redan i höstas stod det klart att Lettland inte skulle klara av att hantera den eskalerande ekonomiska härdsmältan utan hjälp utifrån. Den inhemska banken Parex fick problem med betalningarna och IMF fick flyga in med en expertgrupp. Tillsammans med EU och landets nordiska grannar sjösattes ett lånepaket om 7,5 miljarder euro.

– En av anledningarna till varför Lettland befinner sig i en så svår situation är att landet har fört en expansiv finanspolitik med låga skatter och lågt sparande. Man har inte byggt upp de nödvändiga reserver som nu behövs, medgav den lettiska centralbankschefen Ilmars Rimsevics under ett besök i Stockholm i början av februari.

Även Litauens politiska historia har sedan självständigheten präglats av turbulens och djup folklig misstro mot det politiska etablissemanget. Landet är inne på sin 15:e regering på 18 år. Men efter förra årets val har det rått ett relativt politiskt lugn i landet. Och till skillnad från Estland och Lettland har landet inte behövt hantera problemet med en stor rysk minoritet.

Men den främsta anledningen till att Litauen inte drabbats lika hårt är att utlåningsfesten inte hade hunnit lika långt i landet innan det blev tvärstopp. Dessutom är den litauiska ekonomin större, mer trögrörlig och har gynnats av tidigare höga oljepriser genom en betydande raffinaderiverksamhet.

Vid sidan av det lettiska och litauiska framstår det estniska politiska systemet som det mest mogna. Med undantag för oroligheterna som uppstod i samband med att en staty över ryska soldater flyttades från sin plats i centrala Tallinn, har den politiska färdriktningen under de senaste åren varit mer eller mindre stabil. Den politiskt breda styrande koalitionen, som består av socialdemokrater, liberaler och en högerallians, har klarat sig undan några större protester.

Ytterligare ett faktum som underlättat situationen i både Estland och Litauen är att landet inte längre har några egna inhemska banker. Detta till skillnad från Lettland vars regering nu tyngs av ansvaret över problembanken Parex.

De tre baltiska länderna står nu inför två likafullt besvärliga alternativ för att komma till bukt med sina problem: devalvering eller deflation. Men ländernas respektive regeringar och centralbanker, som byggt upp sin trovärdighet kring den fasta valutan, vill dock inte veta av någon devalvering. Det vill inte heller svenska banker, vars låntagare i Baltikum skulle bli relativt fattigare om värdet på valutorna skulle minska.

– Det ligger ett stort politiskt problem i att devalvera. Det skulle leda till uppror bland företag och privatpersoner med lån i euro, mot regeringarna som har låtit det gå till på det här sättet, säger Harry Flam, professor i internationell ekonomi och ordförande för konjunkturrådet vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

Den frispråkige analytikern Lars Christensen från Danske Bank summerar det besvärliga läget:

– Det är som att dricka upp en flaska vodka, vakna på morgonen och undra hur man ska göra för att inte bli bakfull.