Bedrägligt lugn i Beirut

På avspärrade gator runt platsen där den förödande bilbomben exploderade -härom-veckan patrullerar soldater bland bråte, söndertrasade möbler och krossat glas. Fönsterrutorna på många av husen i området gapar tomma ner mot berget av splitter och rasmassor.

På det intillliggande Sassinetorget -betraktar förbipasserande ett stort porträtt av Wissam al-Hassan, den libanesiske säkerhetschefen som var en av flera personer som dog i den enorma bombattacken här mitt i östra Beirut.

Hassan, en sunnimuslim, motsatte sig den syriske presidenten Bashar Assad och hans död har rört upp starka känslor och fördjupat klyftan mellan sunni- och shiamuslimer i Libanon. Hassans supportrar skyller hans död på Syrien, och den sunni-ledda antisyriska politiska oppositionen har krävt den Hizbollah-dominerade regeringens avgång.

Det mäktiga Syrien-allierade och shiamuslimska Hizbollah med sina milisstyrkor har under tiden valt att hålla en låg profil.

– Hizbollah är under press och de svarar vanligtvis inte när trycket är hårt på dem. De föredrar tystnad. Men pressen på Hizbollah har mer att göra med dess stöd för Assadregimen än mordet på Hassan, säger Hilal Khashan, professor i statsvetenskap på American University of Beirut.

En vecka efter bombattacken har ett skenbart lugn lagt sig över Libanon. De arga och beväpnade sunnianhängarna till Hassan som vällde ut på gatorna efter hans död har gått hem. Gästerna har återvänt till restaurangerna och det intensiva tutandet är tillbaka på Beiruts smala gator.

Det verkar inte finnas mycket aptit bland de rivialiserande politiska aktörerna för en fullskalig konfrontation.

– Jag tror inte att vi är på väg mot inbördeskrig. Det finns en förståelse bland alla att priset för det skulle vara för högt, säger Emile Hokayem, Senior Fellow for Regional Security på International Institute for Strategic Studies.

Däremot står Libanon inför en period av stor osäkerhet både med inhemska spänningar efter Hassans död och allteftersom konflikten i Syrien, ett grannland som -Libanon delar en lång och komplicerad historik med, förvärras.

Ju blodigare kriget i Syrien blir desto mer hårdnar de redan befintliga politiska och sekteristiska splittringarna i Libanon. Nu för tiden handlar det främst om de ökade motsättningarna mellan sunni- och shiamuslimer, som är en del av den större spricka som fått fäste i regionen de senaste tio åren.

Majoriteten av Libanons sunnimuslimer stödjer den sunni-ledda syriska oppositionen medan de flesta shiamuslimer stödjer Assadregimen, som domineras av shiabesläktade alawiter.

Förutom att konflikten i Syrien splittrat opinionen på hemmaplan tyder mycket på att Libanon sakta men säkert dras allt djupare in i konflikten.

En del libanesiska sunnimuslimer, till exempel, ska ha anslutit sig till de sunni-ledda syriska rebellerna. Dessutom verkar Hizbollah, vars image redan fått sig en törn av partiets stöd för Assadregimen, få det allt svårare att hålla balansgången mellan sina egna politiska intressen och sina ansvarsområden i regeringen på hemmaplan.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah har dock förnekat att Hizbollahs medlemmar strider i Syrien tillsammans med Assads trupper.

Andra har fått nog av båda politiska blocken och landets sekteristiska system i allmänhet. I slutet på förra veckan vandrade upp till 1 000 personer från centrala Beirut upp till Sassinetorget nära den plats där bomben exploderade. En tyst demonstration tillägnades de män, kvinnor och barn som dött och fortsätter att dö i det -politiska och sekteristiska våldet i landet.