Bolivia: Koks i lasten

Det är morgonen efter valet och Bolivias huvudstad La Paz förbereder sig en aning yrvaket för en ny dag. Utspridd konfetti, ölburkar och nedrivna valaffischer vill påminna stadens invånare om den framgång de just vunnit. Väggmålningarna med texterna »Evo Presidente, 50 % y MAS« som pryder gator och torg har helt plötsligt gått från utopiska utsagor till dagens sanning. Evo Morales har vunnit 52 procent av rösterna, och hela 64 procent i huvudstaden.

Men trots att Bolivia just fått sin första president med indianskt ursprung och tillika den första presidenten i landets historia som kan bilda egen majoritetsregering, vill den riktiga segeryran inte infinna sig.

– Det känns mest som om vi fått ett slag i huvudet, säger Mare Mearez som strosar runt i stan, vi förstår nog inte än vad som verkligen har hänt. Evo Morales har blivit president, men nu då? Vad händer nu?

I månader visade opinionsundersökningarna på nagelbitande små marginaler. Men Evo Morales vann till slut en jordskredsseger och slipper därmed gå omvägen genom kongressen för att förhandla till sig presidentposten. Mare Mearez tror att förklaringen står att finna i Bolivias smutsiga politiska historia.

– Det är de tidigare presidenternas fel, det är deras svek och korruption som fått folket att tröttna på tomma löften.

Bolivia har de senaste åren präglats av en turbulent och ­kaotisk inrikespolitik som på kort tid har tvingat två presidenter att avgå efter avslöjanden om korruption. Vägblockader och demonstrationer har avlöst varandra, något som

i veckor lamslagit landet och kört den redan bräckliga ekonomin i botten. Egentligen skulle nästa val hållas först 2007, men när president Carlos Mesa i juni gav efter för folkets krav på hans avgång, utlystes nyval redan i år.

Men nu då? Samma provokativa och publikfriande vallöften som fått Evo Morales upp på presidentposten kan fälla honom. Regeringspartiet MAS, »rörelsen mot socialism« på spanska, är från början kokaodlarnas organisation och Evo Morales är deras främsta ledare.

Han började sin politiska karriär som kokaodlare i regionen Chaparre i södra Bolivia. Kokabladen har traditionellt används i naturläkemedel och som te, men en enkel process förvandlar bladen till något betydligt mer lönsamt – kokain.

Morales trogna anhängare förväntar sig snarast en legalisering av kokaodlingarna, något som kan stå Morales dyrt. För USA har i veckan påpassligt meddelat att landet tänker dra in sitt ekonomiska stöd till Bolivia om inte regeringspartiet skriver under ett avtal om narkotikabekämpning. De miljoner amerikanska dollar som varje år väller in i Bolivia ger bland annat ett stort antal arbetstillfällen i den fattiga kåkstaden El Alto utanför La Paz, och just detta kan sätta Evo Morales i en politisk rävsax. El Alto är en miljonstad som förtvivlat kämpar för att hålla sig över svältgränsen, och människorna här har satt sitt hopp till Morales.

– Jag tror på Evo, säger Juana Quispe som tigger med sina tre barn på en av El Altos bakgator. Jag tror att han är den enda som kan dra upp oss ur misären och se till att vi kan få arbeta. Det är ju allt vi vill; vi måste få arbeta som männi­skor, inte tigga som djur. Med Evo kommer förändringen.

Just förändring har varit nyckelordet i MAS valkampanj. »Ahora es cuándo« – det är nu det händer – lyder partiets slogan som står klottrad på hus­fasader och viadukter runt om i hela landet. Men frågan är hur mycket Evo Morales verkligen kan förändra, och framför allt hur mycket tålamod folket har. Förstatligandet av naturgas och olja som Evo Morales ut­lovat kan bli svårt att åstadkomma över en natt; Bolivias naturtillgångar är knutna till utländska företag som troligen inte kommer att acceptera att kontrakt bryts.

Ytterligare ett problem som Evo Morales kommer att behöva brottas med under nästa år gäller det krav på självständighet som de rika delarna av Bolivia gör anspråk på. Samtidigt som MAS vann överlägset på nationell nivå fick det parti som propagerar för autonomi i östra delen av landet nästan 50 procent av rösterna i lokalvalen. Under nästa år ska författningen skrivas om och frågan är hur MAS ska agera för att bevara ett enat Bolivia.

Men än så länge ligger lugnet över huvudstaden La Paz och dess fattiga granne El Alto.

Förändringen kommer tids nog, det tvivlar ingen på.

Hugo Salares är en ivrig MAS-supporter som äter frukost vid ett av borden på marknaden. Han ser ingen anledning att hetsa upp sig över hur MAS ska hinna åstadkomma ett nytt Bolivia under sina fem regeringsår.

– Jag har gått 12 timmar i natt från min hemby in till stan för att rösta, så jag kan vänta lite till. Nu är tiden äntligen vår, nu har vi tålamod att vänta.