Bråkstakarna

Vanligtvis dyker inte sådana vädjanden upp förrän under valkampanjens absoluta slutskede. Men när det franska socialistpartiet vädjade redan i förra veckan till väljarna att inte kasta bort sin röst på någon mindre kandidat i första valomgången – utan i stället använda sin röst taktiskt – var det rekordtidigt som man började tala om »le vote utile«.

I det franska presidentvalet är det tio officiella kandidater som har lyckats samla ihop de femhundra borgmästarsignaturer som krävs för att få ställa upp. Utöver Nicolas Sarkozy, François Hollande och Marine Le Pen är det en brokig skara av alltifrån militanta trotskister till traditionsvärnande jägare som konkurrerar om rösterna.

Ingen av dem beräknas slutligen kunna gripa presidentmakten, men flera utgör ett reellt hot mot de tre favoritkandidaternas chanser i den första valomgången där det ofta är små marginaler som avgör. Det är nämligen vanligt att i den första omgången »rösta med hjärtat«, alltså på en kandidat som står ens övertygelser nära men som har liten chans att vinna valet. Detta försvagar favoritkandidaterna, framför allt inom den fragmenterade vänstern som är uppdelad på en handfull olika alternativ.

Här följer några av de mer framträdande namnen som alla kan komma att stjäla röster från de tre favoriterna och få en nyckelroll.

François Bayrou 

Mouvement Démocrate

Det blir tredje gången gillt för denne luttrade mittenpolitiker som grundade ett nytt parti efter framgången i valet 2007. Han har länge hållit en stabil position i opinionen sedan tredjeplatsen i förra valet men har på senare tid fått se sig snuvad på den av extremhögerns Marine Le Pen. Bayrou är framför allt ett hot mot Sarkozy då han säger sig representera samhällets alla »utstötta« unga, arbetslösa och bortglömda och kan rida på vågen med missnöjet över presidenten. Bayrou konkurrerar därmed i viss mån om samma väljare som Hollande men lär inte locka några från den ideologiska vänstern.

Han lär med sin Europavurm inte heller dra väljare från Le Pens läger.

Eva Joly 

Europe Écologie – Les Verts 

Den färgstarka norska partiledaren för De gröna har på senare tid fått stor uppmärksamhet för sina utspel. Bland annat kritiserade hon i fjol den franska traditionen med militärparader på nationaldagen och föreslog i stället en civil parad med flaggviftande barn i folkdräkt à la syttende mai.

Joly är något av en främmande fågel i fransk politik och har gått allt sämre i opinionen på upploppet. Hon lär inte utgöra något större hot men väntas ändå skramla ihop till ett par -procent bland urbana akademiker på vänster-kanten, vilket i extremfall kan besegla -Hollandes öde.

Jean-Luc Mélenchon 

Front de Gauche – PCF/PG 

Besviken över socialistpartiets mittenvridning bröt han och några kollegor sig ur och grundade 2009 Partie de Gauche (Vänsterpartiet). De har en framträdande radikal vänsteragenda och ingår i en allians med kommunistpartiet. Har gjort ett uppsving i opinionsmätningarna och är Hollandes största huvudvärk. Att låta Mélenchon få fritt spelrum skulle innebära att försvaga sig i första omgången men att kunna räkna med stöd i den andra. Risken finns dock att om Mélenchon blir alltför stark i första omgången kan hans eventuella stöd i den andra omgången bli utslagsgivande. Skulle han uppmana sina anhängare till bojkott är chansen stor att Sarkozy får förlängt i Élysée-palatset.