Brexit: Blir det avtal mellan Storbritannien och EU – trots allt?
Bild: TT
För en vecka sedan, den 15 oktober, gick Boris Johnsons egen tidsfrist ut.
Fanns inget frihandelsavtal med EU då, menade Johnson, var det lika bra att packa ihop. Men förhandlingar är just förhandlingar. Strax efter att tidsfristen gått ut gjordes i stället de första tydliga ansatserna till eftergifter. Plötsligt var tonen mer positiv än på länge.
Det var EU som blinkade först. Unionens förhandlare Michel Barnier förklarade i måndags, efter ett telefonsamtal med sin brittiska motpart David Frost, att EU var villigt att börja resonera utifrån förslag till juridiska texter. Britterna har krävt just det, men EU har tidigare vägrat att gå med på det. EU:s hållning har varit att principer i alla viktiga stridsfrågor ska läggas fast först, innan man går till juridisk text.
Man kunde också ana att EU gjorde sig redo för att kompromissa om fiskerifrågan, i förhoppningen att britterna i gengäld ska ge efter vad gäller reglerna för statsstöd till näringslivet.
Den brittiska regeringen välkomnade utspelet, men krävde mer. Boris Johnson ville förstås understryka vad som verkade vara en framgång för strategin att sätta hårt mot hårt.
Den lilla uppmjukningen kom inte som en blixt från klar himmel. Den franske presidenten Emmanuel Macron har tagit på sig rollen av EU:s tuffa polis i det här spelet, men flera andra har den senaste tiden spelat snälla poliser. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och den nederländske premiärministern Mark Rutte har båda varit mjukare i tonen, liksom den tyska kanslern Angela Merkel. Men kommer det, trots det, att bli någon överenskommelse?
Det politiska läget i övrigt är inte till hjälp. Förutom att pandemin stjäl kraft av alla inblandade stör två presidentval brexitförhandlingarna. Det ena är det amerikanska, där EU börjar kalkylera med en seger för Joe Biden och därmed ingen snabbväg för britterna till ett fördelaktigt handelsavtal med USA. Det kan minska EU:s vilja till kompromiss. Det andra är det franska presidentvalet 2022. Nära en fjärdedel av den franska fångsten av fisk tas upp ur brittiska vatten och opinionen i norra Frankrike kan bli avgörande för vem som vinner presidentvalet 2022. Emmanuel Macron riskerar att få betala dyrt för eftergifter i fiskefrågan, även om fisket bara står för några få tiondels procent av Frankrikes BNP.
Att Boris Johnson befinner sig i en politisk kris, trots en majoritet i underhuset som borde göra honom politiskt orörbar, är ett ännu mer påtagligt problem.
Frispråkigheten bland konservativa vad gäller Johnson är häpnadsväckande. Han beskrivs som »hopplös« och »en plåga«, när han inte beskrivs som frånvarande och förvirrad. Det spekuleras fritt i hans hälsotillstånd. Johnson fick sitt partis stöd för att han kunde leverera en rejäl valvinst. Det gjorde han, men väl på plats har han visat sig vara fruktansvärt dålig på att vårda den. Det är inte klart om Boris Johnson har strategin, eller ens kraften, att sluta ett avtal.
Det finns nu egentligen två drivkrafter, på båda sidor: en vilja att få till ett avtal och en ovilja att få skulden om det inte blir något avtal. Den här veckans öppning kan handla om önskan att få till ett avtal. Den kan också handla om att skjuta ansvaret för ett avtalslöst tillstånd ifrån sig, genom att spela medgörlig. Eller om båda.
Vilken drivkraft som är starkast kommer till sist att visa sig.
Fler artiklar om Brexit:
– Brexit öppnade slussarna för ny samhällskritisk litteratur från Skottland
– Brexit hotar bräcklig fred mellan Irland och Nordirland
