Brödrakriget

Text: Urban Hamid

Bild: Leif Pitarakis/Scanpix

I ett gathörn i de centrala delarna av Ramallah alldeles i närheten av Lejontorget, står Eid Safe och säljer cd-skivor och affischer. Den palestinska flaggan vajar stolt för vinden på vagnen där Eids varor ligger utlagda till allmän beskådning. Ett stort monster till bergsprängare står mitt i vagnen och på vardera sidan om musikvidundret står en stor högtalare som spyr ut arabisk popmusik.

Han tar ner en stor affisch och börjar ösa kyssar över ett välbekant, orakat och rynkigt mansansikte. Skäggstubb och rynkor avslöjas skoningslöst, som om man hade granskat det i ett gigantiskt mikroskåp. Yassir Arafats uttryckslösa ansikte på bilden, uppförstorat kanske tio gånger, blickar ut över det myllrande stadslivet.

Annars finns det påfallande få bilder av Yassir eller de nuvarande Fatahledarna. De palestinska myndigheterna har inte lyckats med sin politik. Ekonomin är körd i botten. Tusentals palestinier går arbetslösa. Åter tusentals som arbetar åt den palestinska staten har inte fått betalt på flera månader. Miljarder kronor har genom åren förskingrats ur statskassan och hamnat i fickorna på Yassir Arafat och hans trogna vapendragare. Mycket av detta missbruk uppdagades av Salam Fayyad i egenskap av finansminister, tillsatt av Arafat själv.

Nu är Salam Fayyad tillbaka igen för att rädda Palestina efter att ha blivit utsedd till premiärminister i president Mahmoud Abbas krisregering. Uppgiften är att försöka rädda vad som räddas kan efter att Hamas drivit ut Fatah ur Gazaremsan. Det är milt uttryckt en svår uppgift.

Allt sedan palestinierna röstade fram Hamas till makten 2006 har konflikten mellan Hamas och Fatah förvärrats för att den 14 juni i år blossa upp med oanad styrka när Hamas tog över Gazaremsan. Den palestinska staten har i praktiken delats upp i ett Hamaskontrollerat Gaza och ett Västbanken som kontrolleras av Fatah. Fatah kallar Hamas aktion för en statskupp, och Hamas fördömer Fatahs krisregering och säger att den är olaglig och att den inte är konstitutionell.
Ett drygt hundratal palestinier har dött, framför allt i Gaza, sedan det hela började. Men risken att det blir fler dödsoffer är stor. Framför allt om Fatah går ut i stor skala och förföljer Hamasanhängare på Västbanken. Även om Nazih, en av Fatahs ansvariga för säkerheten i Ramallah, hävdar att den risken är liten.

– Fatah fostrar sina medlemmar i en anda av samförstånd, respekt, demokrati och antivåld. Därför finns det ingen risk att våldet sprider sig från Gaza till Västbanken, påstår han.
Påståendet motsägs av det faktum att hans vänstra hand saknar fyra fingrar som sprängdes bort när han i mitten på 80-talet skulle kasta en bomb i ett attentat mot ockupationsmakten. På grund av ett tekniskt fel exploderade den i handen på honom. Dessutom ådrog han sig samtidigt skador i benet och i ögat. Han dömdes till 21 års fängelse men släpptes efter 10 år i samband med en amnesti.

Det har kommit in färska rapporter om att Hamasanhängare, eller misstänkta anhängare, ska ha dödats på Västbanken, vilket tyder på att risken är överhängande. Som Nazih ser det är det fel att »broder dödar broder« när man i stället skulle koncentrera sig på att bekämpa ockupationsmakten, det vill säga Israel.

– De som har dödat Fatahanhängare i Gazaområdet är inte palestinier. Det är allom bekant att de kommer från Syrien och Iran, säger han.

Många andra i Ramallah anser att det var givet att våldet skulle sprida sig till Västbanken också. Tareeq, som är 22 år och arbetar i sin pappas väskaffär i Ramallah, konstaterar att Hamas och Fatah slåss om herraväldet i Palestina.

– Våldet kommer att sprida sig till Västbanken också. Det är ju samma människor här som där, säger han med eftertryck.

Det är troligt att den nya krisregering som Abbas tillsatt, med Salam Fayyad i spetsen, kan behålla kontrollen över Västbanken och så småningom kanske ta över Gazaremsan. Åtminstone med israelisk och amerikansk hjälp, vilket många spekulerar i. Att de flesta regeringar stöttar Abbas och Fatah är tydligt nu när EU och USA har beslutat sig för att ge Fatah ekonomiskt bistånd. Men stödet gäller inte områden som kontrolleras av Hamas, det vill säga Gazaremsan.
Cirka 1,5 miljoner palestinier lider fruktansvärt av en blockad som är riktad mot Hamas, men som drabbar den vanliga befolkningen utan misskund. Vare sig varor, bränsle eller förnödenheter släpps in. Hundratals flyktingar släpps inte ut ur Gaza utan sitter fast vid Eretz-övergången.

Matbristen är inte akut ännu, även om mejeriprodukter, kött och annat som normalt kommer från Västbanken och Israel, inte släpps igenom. Sjukhusen, som redan tidigare haft stora svårigheter, befinner sig i ett katastrofalt tillstånd med brist på personal och medicin. Den humanitära situationen måste lösas omedelbart om den inte ska övergå i humanitär katastrof.
Ironiskt nog har tvåstatslösningen, en israelisk stat parallellt med en palestinsk stat, övergått i en trestatslösning. Den israeliska staten ser ut som tidigare. Men den palestinska staten har delats upp i ett Hamistan i Gaza och ett Fatahstin på Västbanken ... en trestatslösning är ingen lösning, den utgör bara ytterligare ett problem.