Centrumpopulisterna vann danska valet

”Fyra av tio danska väljare röstar på partier som kan klassificeras som centrumpopulistiska. Resten fördelar sig någorlunda lika på liberala/konservativa partier och på klimat/humanistiska partier med varierande välfärdsdagordningar”, skriver hon.

Det handlar naturligtvis om Gal-Tan-skalan. Nationalister mot globalister. Traditionella och breda partier mot sakfrågepartier. Protestpartier mot regeringsbärande partier. Gröna partier mot de inte fullt så gröna eller grå. Sverige gick från den traditionella fempartiriksdagen till i dag åtta partier. I Danmark har folketinget nu tio partier, trots att både KD:s broderparti Kristendemokraterna och Rasmus Paludans högerextrema och islamofoba gerillaparti Stram kurs hamnade strax under tvåprocentspärren.

Avgående statsminister Lars Løkke Rasmussen förvirrade alla dagen före valet genom att prata om en blåröd regering över blockgränserna. Men segraren Mette Frederiksen säger att hon vill bilda en socialdemokratisk minoritetsregering. Trots en rödgrön majoritet ställer de andra rödgröna partierna krav på S som lär göra en regeringssamverkan med enbart rödgröna omöjlig.

Segraren ja, egentligen var det inte alls någon S-seger. Socialdemokratiet (som Mette Frederiksen som ny partiledare 2015 såg till att partiet bytte tillbaka namnet till från Socialdemokraterne) gick tillbaka 0,4 procentenheter mot valet 2015. Förloraren Løkke Rasmussens Venstre ökade 3,9 procentenheter.

Denna epok i dansk politik är ”historien om förlorade principer, ideologi, ledarskap och anständighet till fördel för förenklingar av komplexa frågor och en djupt destabiliserande insats för att splittra befolkningsgrupper efter geografiska, klassmässiga, etniska och livsstilsmässiga kriterier”, menar Anne Sofie Allarp.

Det är där Mette Frederiksens ”framgång” ska tecknas. Som ett centrumpopulistiskt projekt för Danmark. Som enligt Anne Sofie Allarp består av ”nationalromantik, ”välfärdsbonanza” och en hjältedyrkan av den konstruerade arbetarfiguren, som utöver de främmande utlänningarna, har de välutbildade, de urbana, globalismen och kulturen som fiende”.

Hos valets största förlorare, Dansk Folkeparti, är en av de som nu mister sin folketingsplats inne på att partiet vikt undan sig för S i just det perspektivet:

– Välfärdspolitikerna i Dansk Folkeparti har vunnit, och värderingskrigarna är borta, förklarar Christian Langballe i Berlingske och fortsätter:

– Om vi vill vara en kopia av Socialdemokratiet ska vi komma ihåg att socialdemokrater har det bäst i Socialdemokratiet. Vi har ju gett dem ett alibi för att söka sig tillbaka till moderpartiet.

Bäst illustreras det i S närmande till DF:s uppfattningar i migrationspolitiken. I maj presenterade S sin ”helhetsplan” för ”utlänningspolitiken” där flyktingar ska hänvisas till mottagningsläger i Afrika, spontana asylansökningar stoppas och ett tak sättas för den icke-västliga invandringen till Danmark.

I Danmark pratar man om ”Blå Bjarne”, den tvekande väljaren – en medelålders arbetare som ansåg att skatten var för hög och invandringen för stor – som typväljaren som Socialdemokratiet identifierade som de man förlorade till Venstre under Anders Fogh Rasmussens ledning på 00-talet.

Något liknande (kanske med dansk inspiration) försökte sig den socialdemokratiska valledningen i Sverige på våren 2018. De gjorde utspel på utspel om den stram migrationspolitik och mer lag och ordning. Strategin förknippas starkast med S-valgeneral John Zanchi, och mötte hårda reaktioner internt i partiet. Tonläget förflyttades till mer traditionella S-frågor under sommaren och valrörelsen.

Den föll alltså inte väl ut. Har den gjort det i Danmark? Nja, egentligen inte. För det S i Danmark vunnit tillbaka i väljare från DF tycks de ha förlorat på andra kanten till Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti.

Inte heller kan strategerna i den pågående partiledarfighten i Liberalerna dra några tvärsäkra slutsatser av danska valet. Kravliberalerna i Venstre ökade, och socialliberalerna i Radikale Venstre nästan fördubblades. Men det mixade Liberal Alliance tappade stort.

Kanske kan Sverigedemokraterna dra slutsatsen att en omvandling till ett (allt för) parlamentariskt rumsrent parti heller inte lönar sig. Lex Dansk Folkeparti, som gick från 21,1 procent till 8,8 procent.

Men man kan åtminstone hålla med Anne Sofie Allarps slutsats att ”dansk politik nu är mer spännande än den varit på årtionden”.