Dags för kovändning

Det är mjölkkris i Europa. I Sverige har vi nu knappt 4 000 mjölkgårdar. Storbritannien ska lämna EU, vilket påverkar jordbrukssektorn. Frihandelsavtalet mellan USA och Europa, TTIP, håller på att rinna ut i sanden samtidigt som efterfrågan på mat i världen beräknas öka med 70 procent fram till 2050. EU är inte längre självförsörjande på livsmedel. Därmed faller den svenska förhoppningen att vi ska kunna förlita oss på EU i händelse av matkris.

I Sverige läggs ungefär fem jordbruk ner i veckan, vi är nere i 16 000 helårsarbetande jordbrukare.

Ihåliga argument haglar mot köttproduktionen och det är ingen överdrift att påstå att det svenska jordbruket håller på att fasas ut. Vi gör oss mer och mer beroende av import av livsmedel. I dag ligger siffrorna på mellan 50 och 60 procent, samtidigt som vi inte har en beredskapsplan för hur vi ska försörja oss vid händelse av kris och utebliven import.

Vad gör vi när broarna kapats och inga transporter kommer fram till affärerna? Vi klarar oss förhoppningsvis en vecka. Sedan är maten slut.

I Sverige väntar bönder och livsmedelsproducenter på den omtalade livsmedelsstrategin. Den skulle presenteras i mars i år  men har skjutits fram flera gånger.

»Regeringens livsmedelsstrategi har utvecklats till en långbänk och måste nu komma i mål. Det är snudd på löjligt att bevittna alla omskrivna tidsplaner och ursäkter för fördröjningen«, skriver LRF:s ordförande Helena Jonsson i ett debattinlägg.

Enligt Helena Jonsson var Konkurrenskraftsutredningens förslag, som kom i mars 2015, tydliga nog att omedelbart sättas i verket för att stimulera det svenska jordbruket.

I ett av de största jordbruksproducerande länderna i Europa, Frankrike, är problemen i stort sett desamma. Men Frankrike är ett land på bettet, allt ifrån konsumenter upp till presidenten.

De franska lantbruksmässorna brukar dra toppolitiker. Nästa år är det presidentval och strömmen var strid av kandidater  till den senaste internationella lantbruksmässan, Space, i den franska staden Rennes i Bretagne. I Frankrike är bönderna en viktig väljarkår. Således besökte Alain Juppé, François Fillon, Bruno Le Maire, Jean-Yves Le Drian, Jean-François Copé och Emmanuel Macron Space. Men även EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan, jordbruksminister Stéphane Le Foll. En lista som vittnar om att det här med mat tas på allvar.

Den franske jordbruksministern, Stéphane Le Foll, sa under mässan att han ämnar hjälpa de lantbrukare som är i kris, främst mjölkbönderna och spannmålsbönderna, som har drabbats mycket hårt av torka.

»Vi har drabbats hårt i Frankrike av översvämningar under våren, torka i sommar och nu skyfall som orsakat nya översvämningar, sa han.«

På mässan stannade han till i kostallen och pratade med René Prudhomme, mjölkbonde som föder upp nötdjur av rasen montbéliard. Han driver gården med sin hustru och son och de har 70 mjölkkor.

René Prudhomme blev alltmer irriterad och skällde ut ministern efter noter.

– Lyft huvudet ur vattnet, skrek han. Ni inser inte hur allvarligt läget är för oss. Vi har inte som mål att bli rika, det enda vi vill är att kunna betala våra fakturor och uppfostra våra barn på ett värdigt sätt.

När delegationen har passerat och läget lugnat ner sig lite, sa han att situationen är densamma för alla bönder i Europa.

– Jag skulle vilja att ministern hjälper oss på EU-nivå med att reglera efterfrågan och utbud, vi måste hitta en balans så man kan leva på sitt arbete. Jag förstår inte att alla dessa intelligenta människor inte kunde räkna ut att slopade mjölkkvoter skulle ge oss den här situationen och den svacka vi befinner oss i.

Stéphane Le Foll bjöd den 2 september in jordbruksministrarna i EU till ett möte på det franska slottet Chambord i Loiredalen. Syftet var att bestämma starten för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, Cap, efter 2020, då den nuvarande sjuårsperioden löper ut. Inom EU får jordbrukspolitiken ta en stor del av budgeten och meningarna går isär om hur man ska stötta det europeiska jordbruket bäst. Sverige hör till de länder som vill ha mindre bidrag och mer frihandel.

Stéphane Le Foll presenterade redan i början av juni ett dokument med tankar om hur man kan förnya Cap. Förutom att skydda Europas konkurrenskraft, och skydda miljö och landsbygd, så vill han att EU gemensamt ska hantera risker och hot mot livsmedelsförsörjningen. En annan person som anser att det är dags att redan i dag börja diskutera hur den framtida gemensamma jordbrukspolitiken ska se ut är Xavier Beulin, ordförande för Frankrikes motsvarighet till LRF, FNSEA. Han såg trött och bekymrad ut när han besökte mässan i Rennes och berättade att han planerade att så snart som möjligt träffa premiärminister Manuel Valls för att diskutera det allvarliga läget för Frankrikes bönder. På kort sikt vill FNSEA hjälpa de krisdrabbade lantbrukarna med likvida medel och omfinansiering av årets kostnader. På längre sikt vill de bland annat diskutera prissättning och ettiketering med livsmedelskedjan.

– Mjölkbönderna får nästan inget betalt för sin mjölk medan mejerier och livsmedelsföretag gör miljonvinster. Vart tar pengarna vägen? undrar Xavier Beulin.

Xavier Beulin vill också ha långtgående diskussioner på bred front med livsmedelsindustrin, kooperativ, fackföreningar och politiker i samförstånd. Han vill bidra till att rätt diagnos ställs och att problemen tas på allvar.

– Regelhanteringen tar alldeles för lång tid och är för krånglig. Vi drabbas av en intellektuell terror och det är upp till politikerna att styra upp den.