Därför behöver inte den ryska ekonomin fungera bra

Finansminister Elisabeth Svantesson har i en rad uttalanden pekat på att den ryska ekonomin inte är så stark som den verkar. Höga tillväxtsiffror och en statsbudget i balans kan verka imponerande, men räntorna är skyhöga och allt ekonomiskt utrymme går till kriget i Ukraina. Det finns knappast någon seriös ekonom i väst som tvivlar på att den ryska ekonomin är en katastrof.  

Men det gör inget. Vladimir Putin kan nämligen lugnt ignorera alla välfärdsfrågor; han behöver inte erbjuda ryssarna vare sig välstånd eller trygghet. Den ryska statsbudgeten har två syften: se till att krigsmaskinen och polisstaten aldrig saknar resurser samt se till att den styrande eliten kan leva i lyx. 

I en demokratisk stat kan socialt missnöje leda till regeringsskiften. En regering måste helt enkelt se till att så få som möjligt far illa. Putin har inte det problemet. Ryska folket kan vara precis hur missnöjt som helst, så länge eliten är lojal, polisen följer order och militären är foglig.  

Under större delen av 1900-talet fanns en föreställning om först Rysslands och senare Sovjetunionens nära förestående kollaps. Den tänktes orsakas av ekonomiskt vanstyre och folkligt missnöje. Både vanstyret och missnöjet var väl dokumenterade. Tsardömet kunde bara inte överleva. Sovjetmakten skulle knappast överleva mer än några månader. Stalins Ryssland skulle aldrig klara av att göra motstånd mot Nazityskland – Europas ledande industrination. Och det sönderskjutna efterkrigs-Sovjet skulle inte heller överleva om man bara isolerade landet så mycket som möjligt.  

Men Ryssland har alltid varit en ekonomisk humla som kunnat flyga, fast den inte borde kunna det. Landet har i hundra år präglats av en katastrofal ekonomisk politik, men flugit ändå. Misshushållning, vanstyre, misär och rovdrift – inget har hindrat den ryska ekonomin från att ändå fungera. Dåligt. Men ändå. Den ryska ekonomin behöver inte skapa välstånd, utveckla infrastruktur, förbättra teknologin. Dess enda syfte är de ovan angivna; se till att Putin är omgiven av feta och mätta människor och att det finns kulor och krut till militären och polisen. Den ryska ekonomin behöver inte fungera bra. Den behöver inte vara effektiv.  

Rysslands oljeproduktion ger en bra illustration. Inget av de oljebolag som uppstod under privatiseringarna på nittiotalet behövde någonsin investera i prospektering, dyra provborrningar, anläggningar och så vidare. Bolagen övertog närmast gratis befintliga, statliga anläggningar och kunde genast plocka ut vinster. Rysk olja är dyr att utvinna och transportera; de flesta oljefälten ligger långt borta på tundran. Att borra efter olja i permafrost är marigt, att sedan frakta oljan på glesa tåglinjer är nästa utmaning.  

Men eftersom oljan och anläggningarna har erhållits nästan gratis så spelar det ingen roll. Och intäkterna fördelas så att oligarkerna, politikerna, poliserna och militärerna är nöjda. Så pumpar man upp olja till dess källan kollapsar och går sedan vidare till nästa. Rovdrift, alltså. Men även rovdrift ger pengar.  

Oljan har varit en strategisk resurs i hundra år, och hittills har det funnits tillräckligt av råvaran. Det finns, verkar det som, en övertygelse om att resurserna kommer att ta slut ungefär samtidigt som världen lämnar oljeberoendet bakom sig. Det är alltså ingen mening med att försöka hushålla med resurserna.  

Västvärldens ekonomiska sanktioner syftar i första hand till att västvärlden själv ska känna att den gör något för att stoppa Putin; att hans aggression får konsekvenser. Och det får den. Det råder inga tvivel om att den ryska ekonomin skadas av sanktionerna. Men detta pareras med en mycket stram budgethantering där resurser tas från skolor, pensioner, utbildning. Så länge det finns pengar till oligarkerna, militären och polisen håller systemet ihop.  

Elisabeth Svantesson har helt rätt. Den ryska ekonomin är i ett bedrövligt skick. Men den genererar de pengar som behövs för att hålla eliten nöjd, Putin trygg och Ukraina under bombmattor.  

Per Enerud är frilansjournalist och författare med Ryssland och Östeuropa som specialområde. 

***

Läs även: Putin ställer Ryssland på krigsfot

Läs även: Putin tänker uppfostra ryssarna