Därför rustar Nordkorea
Bild: Scanpix
Varför har Nordkorea satt sig upp emot omvärlden genom att skjuta upp en satellit, eller om det nu var en missil? Och varför vill landet utveckla kärnvapen?
Trots att Nordkorea föddes som nation efter andra världskriget, präglas det starkt av medeltiden och en tidig modern period, och karaktären har sedan finslipats i det fientliga klimat som rådde under kalla kriget.
Nord- och Sydkorea är oplanerade effekter av den överenskommelse som Roosevelt och Stalin gjorde på Jalta i februari 1945. I det läget – sex månader innan USA släppte atombomben över Hiroshima – skakades amerikanerna, som var på väg att invadera Japan, av japanska kamikaze-attacker. De hade ingen aning om huruvida atombomben skulle vara ett effektivt vapen, och, som en slags försäkring, tog de ett löfte av ryssarna att invadera Japan inom 90 dagar efter Tysklands nederlag.
Direkt efter att atombomben fallit, men innan Japan hade erkänt sig besegrat, beslutade den amerikanska flottans koordinerande krigskommitté att Korea (som kontrollerades av japanerna) skulle klyvas och delas mellan de två stormakterna. Sju dagar senare, när Japan kapitulerat, tog Sovjet, som redan hade attackerat det av Japan ockuperade Manchuriet, kontroll över Nordkorea.
Det var inte förrän den åttonde september som amerikanska styrkor tog kontroll över de södra delarna.
Det var utifrån dessa två ockuperade zoner som två fientliga länder, Nord- och Sydkorea, drogs in i kalla kriget. Nord styrdes av en enväldig vänsterorienterad regim, medan syd hade en likaledes enväldig, men högerorienterad regering. Men allteftersom Sydkorea smälte samman med västvärlden blev landet relativt liberalt. Nordkorea blev samtidigt än mer isolerat, osäkert, auktoritärt och militäriserat. Nordkoreas isolationism var en produkt både av den moderna och mycket gamla historien. Ledaren, Kim Il Sung, var en stark Stalinanhängare, och efter att Chrusjtjov tog makten på 50-talet distanserade sig Nordkorea från Sovjet. På samma sätt ogillade Kim Il Sung det kaos som Maos kulturrevolution kastade in Kina i, och distanserade sig även från honom.
I samband med kommunismens globala kollaps, (vilket skett även i någon mån i Kina), har Nordkorea isolerats ytterligare. Nordkoreaner är i dag nästan helt avskurna från resten av världen. Ändå är detta ingenting nytt, det är en tradition, östasiatisk och koreansk, som går flera hundra år tillbaka i tiden.
I kinesiskt dominerade delar av det uråldriga och medeltida Östasien, innebar den stora befolkningen, de tekniska landvinningarna, och de välutvecklade filosofiska och ekonomiska nivåerna att behovet av internationell expansion och handel var tämligen undgängliga.
Regionen hade ett internt politiskt och kulturellt samspel som gjorde yttre kontakter onödiga. De tidiga moderna kinesiska, koreanska och japanska regeringarna löste ofta problem med yttre hot och konflikter genom att stänga dem ute. I Kina rensades kustlinjerna ibland på folk.
Människofria strandremsor, tusentals kilometer långa och runt tre kilometer breda, upprättades för att inte befolkningen skulle komma i kontakt med pirater och utlänningar.
När människor från Manchuriet lade Kina under sig på 1600-talet, blev Korea det enda land som representerade en klassiskt kinesisk civilisation. När västerländska handelsmän ville etablera handelssamarbeten utvisades de från landet. Och, koreaner var förbjudna att lämna landet.
När kristendomen på 1860-talet uppfattades som ett hot avrättades 10 000 kristna koreaner, som hade konverterat med hjälp av olagliga missionärer. Nordkoreas hierarkiska och enväldiga karaktär är starkt knutet till det förflutna. Även om det delvis är ett arv från den sovjetiska stalinismen, är det också en fortsättning på en mycket äldre tradition. Under mer än 500 år, 1392–1910, styrdes Korea av en av världens mest långlivade kungliga dynastier. Där fanns ingen demokratisk tradition. Upp till 30 procent av befolkningen utgjordes av slavar, främst släktingar till krigsfångar som tagits i samband med interna koreanska krig under 400–900-talen.
Kanske mer än i något annat samhälle baserades Korea på konfucianismen, som förespråkade gudfruktighet, lydnad, manlig överhöghet och dyrkan av förfäderna. Trots att Nordkoreas grundare Kim Il Sung dog 1994 är han fortfarande Koreas officiella statsöverhuvud. Lojaliteten till regimen har närts av kalla kriget, Koreakriget och västerländsk fientlighet. Folket har känslan av att vara en belägrad nation. Till och med språket är, mer än de flesta andra språk, ett verktyg för att signalera underdånighet. Man tilltalar människor på olika sätt beroende på ålder och vilken samhällsklass de tillhör.
Trots att kristendomen lidit under koreanska regimer, har de också bidragit till att bevara den. Under 1800- och 1900-talen vann protestanterna många anhängare i norra Korea. I fusion med konfucianismen blev koreansk protestantism en stark nationalistisk religion. Den utvecklades delvis som en motreaktion på de japanska försöken att introducera shintoismen.
Kim Il Sung har en bakgrund i denna auktoritära koreanska form av protestantism, och kyrkan kan mycket väl ha bidragit till att bygga den kulturella bro som sammanlänkat det tidiga norra Korea till dagens moderna nordkoreanska stat. Det förklarar också statens ovanliga konstruktion.
Men det förklarar inte kärnvapenambitionerna. Varför vill Nordkorea ha bomben? Ursprungligen var det en genuin känsla av sårbarhet. Två händelser bidrog mer än något annat. Till att börja med placerade USA på 50- och 60-talen stora mängder kärnvapen i Sydkorea, som även själva försökte utveckla kärnvapen för att kunna använda mot grannen i norr om det skulle bli krig igen. Sedan, 1962, i skuggan av Kubakrisen, drog Nordkorea slutsatsen att de inte kunde lita på att Sovjet verkligen skulle ge dem skydd med sina kärnvapen.
Slutligen, efter att relationen med Sovjet och Kina svalnat, övergav de nordkoreanska ledarna marxismen/leninismen och antog en ny unik ideologi som de kallar »Juche«, vilket betyder att lita till sig själv. Juche uppmuntrade staten att utveckla egna kärnvapen. Den främsta funktionen var förebyggande, att hindra kärnvapenkrig. Men på 90-talet slog katastrofen till. Översvämningar förstörde 20 procent av den odlingsbara marken, viktiga guldgruvor och kolgruvor. Efterföljande torka förvärrade problemen, upp till en miljon människor dog. När så Nordkoreas tidigare handelspartner inom kommunistländerna, Comicon, övergav landet i och med kommunismens fall, kollapsade ekonomin fullständigt.
I det läget fick bomben en ny roll. Genom att hota med att utveckla kärnvapen sökte Nordkorea få bistånd från väst, främst i form av olja och kärnkraft, för att kunna starta om och lyfta ekonomin och skapa sig en ny framtid.
Översättning Lotta Engzell-Larsson.