Demokratin till salu på sociala medier

Hästdroskan var försedd med grälla valdagsannonser, och i trapphusen rusade dörrknackare upp och ner och bankade på dörrarna för att jaga upp röstskolkare. Året var 1884, och den svenska valkampanjen började »gå något amerikanskt till väga«, tyckte den politiska kommentatorn Marcellus. Det var bara början.

Hungersnöden i landet var valtema 1917, och socialistledaren Zeth Höglund beordrades av sin valledare att på amerikanskt maner ge sig på resa: »Han bara kommenderar res hit res dit. Och vi far som skottspolar från Ystad till Haparanda, från Charlottenberg till Södertälje«, beklagade sig Höglund i en tidningsintervju. »Natt och dag utan sömn, utan rast, utan ro. Jag har lättat 10 kilo sen jag kom ut från Långholmen. Ser du, nu för tiden får man minsann resa på det mest primitiva sätt med gästgivarskjutsar och på gamla skraltiga kärror. Där man förr åkte bil.« Långholms­vistelsen hade förorsakats av en dom för stämpling till Högförräderi i samband med en hemlig partikongress 1916.

Under kosackvalet 1928 kom valfilmer och radion direktsände ett interpellationsmöte och i stilren jänkaranda dök skräniga högtalarförsedda bilar upp i Stockholm. Talaren kunde dock inte lämna bilen, och ropen om att »en röst på arbetarpartiet var en röst för Moskva« och leder till »barnens förvildning«, ekade ansiktslöst mellan fasad­väggarna.

Likt en amerikansk presidentkandidat tog som förste svensk politiker högerns Arvid Lindman 1932 flygplan till sina valmöten. Från översta Norrland till södra Skåne avverkade han 95 möten på 90 dagar. Den nya tekniken hjälpte inte. Per Albin Hansson vann väljarnas gunst med löften om ett svenskt folkhem.

Efter kriget kunde man 1948 i en artikel­serie om partiledarnas semestervanor i Dagens Nyheter notera ännu en import från det stora landet i väster, intimiseringen av politikerna. Det där var en fördummande utveckling, tyckte många, och efter en uppmärksammad debatt i Vasaparken mellan Tage Erlander och Bertil Ohlin påminde Svenska Dagbladet om att publiken »visade ett lynne som hade föga likhet med den klassiska svenska nationalkaraktären.«

Traditionellt pursvensk blev valdebatten fyra år senare. Ideologierna var dödförklarade, och den politiska hettan rörde grispremierna till landets fläskproducenter. Att de skulle betalas ut var man överens om, särskilt bidragen till levande grisar. Men hur var det med de redan slaktade? Högerledaren Jarl Hjalmarson blandade in den amerikanska stilen och färdades land och rike runt i en inhyrd helikopter och framförde budskapet att det var befängt med stöd till döda grisar.

Redan före tv och internet hade växelspelet mellan teknik och politik varit tydliga inslag i valrörelserna. Länge bestämde ändå politikerna vilka ämnen som var viktiga. Den nya teknikens genombrott har ändrat på det. En ny rapport från Institutet för Mediestudier visar att valet 2014 styrdes av medierna. Därför blev invandringen valets viktigaste fråga.

Går det att förutse ett år i förväg vad som kommer att hända 2018? Blir det som i USA? I ett seminarierum på bokförlaget Norstedts i Stockholm samlades i veckan ett trettiotal journalister och forskare för att diskutera frågan. Institutet för Mediestudiers chef Lars Truedson tittade på sin telefon, tog av sig kavajen, hängde den på en stol och tog på sig en mick. En telefon monterades som kamera mot den lilla scenen framför fönstren. Utanför dem ringlade i en långsam kö eftermiddagstrafiken i det klara höstvädret som en mätt orm över Centralbron.

– Vad händer, sa Truedson, om Wiki­pedia två veckor före valet släpper hackade mail som tycks ha en viss riktning. Julian Assange gillar ju inte Sverige, konstiga saker som vi inte är vana vid kan tänkas hända. Hur reagerar medierna? Hur ska medierna lyckas hålla huvudet kallt?

Aftonbladets ledarchef Karin Pettersson, hemkommen efter ett år i USA, där hon läst kurser i politisk filosofi på Harvard, berättade att professorer på Harvard och MIT hade skrattat bort Trumps chanser på ett arrogant sätt. Efteråt kom självrannsakan.

– Vad ingen förstod var hur den nya informationsarkitekturen föder tvivel kring sanning och vad som är falskt, och fyller upp den offentliga diskussionen med lögner.
Pettersson sa att kopplingen mellan sociala medier och traditionella medier har lett till en extrem polarisering.

– De sociala medierna finns i en propagandamiljö, och den miljön påverkar vad de traditionella medierna, maktmedierna, tar upp. Därför blir frågor om muslimer, islam och invandring de största policyfrågorna, utan att det finns en nyhetshändelse som motiverade det. Att väcka starka känslor, vrede och ilska, är affärsmodellen för jättar som Facebook. Modellen i sig blir en kraft mot ett seriöst samtal. Det här påverkar och stöper om våra samhällen och försvagar journalistiken.

Roland Poirier Martinsson, filosof på tanke­smedjan Timbro berättade att han 1996 var i norra Kalifornien för att skriva ett reportage om World Wide Web, och på tidskriften Wireds redaktion möttes av en kör som såg internet som ett starkt instrument för demokratin.

– Jag såg snarare att webben skulle bli nöjesfält för civilhaverister, och det blev ungefär så.

Martinsson såg polariseringen i USA som en följd också av politiska mekanismer: Få bestämmer vem som ska bli de två stora partiernas kandidat.

– Fem procent av det amerikanska folket bestämde att Trump skulle bli presidentkandidat. Det var de mest engagerade aktivisterna. Oftast de mest högljudda. Det var det här som gjorde att Trump kunde bli president, för att bli kandidat måste man appellera till ytterkanten, jag har alltid försvarat amerikanska modellen att utse presidentkandidater på, men det har överlevt sig självt i det nya mediesystemet.

Det är inte så i Sverige, poängterade Poirier Martinsson, men i praktisk bemärkelse är det ändå det. Mycket av samtalet i sociala medier styrs av vilka som tar plats.

Kajsa Falasca, medieforskare, Mittuniversitetet, pekade på att tre saker utmärkte nyhetsrapporteringen i USA-valet: ett övervägande negativt tonfall, att spelet var viktigare än sakfrågorna, och att personen Trump dominerade rapporteringen.

– Han var en tv-stjärna, och använde Twitter. Och vilka hängde där? Jo, journalister. Trump fick mycket gratis. Det var de traditionella medierna som spred allt som stod på de sociala medierna. Galna utspel fick en enorm uppmärksamhet. Underhållningsvärde blir viktigare än fakta i sociala medier.

Frågan som dröjde kvar var: måste de traditionella medierna vara så besatta av att följa de sociala?

Utanför fönstret hade molnen blivit bronsfärgade i den nedgående solen. Några barn med skolväskor på ryggen kom gående i en klunga över bron. En flicka stannade till och lutade sig över räcket ner mot vattnet som guppade på samma sätt som det måste gjort för 150 år sedan, när hästdroskorna försökte fånga vår uppmärksamhet med sina budskap. Nu svepte en långtradare förbi flickan i hög fart på leden, ett färgglatt tåg gnisslade ut från station. Men inget kunde få henne att sluta titta mot vattnet, som bara guppade som det alltid gjort.