Den gåtfulle colombianen

Alex Saab greps den 12 juni 2020 i Kap Verde, där hans Bombardier Global 5000 på väg från Caracas till Teheran hade mellanlandat för att fylla på bränsle. Polisen i Kap Verde motiverade gripandet med att Saab var efterlyst av Interpol för att ha smitit från en rättegång i USA där han anklagas för pengatvätt av över tre miljarder kronor.

Colombianska myndigheter sa ingenting. Men Venezuelas regering reagerade upprört och hävdade att Saab inte alls var en vanlig colombiansk affärsman, utan i själva verket speciellt sändebud för den venezuelanska regeringen med diplomatisk status och därför också diplomatisk immunitet. Venezuela krävde att Saab omedelbart skulle friges. Men eftersom Kap Verde inte erkänner Nicolás Maduro som Venezuelas president, utan Juan Guaidó, så erkändes heller inte Saabs diplomatstatus.

Alex Saab blev kvar på Kap Verde medan domstolen granskade utlämningskravet från USA. För att försvara Saab anlitade Venezuelas regering flera välrenommerade, och dyra, advokatfirmor bland annat i USA och därtill, som samordnare, den spanske advokaten Baltasar Garzón, som blev världsberömd när han 1998 arresterade Pinochet i London.

Nyligen, efter nära nio månader, beslutade Högsta domstolen på Kap Verde att Saab skulle utlämnas till USA. Men Baltasar Garzón överklagade till landets konstitutionsdomstol som har behörighet att upphäva HD:s dom. För att stärka Saabs position har Maduro utsett honom till Venezuelas representant inför den afrikanska unionen, vilket innebär ytterligare diplomatstatus.

Saabs öde är, med andra ord, ännu inte avgjort.

Baltasar Garzón har undvikit att ta ställning till åtalet i USA som han säger sig inte känna till eftersom han inte fått ta del av domstolens dokumentation. Hans tunga argument är i stället formellt: när Saab greps hade Interpol ännu inte utfärdat någon »röd« efterlysning, vilket gjorde att gripandet, oavsett eventuell diplomatisk immunitet, var olagligt. Och att därför hela processen som följt på gripandet också är olaglig.

Men bakom alla juridiska knutar kvarstår frågan varför Venezuela, ett land på konkursens rand, betalar hundratals miljoner kronor i advokatarvoden för hindra någon att utlämnas till USA.

I en intervju med en rysk nättidning beskriver sig Saab som en strävsam och hederlig affärsman som tack vare sin effektivitet vunnit den venezuelanska regeringens förtroende. Han menar att han är helt oskyldig till alla anklagelser och att gripandet av honom är en politisk manöver för att komma åt Nicolás Maduro.

Men, försäkrade han, jag kommer inte att samarbeta med USA. Och jag kommer inte att säga någonting om Maduro.

Saab kommer från Baranquilla i Colombia, där han började sin bana med ett företag som tillverkade nyckelknippor, mössor och T-tröjor för reklamkampanjer. Hans första affär med Venezuela skedde när Hugo Chavez fortfarande levde. Det handlade om ett projekt med prefabricerade hus som aldrig blev färdigt.

När Maduro kom till makten 2013 tog affärerna fart på allvar. Det stora lyftet var de så kallade CLAP, lådor med livsmedel som den venezuelanska regeringen säljer till starkt subventionerade priser till de medborgare som visat lojalitet. En mexikansk domstol har hävdat att Saab köpte undermåliga livsmedel till lådorna som han därefter sålde till överpris till Venezuela.

Den förra riksåklagaren i Venezuela, Luisa Ortega Díaz, som hoppade av 2013, hävdar att Alex Saab i själva verket är bulvan för Nicolás Maduro och att CLAP-lådorna lagt grund för en omfattande förmögenhet åt den venezuelanske presidenten.

Undersökande journalister i Venezuela började gräva och hittade fler uppgifter om överfaktureringar, rena luftaffärer och inte minst systematiskt utnyttjande av Venezuelas då surrealistiska valutasystem, som gjorde många regeringen närstående till miljonärer.

Men Alex Saab var en man med många järn i elden. Samtidigt som han gjorde affärer med Venezuela byggde han upp ett omfattande internationellt nätverk av kontakter och företag, ofta av brevlådekaraktär, som kom väl till pass när USA införde radikala sanktioner mot Venezuela 2019.

Saabs uppgift som den venezuelanska regeringens speciella sändebud handlade just om att kringgå sanktionerna. Och han var effektiv. Med hjälp av sitt nätverk köpte han bensin och diesel av Iran, mediciner och sjukvårdsutrustning från Turkiet och livsmedel från Mexiko och Ecuador. Det mesta betalt med Venezuelas guldreserv. I själva verket är Saabs spår närvarande i praktiskt taget alla de internationella kommersiella transaktioner som Venezuela varit inblandat i sedan USA:s sanktioner trädde i kraft.

Att de venezuelanska ledarna, med Nicolás Maduro i spetsen, känner sig stå i tacksamhetsskuld till Alex Saab är därför inte konstigt.

Men varför satsa hundratals miljoner kronor för att han inte ska utlämnas till USA?

Han säger ju att han är oskyldig och med det bästa försvar som kan köpas för pengar bakom sig borde både Saab och Maduro känna sig trygga, även om han skulle hamna i en domstol i USA. Men trygga är de knappast. De hundratals miljoner kronorna antyder motsatsen – inte bara otrygghet, utan rädsla, på gränsen till panik.