Den inre fienden

Barrikaderad. Det stora komplexet av byggnader ligger på en höjd som vetter mot den gamla delen av huvudstaden Mogadishu. Omgärdat av höga murar och sandsäckar, med direkt tillgång till både flygplats och hamn. Allt vaktat av både reguljära, nationella trupper och FN-styrkan Amisom. Här, i Villa Somalia, höll den förre diktatorn Siad Barre till innan han störtades för 20 år sedan. Och här har den nuvarande presidenten Sharif Sheikh Ahmed sitt residens och regeringskontor. Härinne har han byggt ett system som filtrerat ned en betydande andel av de offentliga intäkterna till sin egen privatekonomi. Det visar en färsk rapport som Fokus tagit del av, skriven av statens revisor, Abdirazak Fartaag.

Fartaag, tjänstemannen med ansvar för statens offentliga finanser, visade sig mindre lojal än presidenten hade hoppats på och var van vid. Fartaag är mycket tydlig; i inledningen av sin 22 sidor långa rapport om de statliga finanserna 2009–2010 summerar han läget såhär: Grov vanskötsel av de offentliga finanserna. Grov förskingring av statens tillgångar. Storskalig förskingrig av biståndsmedel.

Den ambitiösa byråkraten startade som ekonomisk rådgivare till en tidigare premiärminister, och fick redan då god insyn i landets ekonomi. Det var också på kontoret i Villa Somalia som han skrev sin revisionsrapport i maj i år. Däri visar Abdirazak Fartaag att totalt 278 877 204 amerikanska dollar, eller två miljarder kronor, fattas i den somaliska statens inkomster år 2009 och 2010.

Vidare kan man läsa att landet fått 75,6 miljoner dollar i bilateralt bistånd av arabiska stater som Libyen (26 av dessa miljoner kom från Khadaffi). Men av hela biståndet har bara 2,8 miljoner gått in i statskassan, resten har försvunnit.

Fartaag visar också hur 648 000 dollar, som skulle gå till driften av president Sharif Sheikh Ahmeds kontor, är borta. Författaren konstaterar att den skatt på telekommunikationer som skulle ha tillförts statskassan, enligt planen 48,6 miljoner dollar, saknas. Och av den skatt på den centralstimulerande drogen kat, som 61 procent av somalierna tuggar, har bara tolv miljoner hamnat i statskassan. Det är en femtedel av vad FN har bedömt att skatten borde dra in per år. Enligt FN:s uppskattning borde kat vara den näst största inkomstkällan för Somalia.

Uppenbarligen ville Fartaag sprida sina fynd, för han läckte dem till nyhetsbyrån AP och somalisk media.

– Jag var själv med finansministern Hussein Abdi Halane när rapporten kom ut. Han blev rasande, och förnekade allt men kom inte med några fakta som motsade Fartaags rapport, berättar ett ögonvittne som vill vara anonymt av säkerhetsskäl.

Dementimaskinen hostade i gång – finansministern och informationsministern sa på en pressträff att Abdirazak Fartaag fått sparken redan i januari. Ändå var dokumentet utskrivet på premiärministerns kontors papper, med Somalias vapen, daterade i maj. Och det finns bevis på att Fartaag arbetat där tills han släppte rapporten.

Vad hade Fartaag för agenda när han på sida efter sida noggrant redovisade hur politikerna stoppade statliga medel i egen ficka? Han måste ha insett att han riskerade inte bara sitt arbete utan sitt liv. Han hade sannolikt stöd av dåvarande, nytillträdda, premiärministern Mohamed Abdullahi Mohamed, kallad »Farmajo«. Premiärministern hade rykte om sig att vara en av få ärliga somaliska politiker. Farmajo hade lovat röja upp, men även han visade sig ha en egen agenda; att öka sin egen makt och manövrera ut andra ledande politiker. Så Farmajo fick därför sparken på vårkanten. Av sina konkurrenter, presidenten och talmannen.

Han har dock ett starkt folkligt stöd, och har inte gett upp. Från USA försöker Farmajo nu bygga upp sin position och skapa ett regeringsalternativ till president Sharif Sheikh Ahmed och talmannen Sheikh Aden. Det är alltså tre huvudpersoner som slåss om makten i Mogadishu nu. Den sittande presidenten Sharif Sheikh Ahmed har ett förflutet som geografilärare men framför allt muslimsk rebell, och Aden är i botten boskapshandlare, i klansamhällen ger sådana positioner makt. Men han anklagas också för att ha tillskansat sig pengar på annat sätt än genom egen handel.

En person med insyn i Adens affärer berättar hur han som finansminister ordnade ett system för att för egen vinning ta hand om all importskatt.

– Den som skulle importera något till Somalia fick betala importskatt till ett konto i Dubai, men det kontot tillhörde Aden. Här i Somalia driver han en egen regering inom regeringen, förklarar källan.

Talmannen och presidenten är konkurrenter och partners samtidigt. De har administrerat en övergångsregering, »Transitional Federal Government«, med öknamnet »The Fraud Gang«, vars mandat gick ut tidigare i år. Påhejade av Ugandas president Yoweri Museveni och FN:s sändebud Augustine Mahiga kom duon i juni överens om att skjuta upp det planerade valet till augusti nästa år. Orsaken är att det krävs en enad politisk front för att bemöta terrororganisationen Al-shabab. Här är Museveni behjälplig, han bistår med fler soldater än något annat land i FN:s styrka i Somalia Amisom. I gengäld rapporteras i Mogadishu att många miljoner dollar av det som fattas i Somalias statsfinanser gick till Musevenis valkampanj tidigare i år.

Tjänstemannen Abdirazak Fartaag och hans rapport gör nog både presidenten och hans utmanare allt för att glömma.

Fartaag, som förlorade sin mäktigaste beskyddare när premiär­minister Farmajo fick sparken, lyckades lämna landet. I dag tillbringar han den mesta tiden i Nairobi.

Sin rapport avslutar han med följande rekommendationer:

»Parlamentet bör se över och godkänna budgeten var tredje månad. Alla departement bör få tillräcklig finansiering för att kunna verka effektivt. De tre höga ämbetena; presidenten, premiärministern och talmannen bör utfrågas av en parlamentarisk kommitté. Revisionsavdelningen bör få mandat att kommunicera med givarländerna och kontrollera att bidragen stämmer.«

Fakta | Somalia

Huvudstad: Mogadishu.

Statsskick: Republik/klanvälde.

President: Sharif Ahmed (till­förordnad).

Premiärminister: Nur Hassan Hussein.

Folkmängd: 9 miljoner.

Religion: Islam.

Naturtillgångar: Gips, små mängder av guld, silver, tungsten, mangan, kalksten, järn, krom, nickel och uran. Sannolikt olja och gas. Inga av dessa tillgångar utvinns dock.

Viktiga exportvaror: Boskap, boskapsprodukter, bananer.

Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – MSB.

12 miljoner i svält

FN bedömer att minst 12 miljoner människor hotas av den pågående svälten på Afrikas horn och Somalia är hårdast drabbat. FN-organet WFP har räknat med att man når 9,6 miljoner i slutet av september. Det jättelika somaliska flyktinglägret Dadaab (bilden) ligger i Kenya.

Bakom svälten ligger klimatförändringar och torka. Men det finns andra anledningar också. Terrororganisationen Al-Shabaab har blockerat hjälpsändningar sedan i somras, och förnekar att människor svälter.

I augusti rapporterade nyhetsbyrån AP om en jättelik korrputionshärva. Hjälporganisationen WFP:s mångåriga huvudpartner, Abdulqadir Mohamed Nur-Enow, anklagas för ha att sålt en del av biståndet vidare.

– Han har bara levererat mellan 70–80 procent, det finns säckar med FN-mat till salu i varje hörn i Mogadishu, säger professor Mohamoud Iman Adan.

Tidigare brittisk flottbas

•Landet var en gång en flottbas för Storbritannien, som behövde skydda Suezkanalen.

• Självständigt från Stor­britannien och Italien: 1 juli 1960.

•1991 störtades diktatorn Siad Barre, och landet har sedan dess styrts av krigsherrar och klaner.

•1993 misslyckades USA att gripa en krigsherre och några år senare drog sig FN ur en insats.

•Under 2000-talet har det varit flera olika övergångsregeringar.

•För fem år sedan invaderade Etiopien Somalia för att stödja den sittande regimen och stabilisera regionen. Men när etiopierna drog sig tillbaka flyttade terroroganisationen Al-shabaab fram sina positioner.