Den israeliska krisen kommer få långtgående konsekvenser

Förra helgen samlades 160 000 deltagare till den största demonstrationen i Israels historia. Protesterna bottnar i att premiärminister Benjamin Netanyahus regering har lagt ett lagförslag som, om det genomförs, kommer att kraftigt begränsa Högsta domstolens möjlighet att annullera lagar och regeringsbeslut. Det skulle ske med en klausul som gör det möjligt för landets parlament Knesset att anta lagar som domstolen förklarat är i strid med Israels grundläggande juridiska och demokratiska struktur och som strider mot landets grundläggande lagar. Klausulen ger en enkel majoritet i Knesset på 61 röster rätten att anta en lag, även om den har fått rött ljus av domstolen.  

Regeringen vill även ha kontroll över valet av domare, samt hindra domstolen från att använda ett "rimlighetstest" som används i dag för att bedöma lagstiftning och regeringsbeslut. Förslaget skulle också tillåta ministrar att utse egna juridiska rådgivare, i stället för dagens system med juridiska rådgivare som verkar under justitieministeriet och som är oberoende från ministrar och departement. Situationen är särskilt allvarlig därför att Israel inte har någon skriven konstitution, och de "basic laws", eller grundläggande lagar, man har i stället, då kan ändras med bara en rösts övervikt i Knesset. 

Israel saknar även det skydd som en tredelad maktdelning utgör; till exempel i USA där den lagstiftande, verkställande och juridiska makten är delad mellan olika maktcentra som ska balansera varandra. I Israel utgör den lagstiftande och verkställande makten i princip en enhet, kontrollerad av sittande premiärminister. Den juridiska makten – här representerad av Högsta domstolen – är därför den enda kontrollmekanismen om regeringen med stöd av parlamentet bryter mot grundläggande demokratiska principer. Den nya klausulen skulle innebära att det inte längre finns någon instans dit medborgare kan vända sig för att få rätt efter ett regeringsbeslut.  

Att debatten i Israel har hamnat där den har hamnat handlar även om Benjamin Netanyahu och det faktum att han själv står inför skranket i en rättegång som har pågått sedan 2019. Det är ingen ovanlig åsikt i Israel – inte ens bland Netanyahus anhängare – att de juridiska förslagen ytterst handlar om att premiärministern vill ogiltigförklara åtalet. Så sade till exempel den tidigare justitiekanslern – Avichai Mendelblit – i en intervju nyligen att Levins förslag är en "katastrof" för Israel och att Netanyahus motiv handlar om att rättegången mot honom ska läggas ner. Om reformförslagen genomförs kan det ske genom att regeringen utser en ny riksåklagare som helt enkelt stoppar åtalet mot premiärministern. 

Den nuvarande justitiekanslern – Gali Baharav-Miara – har också påtalat de drastiska konsekvenser reformförslaget kommer att få. I en 120 sidor lång rapport – framtagen på begäran av justitieminister Levin – skriver hon att det skulle ge regeringen "ohämmad makt", utan institutionellt skydd för individuella rättigheter eller för israels demokratiska struktur.  

"Var och en av de föreslagna reformerna reser betydande problem relaterade till principen om maktdelning, rättsligt oberoende och den juridiska myndighetens professionalism, skydd av individens rättigheter, rättsstatsprincipen samt bevarandet av ett korrekt styrelseskick", heter det vidare. Hon trycker särskilt på det faktum att förslagen skulle ge regeringen total kontroll i utnämningen av domare. 

Baharav-Miara har tidigare påmint Netanyahu om att han rent juridiskt är förhindrad att agera i frågor som kan beröra hans pågående rättegång, vilket naturligtvis inbegriper juridiska utnämningar och lagförslag.  

Utöver den massiva kritik som framförs i Israel från hela det politiska spektrat, har även andra stämt in i kritikkören. Allt från USA:s utrikesminister Antony Blinken över Frankrikes president Macron (när Netanyahu var i Paris) till traditionellt israelvänliga lagstiftare i den amerikanska kongressen. Vad de har gemensamt är oron för att de radikala förslagen i grunden kommer att ändra israels liberala demokratiska karaktär och leda till en försvagning av den juridiska makten. Att landet framöver behöver en konstitution och att dess juridiska system borde reformeras är många överens om, från höger till vänster.  

Detta är en gammal omtvistad fråga, vilket är lätt att se om man till exempel lägger de politiska debatterna för trettio år sedan vid sidan av dagens diskussioner. I augusti 1993 fick Knesset en kopia av det åtal som förberetts mot dåvarande inrikesministern Aryeh Deri. Misstankarna var allvarliga: missbruk av sin position för att begå brott, inklusive tagande av mutor. Saken komplicerades av att det pågick regeringsförhandlingar där Deris parti Shas var inblandade liksom Arbetarepartiet med premiärminister Yitzhak Rabin. Rabin och Deri kom överens om att en åtalad minister inte skulle sitta i regeringen. Deri skulle därför avgå i det fall Shas och Arbetarepartiet enades om att bilda en regering under Rabins ledning.  

Dagens problem för regeringen Netanyahu och hans viktiga politiska allierade Aryeh Deri, visar också på stora skillnader som finns jämfört med händelserna 1993. Deri är en politisk överlevnadskonstnär av nästan samma kaliber som premiärministern. Han dömdes till tre års fängelse 1999 för bland annat bestickning och bedrägeri, men kom tillbaka som ledare för Shas 2012 och har innehaft flera ministerposter sedan dess. Under en ny rättegång mot Deri för skattebrott gick han i december 2021 med på att avgå frivilligt och lämna politiken för att slippa en ny fängelsedom. Jerusalems tingsrätt accepterade detta och sänkte straffet. Men efter ett val förra året återvände deri till Knesset och även regeringen. 

I januari i år beslutade elva domare i Högsta domstolen att Deri hade diskvalificerat sig själv som minister genom att ljuga. Domarna hänvisade till en juridisk doktrin – estoppel – som innebär att en person som under ed argumenterat för en viss linje, inte sedan kan hävda motsatsen. Doktrinen är tänkt som ett sätt att säkerställa det juridiska systemets trovärdighet och domen från den 18 januari var avsedd att se till så att Deri inte kunde smita undan. HD:s utslag tillsammans med regeringens reformförslag bör ses i ett sammanhang eftersom det rör olika delar av samma fråga. 

Debatten i Israel i dag har två bottnar; den ena har funnits ända sedan staten Israel bildades 1948 och rör frågan om en konstitution, hur den i så fall ska utformas samt hur exakt maktdelningen i Israel ska se ut. Den andra delen handlar om vikten av att den nuvarande maktdelningen inte försvagas och, i förlängningen, helt åsidosätts. 

Men regeringens aktuella reformförslag går betydligt längre än att enbart begränsa Högsta domstolens möjligheter att slå ner på vissa lagförslag. Det skulle inte bara ta bort den i dag enda möjligheten som finns att hålla ett vakande öga på Knesset och lagstiftarna där. Reformerna skulle dessutom möjliggöra för framtida regeringar att med en rösts övervikt ta bort eller ändra individuella rättigheter som i dag säkerställs av landets befintliga lagar. 

Utgången av dagens juridiska och politiska dragkamper i Israel kommer således att få långtgående konsekvenser för landet.

***

Läs även: Benjamin Netanyahu har en evig tro på comeback

Läs även: Ohelig symbios hindrar Netanyahu från att krossa Hamas