Den milde kardinalen­

Man brukar se dem vid Vatikanens mest högtidliga tillfällen, de eleganta, rödklädda kardinalerna. Kyrkans prinsar, som de ofta kallas, står snäppet under påven i Vatikanens hierarki och samarbetar med honom i styrelsen av den katolska kyrkan.

Det är en historisk maktelit som dock den argentinska påven Franciskus har gett några rejäla törnar. Framför allt har han gått hårt åt vissa italienska kardinaler som under Benedictus XVI var påvestatens sanna makthavare. Liksom den unge Matteo Renzi skrotade de gamla politikerna i Italien när han blev premiärminister 2014, har Franciskus i många avseenden plockat ner kyrkoprinsarna på jorden.

– Anders Arborelius stämmer perfekt in på Franciskus signalement på de nya kardinalerna. Många av dem kommer från katolicismens geografiska utkanter och representerar små kyrkor. Utnämningen är ett sätt att uppmärksamma och uppmuntra den katolska kyrkan i Sverige och att föra in olika erfarenheter i konklaven, säger Vatikanvetaren Marco Politi.

Konklaven är det högtidliga möte, då en ny påve väljs. I det deltar alla kardinaler som är under 80 år. Det ger dem reell makt över den katolska kyrkans framtid och Anders Arborelius blir en av dessa. Det innebär samtidigt att han själv i teorin kan väljas till påve.

Franciskus beslut att utnämna en mängd kardinaler från tredje världen, håller på att ändra styrkeförhållandet i konklaven. De gamla europeiska och amerikanska maktblocken har försvagats.

Det är skillnad på kardinaler och kardinaler i den påvliga administrationen. För att ge den katolska kyrkan ett mer kollegialt styre, har Franciskus infört ett råd av nio kardinaler från hela världen, som sammanträder regelbundet med påven för att diskutera viktiga frågor. Bland dessa finns italienaren Pietro Parolin, som är Vatikanens statssekreterare eller premiärminister. Det äldsta av påvestatens alla ministerier är troskongregationen, dagens variant av den fruktade inkvisitionen. Troskongregationens prefekt, kardinal Gerhard Ludwig Müller, sitter inne med den katolska kyrkans smutsigaste hemligheter. Det är här som anmälningar om pedofili och andra övergrepp landar. Det gör Müller till en mycket mäktig man i Vatikanen.

Liksom sina 226 kardinalskolleger ska nu Anders Arborelius samarbeta med påven i styret av kyrkan. Det är troligt att Franciskus föreslår sin svenska kardinal att engagera sig i det påvliga rådet för främjandet av kristen enighet. Många tolkar utnämningen mot bakgrund av påvens besök i Lund i höstas, där dialogen mellan de protestantiska och katolska kyrkorna tog ett rejält kliv framåt.

Den milde Anders Arborelius hamnar alltså inte i det ormbo, som kardinalkollegiet ibland har beskrivits som i det förflutna. En insatt Vatikankännare säger att problemet i dag snarare är det motsatta.

– Många av de nya kardinalerna känner inte varandra och vet inte hur Vatikanens apparat fungerar. Därför kan de få svårt att samarbeta, även under påvevalet, säger mannen som inte vill avslöja sin identitet.

Den 28 juni får Anders Arborelius kardinalens karaktäristiska hatt »biretta« av påven. Åtminstone två gånger om året måste han sedan komma till Rom för att delta i de så kallade konsistorierna, då påven kallar alla kardinalerna till sig. I övrigt fortsätter han sitt arbete som biskop i Sverige.