Den minst dåliga

Telefonsamtalet har beskrivits som ett stycke diplomatisk historia. När USA:s president Barack Obama ringde upp Irans president Hassan Rohani fredagen den 27 september var det första gången som de båda ländernas ledare hade direktkontakt sedan 1979. Något som Hassan Rohani snabbt ville dela med sig av till resten av världen. Ett par timmar senare kunde man läsa ett referat av samtalet på Rohanis twitterkonto.

De båda presidenterna hade varit optimistiska inför att hitta en lösning på kärnvapenfrågan, Barack Obama hade önskat Hassan Rohani en trevlig resa tillbaka till Iran och sagt att han hoppades att New Yorks trafik inte skulle ställa till det för den iranska presidenten, som avslutningsvis hade önskat amerikanen en fin dag.

Kort därefter togs inläggen bort och ersattes av tweets i mer diplomatisk ton. Ändå symboliserar de att något håller på att hända. Sedan Rohani tillträdde som president i början av augusti har tonläget mot omvärlden förändrats. Han har sagt sig vilja nå en överenskommelse i att lösa konflikten om landets kärnteknikprogram inom tre till sex månader och har, till skillnad från sin företrädare, erkänt och fördömt Förintelsen.

Den nya retoriken ledde fram till att stormakterna med USA och EU i spetsen träffade Iran i Genève i veckan för att diskutera det omstridda kärnenergiprogrammet. Och USA har för sin del lovat att om Iran visar god vilja så kan det gå snabbt att lyfta sanktionerna mot landet.

Rohani har fått stöd på hemmaplan för sitt agerande gentemot USA, både av folket och av ayatolla Khamenei.

Irans president har onekligen visat med ord att han vill. Nu kvarstår frågan om han också har makten att genomföra sina löften.

Den 14 juni stod det klart att Hassan Rohani, den minst konservative av alla kandidater, hade vunnit valet med 51 procent av rösterna över de fem motkandidaterna som tilläts ställa upp.

– Folket röstade inte på Rohani för att han utmärkt sig som en reformist, men som den minst dåliga kandidaten fick han reformisternas röster, säger Jens Orback, generalsekreterare för Palmecentret.

Valet av Rohani mottogs ändå med höga förväntningar. Under sin valkampanj lovade han att förbättra relationen med väst och få fart på landets bräckliga ekonomi. En reformistisk tidning kommenterade valresultatet med rubriken »Hoppet återvänder«. En annan, riktad till Irans konservativa löd »Er tid är förbi«.

Vem är han då, Irans nya president som snart suttit tre månader vid makten?

64-årige Rohani beskrivs som moderat, för att tillhöra skrået av religiöst lärda och har varit en av nyckelfigurerna i iransk politik sedan revolutionen 1979. Han har haft flera parlamentariska poster – däribland vice talman – och arbetade i 16 år som chefsförhandlare om kärnteknikprogrammet, en roll som gav honom smeknamnet »diplomatins shejk«.

– Han är en erkänd och respekterad diplomat och förhandlare. Att han nu säger sig vilja lösa kärnenergifrågan bör omvärlden därför ta på allvar, säger Jens Orback.

Men även om president Rohani vill hålla sina löften kan han inte ensam ta beslut i frågan.

Iran är en teokrati med ayatolla Ali Khamenei som högste ledare. Och det är han – inte presidenten – som har sista ordet när det gäller frågan om Irans försvarsförmåga. Men inte ens Khamenei är enväldig. En annan tung maktfaktor är revolutionsgardet, som hittills avvisat alla eftergifter mot USA.

Rohanis förmåga att agera handlar också om en kamp mot klockan.

– Det finns en politisk öppning nu. De konservativa är oorganiserade och Rohani backas upp av ayatolla Khamenei. Men smekmånaden tar slut, säger Trita Parsi som leder iransk-amerikanska rådet i Washington.

Dessutom kommer det iranska folkets tålamod att tryta om ingenting händer. Rohani har visserligen agerat över mångas förväntan, han har bland annat släppt ett dussin politiska fångar och återinrättat det ekonomiska planeringsorgan som upplöstes av hans föregångare Ahmadinejad. Men sanktionerna har gått hårt åt landets ekonomi. Sedan 2011 har landets oljeexport mer än halverats, inflationen har skjutit i höjden och matpriserna har stigit.

– Det finns ett enormt stöd för hans diplomati, folk vill ha en bättre relation med omvärlden. Men om ingen förändring sker, visar det att hans mjuka inställning inte ger något. Då drar både befolkningen och de konservativa slutsatsen att hans diplomati inte fungerar, säger Trita Parsi.

Fakta | Slipad politiker

Hassan Rohani föddes 12 november 1948 och är gift med Sahebeh Rohani som han har fem barn tillsammans med. Han tillträdde som president den 3 augusti i år.

Rohani är utbildad advokat men har under stora delar av sitt liv varit politiker, bland annat som medlem i Expertrådet och i högsta nationella säkerhetsrådet samt varit chef för »Centrum för strategisk forskning«. Han har också varit vice ordförande i den fjärde och femte terminen av det iranska parlamentet.