Den osannolike tyrannen

Det var aldrig tänkt att Bashar, född 1965, skulle överta makten från sin far Hafez. Han var den tystlåtne och tillbakadragne mellansonen i Assadfamiljen som varken visade intresse för politik eller militär. Han stod ständigt i skuggan av sina äldre syskon, den ambitiösa och utåtriktade systern Bushra och den dominante brodern Basil. I stället skapade han sig en identitet som den akademiskt lyckade sonen, även gentemot sina två yngre bröder Maher och Majid.

Den förstfödde Basil utsågs i början av 1990-talet till efterträdare vilket gav Bashar friheten att själv bestämma över sitt öde. Han valde att studera medicin i Damaskus och utbildade sig därefter till ögonläkare i London. Men när Basil omkom i en bilolycka 1994 blev han genast hemkallad för att drillas till Syriens nästa ledare. Trots Bashars reserverade lynne och skrala militära meriter ansågs han vara ett bättre val än den impulsive yngre brodern Maher.

I sex år arbetade fadern med att bygga upp förtroendet för sin son, såväl inom militären som hos allmänheten.

Men Bashar var synbart obekväm i sin nya roll och med den helomvändning hans liv hade tagit. Mot slutet av decenniet tycktes han dock ha funnit sig tillrätta i sin nya roll och deltog alltmer i både inrikes- och utrikespolitiken.

Inför makttillträdet vid Hafez al-Assads död år 2000 fanns ett starkt hopp om att den unge, välutbildade Bashar som bott i väst skulle föra med sig en modern reformagenda och göra upp med faderns auktoritära styrsätt. Dessa förhoppningar byggde på en utbredd mediebild av tronarvingen som modern och reformvänlig. Frågan är dock i vilken utsträckning denna bild bottnade i ett uppriktigt engagemang. I slutet av 1990-talet var Bashar omslagspojke för ett statligt antikorruptionsinitiativ, en hjärtefråga för många syrier. Det var dock noggrant uträknat att inga högre medlemmar av Assad-klanen skulle drabbas, något som tyder på att det hela var en pr-kampanj avsedd att utmåla Bashar som en modern ledare som står på folkets sida.

I sitt installationstal i juli 2000 tonade den nye presidenten ner reformretoriken och talade i stället om vikten av att balansera förändring och kontinuitet. I stället har Bashar al-Assad ofta porträtterats som en långdistanslöpare som i kraft av sin unga ålder och den långa regeringstid han har framför sig, föredrar att skynda långsamt. Det ser dock alltmer ut som att han är på väg att bli omsprungen redan på startsträckan.