Den stillsamma kuppen

När stridsvagnarna natten mot onsdagen rullade in på Ratchadamnoen-avenyn i centrala Bangkok nåddes kulmen på de politiska oroligheter som lamslagit och tudelat Thailand sedan slutet av förra året.

För bara 18 månader sedan vann premiärminister Thaksin Shinawatra en jordskredsseger i valet och såg ut att bli en verklig statsman. Så blev det inte. Till slut föll Thaksin på sitt alltmer auktoritära styre, med en allt större koncentration av makten till sig själv, svågerpolitik och ett antal korruptionsskandaler och tvivelaktiga ekonomiska affärer, som aldrig utreddes i grunden.

Det som satte stenen i rullning var när Thaksin i januari i år sålde sin andel av bolaget Shin till Singapore, en affär på nästan 1,9 miljarder dollar, cirka 14 miljarder kronor, och helt och hållet lyckades undvika att betala en enda krona i skatt, trots att affären gav en ordentlig vinst. Att Thaksin ägnade sig åt avancerad skatteplanering hade kanske kunnat gå hem, men när det senare visade sig att han utnyttjat sitt enorma inflytande för att endast en dag före försäljningen av Shin ändra landets skatteregler till sin egen fördel, blev det för mycket.

Redan innan försäljningen skedde hade framför allt huvudstaden Bangkok drabbats av stora gatudemonstrationer mot Thaksin. Nu växte protesterna. Framför allt var det den relativt välmående, allt större och därmed mer inflytelserika medelklassen som opponerade sig.

I april försökte Thaksin rättfärdiga sin politik och få ett carte blanche för fortsatt styre genom att utlysa ett nyval, men när stora delar av oppositionen valde att bojkotta valet blev problemen för stora. Enligt Thailands grundlag måste det finnas utmanare i varje valdistrikt om inte det vinnande partiet erhåller en viss andel av rösterna. Det visade sig att Thaksin och hans parti Thai Rak Thai hade »köpt« en opposition i de valkretsar där Thai Rak Thai traditionellt varit svaga. Hela valprocessen blev ett fall för domstolarna.

Valet ogiltigförklarades, Thaksin gjorde avbön i tv, med tårar i ögonen förklarade han att han nu skulle kasta in handduken. Men, bara ett par veckor senare, dök han helt sonika upp som premiärminister igen.

Hela tiden har Thailands inflytelserike och nästan gudomlige kung Bhumibol Adulyadej verkat i kulisserna. Med tanke på att kuppmakarna möttes snabbt i det kungliga palatset under onsdagen, cirkulerar nu uppgifter om att kungen skulle ha varit införstådd med vad som skulle ske. Thaksin har flera gånger uppfattats som en utmanare av den kungliga makten och inflytandet.

Därmed skulle det också ha blivit lättare för kuppmakarna att få ett tyst medgivande från kungen, något som varit absolut nödvändigt för att i förlängningen få folket med sig.

Medelklassen som protesterade mot Thaksin har inte stött militärkuppen mot honom, men det har inte heller hörts så många röster mot den. Det är rimligt att anta att många är nöjda med en militärkupp så länge den förblir oblodig och undantagslagarna knappt märkbara. Förväntningarna i Bangkok är att demokratin återinförs inom mindre än ett år.

Än så länge har inga större protester hörts från den thailändska landsbygden, där Thaksin traditionellt sett haft ett starkt stöd. Delvis kan det bero på att tv-kanalerna varit nedsläckta. Men att kung Bhumibol inte opponerat sig mot kuppen kan göra att människor på landsbygden håller sig passiva. Visst älskar de Thaksin, men hans popularitet kommer inte i närheten av kungens.

Parallellt med den politiska utvecklingen har splittringen inom landets mäktiga militär blivit allt starkare, med tydliga motståndare och anhängare till Thaksin. Thaksin, som själv har en bakgrund som polis, har nära band till militären och flera starka anhängare på höga poster i den militära hierarkin. Att de ännu inte agerat kan tyda på att även de insett att Thaksins stöd hos folket eroderats så pass mycket att det inte värt att sätta hårt mot hårt. Därför har Thaksin-motståndarna inom militären fått fritt spelrum att stoppa Thaksins fortsatta framfart i Thailand – en gång för alla.