Det danska valet står mellan makt eller migration?

Det var den 1 april men danska S-ledaren Mette Frederiksen insåg snabbt att det här var allt annat än en skämt. Morten Østergaard, ledare för socialliberala Radikale Venstre, kunde inte misstolkas: Partiet tänkte inte stödja en S-regering efter valet om inte Socialdemokraterna ger upp stora delar av de senaste årens åtstramningar i flyktingpolitiken.

– Mer än någonsin är det behov av en ny riktning och därför drar jag nu upp linjerna mycket starkt med detta krav, sa Morten Østergaard i Berlingske.

Kniven på strupen på S-ledaren, och dessutom från en tidigare regeringskollega i Helle Thorning-Schmidts vänsterregering som satt 2011–2015.

Danmark går till val som måste hållas senast den 17 juni. Det är upp till statsminister Lars Løkke Rasmussen (Venstre) att utlysa valdatum, med ett minimum på bara tre veckors utlysning. Eftersom tiden går tror de flesta i dag på någon av två möjliga valdagar: att folketingsvalet sker samtidigt med EU-valet den 26 maj, utlyst med någon dags marginal efter 1 maj, eller att valet kommer att hållas just den 17 juni.

Alla opinionsmätningar visar att Socialdemokraterna har vinden i ryggen. Fram till den 1 april var det upplagt för att Mette Frederiksen skulle kunna bli Danmarks nästa statsminister. Partiet trodde sig dessutom ha neutraliserat den känsliga utlänningspolitiken – det danska uttrycket för allt som handlar om flyktingar och integration – genom att i allt väsentligt ansluta sig till den borgerliga regeringens linje i frågan. En linje som också tillkom i samarbete med Dansk Folkeparti (DF).

Åtstramningarna i utlänningspolitiken kallar alla för paradigmskiftet. Under den borgerliga regeringen har det genomförts 112 åtgärder som gör att Danmark i  dag hör till länderna med den restriktivaste migrationspolitiken i Europa. Målet ska inte vara att integrera flyktingar, utan att skicka tillbaka dem till hemländerna fortast möjligt.

Socialdemokraterna var emot sänkta bidrag till flyktingar, men anslöt sig i övrigt till paradigmskiftet i januari i år. Det har skett samtidigt som S under Mette Frederiksens ledning inlett dialog och samarbete med DF.

Främst handlar det om utlänningspolitiken, med förbud mot burka och niqab på allmän plats, eller att i princip inga asylsökande ska tas emot i Danmark. S och DF vill i stället inrätta mottagningsläger utanför Europa.

– Socialdemokraterna har nu en politik som betyder att det ska vara omöjligt att komma till Danmark från ett muslimskt land, skriver Noa Redington, tidigare S-rådgivare i tidskriften Ræson.

– När Mette Frederiksen blev S-ledare insåg hon att den gamla utlänningspolitiken var en farlig kurs, säger Marie Krarup, DF:s talesperson i integrationsfrågor, till Fokus.

– Nu säger S att de har en lika stram politik som vi har, för det vill deras väljare höra. Men frågan är om de säger och står för samma sak om de får makten.

S och DF har också gjort gemensamma utspel i sakfrågor, bland annat om rätt till tidigare pension för de med slitsamma jobb.

[caption id="attachment_545051" align="alignnone" width="750"] I täten. Vänsterblocket har majoritet i opinionsundersök- ningarna men S-ledaren Mette Frederiksen säger att hon helst leder en minoritetsregering.[/caption]

I andra frågor markerar danska S att partiet är i opposition. I mars presenterade regeringen och DF en sjukvårdsreform som innebär att de politiskt valda regionerna som i dag ansvarar för sjukvården läggs ner och att sjukvården flyttas över på staten och kommunerna. Vården ska också tillföras 9 extra miljarder.

Socialdemokraterna är emot att regionerna tas bort. Man hävdar att vårdreformen är ett sätt att smygvägen privatisera sjukvården, och gör detta till en av sina profilfrågor i valrörelsen.

Dansk Folkeparti hade stora framgångar i valet 2015, då det fick 21 procent och blev näst största parti efter Socialdemokraterna. DF:s stöd gjorde att konservativliberala Venstres partiledare, Lars Løkke Rasmussen, kunde bli statsminister. Och det fanns 2015 en markant väljarström från S till DF.

Men väljarströmmarna verkar nu ha vänt. Opinionsundersökningar ger väns­terblocket majoritet i folketinget. S ligger på 28–29 procent, och DF har rasat till 14–15 procent. Samtidigt har DF fått konkurrens om en ännu hårdare hållning i flyktingfrågor genom nya partiet Nye ­Borgerlige, som i en del mätningar kommer över tvåprocentsspärren till folketinget.

Men Radikale Venstres besked den 1 april gjorde i ett slag den danska valrörelsen betydligt mer dramatisk.

– Jag har för länge sedan gjort klart att det inte är nog att få en ny regering. Vi ska också ha en ny inriktning. Även om jag varit emot den sittande regeringen, är jag lika emot om det är en socialdemokrat i spetsen som står för samma inriktning, sa partiledaren Morten Østergaard.

Mattias Tesfaye är Socialdemokraternas talesperson i migrationsfrågor, och var den som fick svara på utspelet:

– Vi kommer att föra en stram utlänningspolitik för att vårt välfärdssamhälle ska kunna fungera. Nu när vi äntligen fått ordning på det kommer vi inte tillåta att det går överstyr igen, säger han till Berlingske.

Dansk folkeparti är tydligt med att de helst ser en Plan A, med en fortsatt borgerlig regering. Från början bestod den enbart av Venstre, men har utökats med Konservative Folkeparti och Liberal Alliance.

– Men om danskarna väljer ett folketing som gör vår Plan A omöjlig kommer vi hålla alla dörrar öppna för att säkra att Dansk Folkeparti får största möjliga inflytande. Om den situationen uppstår så har du, Mette, mitt telefonnummer, sa DF:s partiledare Kristian Thulesen Dahl i ett tal i höstas.

Mette Frederiksen har sagt att hon helst leder en minoritetsregering; framför en flerpartiregering som den förra S-ledaren Helle Thorning-Schmidt ledde ihop med Radikale Venstre (RV) och Socialistisk Folkeparti (SF), där de senare också lämnade regeringen i förtid. Socialdemokraterna ska söka stöd hos andra partier i sakfrågorna, har hon sagt.

Morten Østergaards aprilutspel, där han förklarade att RV också var berett att rösta aktivt emot en S-regering om de inte ändrar utlänningspolitiken, visar att S-dilemmat finns mot fler partier.

– Om Mette Frederiksen måste avvisa RV, så har hon Alternativet. Om hon måste avvisa dem har hon Enhedslisten, kommenterade DF:s Kristian Thulesen Dahl i Berlingske.

Socialistisk Folkeparti säger att det har en mer pragmatisk hållning i frågan och beskriver det nuvarande asylsystemet som inhumant: »Det tillgodoser de starkaste flyktingarna, som riskerar drunknings­döden på Medelhavet, medan världens allra svagaste lämnas kvar i flyktingläger under omänskliga villkor. Det är ohållbart«, skriver SF, som vill att Danmark ska leva upp till FN:s kvotsystem och i dagsläget ta emot 500 kvotflyktingar.

Opinionsundersökningarna ger i dag väns­terblocket 95 mandat mot de borgerligas 8 mandat. Men det är ett vänsterblock som kommer att få svårt att enas.

Så när våren blivit sommar kan det sluta med en »svensk lösning«: att konservativliberala Venstres Lars Løkke Rasmussen sitter kvar som statsminister trots en tillbakagång för de borgerliga, eller att han åtminstone får första tjing som kandidat. Danmark liksom Sverige har negativ parlamentarism, huvudsaken är att inte majoriteten röstar ner en statsministerkandidat. Eller så blir det en lösning som är allt annat än svensk.

Uffe Elbæk leder i dag partiet Alternativet, ett grönt mitten-vänsterparti, men var kulturminister för socialliberala RV i den regering som tillträdde 2011. Han skriver på Facebook:

»Det mest realistiska är att [  …] DF:s partiledare Kristian Thulesen Dahl på valnatten ringer till Mette Frederiksen och säger: ›Ska jag inte lösa ett problem för dig? Du ska inte vara beroende av Alternativets eller RV:s mandat när det handlar om utlänningspolitiken, så vi lägger ett säkerhetsnät under dig.‹ Då kan S bilda regering med DF:s parlamentariska stöd«.

»Om nu inte S, DF och Venstre bildar regering, de tre är ju eniga på de avgörande områdena. Även om jag vet att vi nu går ut i en valkampanj där alla tre kommer att hävda att det är stora klyftor mellan deras åsikter«, tillägger Uffe Elbæk.

Skulle något av dessa två alternativ bli verkligt, kommer många att påminna om vad den dåvarande socialdemokratiske statsministern Poul Nyrup Rasmussen sa om DF inför folketinget 1999: »Rumsrena, det blir ni aldrig!«