Det frispråkiga högerhoppet

Se upp för en man som sticker ut i det grå franska vintermörkret klädd i en klarröd parkas. Tidigt gråhårig och med en lätt uppnäsa som ger honom ett pojkstrecksaktigt utseende. Allt förvillar. Han är en »killer«. Om några veckor kommer Laurent Wauquiez väljas till ordförande för det sargade franska republikanska partiet. Siktet är redan inställt på att bli Frankrikes näste president.

I våras gick en tsunami genom det franska politiska etablissemanget. Socialistpartiet vräktes i spillror, Nationella Frontens Marine Le Pen slogs ut i presi­dent­valet och flera ledande personer i partitoppen lämnade. Den republikanske kandidaten, François Fillon, drogs in i en förödande skandal om fiktiv anställning av sin hustru och sina barn på skattebetalarnas bekostnad.

Var det otur för motståndarna eller mästerliga schackdrag som ledde till att Emma­nuel Macron tog hem segern? Fransmännen har ännu inte bestämt sig.

I dag förblir socialistpartiet krossat och Nationella Fronten sargat. Många av socia­listernas och miljöpartisternas besvikna samlas i vänsterpartiet La France Insoumise. Men hotet framöver mot den allt mer impopuläre Emmanuel Macron iscensätts inte från vänstern. Utan från borgerliga blocket som nu försöker resa sig efter att ha halverats vid parlamentsvalet i somras.

Den klassiska högern, som bytt namn gång på gång för att stödja sina huvudkandidater Valery Giscard d’Estaing, ­Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy, samlas den 12 december för att välja en ny parti­ordförande och därmed också implicit – sin kommande presidentkandidat.

I dagens maktstrid kan Les Républicains inte lägga sig för nära Macrons mitten­politik med en premiärminister från repub­likanerna och ett antal ministrar med socialistisk bakgrund.

Man måste konfrontera, och det har lett till att Sarkozylägrets anhängare nu tar täten inom republikanerna. François Baroin, tidigare valgeneral, skadades av att stå Fillon för nära och ställer inte upp, andra kandidater ses som för nära Alain Juppés liberala falang inom republikanerna. Inför det stundande partiledarvalet står en kandidat som förkrossande favorit: Laurent Wauquiez.

För en internationell publik är han en rätt okänd politiker men fransmännen har sett honom rusa fram inom politiken i en hänsynslös fart. Laurent Wauquiez lämnar ingen oberörd: man avskyr eller älskar honom.

– Jag är höger och jag är stolt över det, säger Wauquiez som menar att det är flirten med centern som försvagat högern. Han attackerar Macron för att okritiskt vara globaliseringens tjänare och betonar att högerpolitik innebär att försvara den arbetande medelklassen, bekämpa bidragsinflationen och värna Frankrikes intressen. Han markerar hårt mot islamiseringen vilket fått Emmanuel Macron att anklaga honom för att stå nära Nationella Fronten.

Wauquiez är 42 år gammal, tvåbarnsfar och leder den franska regionen Auvergne-Rhône-Alpes. Han har haft en rad framträdande politiska poster och varit såväl EU-minister som minister för högre utbildning och forskning.

Han säger sig vilja ha en nytändning av fransk gaullistisk höger och har gjort frispråkighet, franc parler, till sitt varumärke.

Toleransen för ett sådant uppträdande och för att med en utpräglad hänsynslöshet kämpa sig mot toppen är rejält större i Frankrike än hos oss i Sverige där man gärna väntar ut den som snubblar på toppen och sedan smyger sig in. Skillnaden är snarast avgrundsdjup. Frankrike vill ha konfrontationspolitiker. Sverige konsensus.

Men Laurent Wauquiez framtoning är så tuff att även inom det egna blocket ifråga­sätts denne, som så många i fransk politik, elitutbildade utmanare till Mac­ron.