Det här är huthirebellerna – och deras agenda

Kriget i Gaza spelar Jemens huthier i händerna. De har utnämnt sig till palestiniernas försvarare, och sedan oktober förra året använder de drönare och missiler för att anfalla städer i södra Israel. Sedan november har de också genomfört ett dussintal attacker mot sjöfarten i Röda Havet och Adenviken, riktade mot fartyg på väg mot Israel eller med koppling dit. Detta har föranlett en amerikansk-brittisk koalition att i sin tur svara med ett hundratal luftanfall mot huthierna i Jemen, samtidigt som USA har återinfört terroriststämpeln på gruppen. 

Denna rebellgrupp från den perifera Saadaprovinsen i norra Jemen, har åstadkommit vad ett decennielångt Jemenkrig inte förmådde: Satt landet på världskartan och gett huthierna ett bredare stöd inte bara i Jemen utan också i betydande delar av den arabiska världen. Omvärlden frågar sig nu: Vilka är huthierna? Och vad vill de egentligen? 

Att ta sig an övermäktiga fiender är just vad huthierna är kända för. Trots att det tett sig omöjligt har de gång på gång, i stället för att backa eller utplånas, trätt fram som segrare. Hela sex krig stred de mot inte bara en utan två samarbetande arméer, Jemens och Saudiarabiens, då i början av 2000-talet när de själva ännu inte var mer än ett par tusen lokalpatrioter med kalasjnikovs. Krig har visat sig göra dem mäktiga. I det därefter följande tioåriga Jemenkriget har de övertagit arméförband och militär utrustning, fördrivit stora delar av oppositionen, upprättat en egen krigsekonomi och underkastat merparten av Jemen sitt autokratiska milisstyre. 

Konflikten i Röda havet kan nog redan läggas till ännu en av huthiernas framgångar. En minskning på 85 procent av aktiviteten i israeliska hamnen Eilat (med en förlust på tre miljarder dollar redan i december förra året), och en prisökning på 146 procent för att frakta en vanlig container, enligt Freightos Baltic Index. Tio procent av världshandeln går genom Röda havet, där vart femte skepp nu tar kostsamma omvägar. 

För att svara på frågan vilka huthierna är behöver man gå 60 år tillbaka – minst. Då var Nordjemen en religiös stat ledd av en imam. Ättlingar till profeten Muhammed erhöll en särställning då de ansågs ha särskilda gåvor att tolka Guds ord. Huthisläkten räknas dit och hör därmed till de utvalda familjer ur vilka den styrande imamen utan undantag valdes. 

Imamstyret bars upp av en för världen unik form av shiaislam som kallas zaydi. Inriktningen anses faktiskt ligga närmare den i Jemen dominerande sunnimuslimska shafiitiska skolan, än Irans shiitiska islam. Att tala om konflikten inom Jemen som i första hand religiös är missvisande. I tusen år bad jemeniterna sida vid sida i moskéerna, och zayditiska shiiter och shafiitiska sunniter har gift in sig i varandras familjer, utan att någon behövt konvertera. 

Under 1980-talet började Saudiarabien finansiera flera religiösa lärocentra i norra Jemen för att sprida sin egen livsåskådning, som dittills varit främmande för Jemen. De saudiska lärorna banade väg för en sekterism som, trots det tidigare kastsystemet, varit sällsynt. Jemeniter började uppfatta sig själva – och varandra – som antingen shiiter eller sunniter. Flera zayditiska imamer avsattes också från lokala moskéer och ersattes med saudilojala propagandister. 

Hussein Badr al-Din al-Huthi, son till en shiitisk läromästare som sökt hålla den zayditiska identiteten vid liv efter imamens fall, fick nog. Han bildade ett politiskt parti och ur det en ny rörelse: Ansar Allah, Guds hjälpare. Men president Ali Abdullah Saleh gav dem det namn de ännu dras med: Huthirebeller. Gruppen krävde ökat självbestämmande i norra Jemen, stopp för korruption och det tilltagande utländska inflytandet. Hussein al-Huthi dödades av Salehs armé 2004, och hans yngre bror Abdul Malik al-Huthi, känd för sin militarism och anti-amerikanska retorik, övertog ledarskapet. 

För huthierna är USA en direkt fiende, och har varit i alla fall sedan efterdyningarna av elfteseptemberattacken. USA utbildade och beväpnade republiken Jemens armé samt köpte sig tillgång till dess luftrum i sitt drönarkrig, med mera. ”Död åt USA, död åt Israel!” ropar huthierna. Med åren har denna paroll fått fäste i Jemen. 

Huthierna hämtar visst stöd i Iran, moraliskt, ekonomisk och vapentekniskt. Men Irans roll i Jemen har kraftigt överdrivits, man bör vara försiktig med spekulationer om att huthierna skulle ta order från Teheran. Exempelvis avrådde Iran huthierna från att ta kontroll över huvudstaden Sanaa 2014. Huthierna tar av Iran gärna emot pengar, långdistansrobotar och kunskap om hur man ska bygga drönare, men äran för sina framgångar vill de behålla själva. 

Huthierna kräver vapenvila i Gaza och ett slut på Israels blockad. De ser sig som en anti-israelisk insatsstyrka och fortsätter slå mot Israels ekonomi, liksom mot dess allierade. USA och Storbritannien har trappat upp attackerna, stridsplan sätts in, men alla aggressioner kommer att vedergällas, meddelar huthierna, som nu strider mot två stormakter, fortfarande utan att ha en regelrätt armés militära infrastruktur. Den som känner deras historia vet att huthiernas främsta vapen är att uthärda, oavsett vilka konsekvenser detta får för dem eller civilbefolkningen.  

Tanja Holm har bevakat Jemen sedan 2009 och har skrivit boken Jemen är bra!, samt gjort dokumentärfilmerna Stockholmsavtalet och Twerka för Jemen. 

***

Läs även: Därför bygger Hamas tunnlar i stället för skyddsrum

Läs även: Hamas har ont om vänner i Mellanöstern