Det nygamla spionaget

Wang Wenbin har en lång titel. Han är vice ordförande för det kinesiska utrikesministeriets informationsavdelning. På en pressträff häromdagen sa han att USA under det senaste året har skickat upp luftballonger över kinesiskt luftrum vid fler än tio tillfällen.  

– Amerikanska ballonger som gör olagligt intrång i andra länders luftrum är vardagsmat, sa Wenbin. 

– Det första USA borde göra är att lägga pappren på bordet, genomgå självreflektion i stället för att smäda Kina.   

Några timmar senare kom svaret från USA: Man har aldrig skickat upp en enda ballong över Kina.  

Bakgrunden till uttalandet från Peking var förstås att USA skjöt ner en kinesisk ballong i havet utanför South Carolina den 5 februari. Den hade färdats via Stilla Havet in över Alaska, Kanada, Montana och Idaho och fortsatte österut över den amerikanska kontinenten. Kina medgav att ballongen var deras, men hävdade att det rörde sig om en väderballong på forskningsuppdrag som hamnat på villovägar.  

I USA slog tjänstemän inom försvaret fast att ballongen var ett spionverktyg, utsänt av Kina för att spana på känsliga amerikanska områden. Man noterade att den som av en händelse makligt drev fram över områden där kineserna misstänker att USA har stora kärnvapenanläggningar.  

Luftfarkosten var mer imponerande än man först kunde tro, ansåg Caitlin Lee, på Mitchell Institute for Aerospace Studies i Nevada. En spionballong. Amerikanska utredare sa att den var stor som Globen i Stockholm och bar en last som i volym motsvarade tre bussar. Den hade solpaneler och övervakningsutrustning och experterna antog att eftersom ballongen, till skillnad mot vad amerikanerna först misstänkte inte varit försedd med motor och propeller, så var det sannolikt solceller som gav den elkraft, och gjorde att den obemannade ballongen kunde fjärrstyras. Farkosten kunde gå högt, 18 kilometer upp i atmosfären, en bra bit ovanför den marschhöjd där trafikflyget far fram över jordklotet. Peking beskrev nedskjutningen som en "häpnadsväckande överreaktion". 

Man sa att man "ärligt erkänner" att "det är vår ballong, vi är pragmatiska, det är en väderballong, atmosfären är till för alla." 

Från USA:s håll påpekades att den av kineserna åberopade allemansrätten högt i atmosfären var en filosofisk fråga och bara ett försök att ge nedskjutningen en bisarr anstrykning. Ballongen var inget misstag, var budskapet från USA, kineserna trodde bara inte att de skulle avslöjas. Amerikanska tjänstemän meddelade också att syftet med ansträngningarna att bärga ballongen ur havet utanför den amerikanska kusten var att få veta fler detaljer om farkostens kapacitet.  

Minst tre gånger under Donald Trumps presidenttid seglade kinesiska ballonger in över USA. Och den gångna helgen sköt USA ner ytterligare tre luftfarkoster – "aerial objects" – fast på lägre höjd, alla förmodat kinesiska. Den omedelbara följden av de senaste incidenterna  blev att den amerikanska  utrikesministern Antony Blinken ställde in en planerad resa till Kina där han skulle ha träffat president Xi Jinping, det första toppmötet på länge mellan länderna. 

Att skicka upp luftballonger som fientlig handling har rötter i 1800-talet. Första gången som sådana sattes in för offensiva militära ändamål var sommaren 1849 när Österrike skickade obemannade luftballonger över Venedig. Vid denna tid var ballonger för de flesta ett okänt påfund och de bar på bomber fyllda med granatsplitter som var tidsinställda att detonera efter en halvtimme. Det gjorde de. Venetianarna kunde bevittna ett sällsamt fyrverkeri på himlen. Enligt de knappa rapporter som finns av händelsen var det många som applåderade skådespelet som om det vore ett fyrverkeri. Andra blev livrädda. Ingen hade ju sett något sådant förut. Det var inte bara första gången en luftballong användes i en konflikt mellan länder – Österrike angrep för att krossa den nyblivna republiken San Marino som utropat sig självständig – utan också första gången luftburna bomber användes i krig. Och 20 år senare, 1869, bidrog sådana till att Österrike återerövrade Venedig.  

I det fransk-preussiska kriget 1869-71 använde bägge länder bemannade luftballonger och för första gången användes nu svävande luftfartyg som kommunikationsmedel i organiserade transporter. Ballonger hjälpte flyende parisare till säkra områden.  En av initiativtagarna till bruket av ballonger var den vid denna tid berömde fotografen, journalisten och karikatyrtecknaren Felix Nadar, pseudonym för Gaspard-Félix Tournachon, som hade fotograferat och tecknat såväl författarna Balzac, Jules Verne, Baudelaire och George Sand som den berömda skådespelerskan Sarah Bernhardt. Nadar tog nu luftbilder som militärer kunde använda för att få överblick om var fienden höll hus.  

I dag finns avancerade satelliter. Frågan som ställs efter att USA nu skjutit ner fyra luftfarkoster, är: varför använda luftballonger?   

– Det kan man fråga sig. De misstänkta aktörerna har ju en fantastisk prestanda i sina satelliter. Men en luftballong kan uppehålla sig längre över en intressant punkt. Om utrustningen man använder är infraröd blir den heller inte väderkänslig. Då kan man komma närmare det man är nyfiken på, säger Kent Andersson, forskare på försvarshögskolan.  

Fortfarande är satelliterna huvudverktyg som spionmetod från luften. Men en ballong kan ta klarare och bättre bilder.  

I USA fortsätter insamlandet av utrustning från de ballonger som skjutits ner nu i februari. Amerikanska experter säger att utrustningen kan ha använts till att samla information om vad för storts radarsignaler USA använder i syfte att kunna spåra dem. Att identifiera radarsignaler vore av stort intresse för Kina om man planerar att iscensätta en attack. 

***

Läs även: Spionhärva med spår till svenska villaförorten

Läs även: Sverige är godtroget gentemot Kina