Detonerad demokrati

»Det såg ut som en röd damm. Folk sprang över liken och det var fullt av blod.« Ögonvittnet Muhammed Hamdi beskriver resultatet av ett bombdåd i staden Baquba, knappt sex mil nordöst om Bagdad. Politiska kandidater och väljare, alla lojala med ett sunnimuslimskt dominerat parti, samlades i början av april i ett tält för att äta lunch tillsammans när bomben detonerade. En självmordsbombare sprängde sig själv i luften, med ett blodbad som följd. Enligt lokala myndigheter dödades 25 personer och nära 55 skadades. Drygt en vecka senare dog en lokal politiker i samma stad av en bomb placerad på vägen.

De talrika bombdåden och morden som plågar landet är alla blodstänkta symboler för den djupa förbittring som råder bland sunnimuslimerna i Irak, en grupp som förlorat makt och privilegier efter Saddam Husseins fall för tio år sedan. De har politisk representation i parlamentet, men inflytandet är högst begränsat. Enligt Per Jönsson, före detta Mellanösternkorrespondent och redaktör vid Utrikespolitiska institutet, har de delvis sig själva att skylla.

– De har agerat dåligt parlamentariskt och har inte varit duktiga på att organisera sig. Om de bildade ett riktigt sunniparti skulle de förmodligen kunna ställa till med stora problem för al-Maliki, säger han.

Attackerna i Baquba understryker den bilden och är två av många liknande attentat som skett i samband med de regionala val som hölls i delar av Irak förralördagen. Flera provinser deltog inte eftersom de ansåg sig oförmögna att genomföra ett säkert val. Attentat riktade mot politiskt aktiva sunnimuslimer har varit ett ganska vanligt scenario den senaste tiden. Moderata sunni-kandidater som anses ha accepterat ett spel på regeringens villkor är nämligen en vanlig måltavla.

Bakom de många attacker som kantat valrörelsen ligger ett lapptäcke av sunnimuslimska grupperingar som sinsemellan har olika motiv, men som alla har samma delmål: att bekämpa regeringen i Bagdad med shiamuslimske premiärministern Nouri al-Maliki i spetsen. Det här gör att exempelvis al-Qaidagrupperingar kan strida på samma sida som diverse sunnimuslimska klaner, trots att de i slutändan vill olika saker. Din fiendes fiende är med andra ord en vän i dagens Irak. Dessutom finns påtryckningar från grannstater med i bilden. Sunni-muslimska grupperingar har kopplingar till saudiarabiska intressen och regeringen i Bagdad har i sin tur kopplingar till Irans maktelit.

Bara hittills i april har 338 människor dött i olika former av riktade attacker. 14 politiska kandidater har mördats och ännu fler har fått hot med uppmaningen att hoppa av valet om de vill klara livhanken. Läget är dystert, även om antalet dödsfall är mycket färre än när det sekteristiska våldet härjade under 2006 och 2007. Under 2006 dödades omkring 26 000 civila i Irak (siffran är inte säkerställd) till följd av våldsdåd. Året därpå låg siffran på cirka 23 000 dödsfall, för att 2008 gå ner rejält till kring 7 000 dödade.

En stabilisering i landet är fortfarande mycket långt borta. Kanske till och med omöjlig. Oroshärden i grannlandet Syrien och kurdernas alltmer framgångsrika kamp för självständighet i norr är inte direkt underlättande parametrar.

– Ju mer kurderna i norr kommer i bråk med regimen i Bagdad, desto mer vinner sunniislamisterna på detta. Då är ju Maliki-regimen upptagen med kurderna. Iraks regering bedriver ett mindre inbördeskrig på två fronter: sunnimuslimerna på den ena, och mot kurderna på den andra, säger Per Jönsson.

Fakta | Etniska grupper i Irak

• Nästan alla araber i Irak är shia- eller sunnimuslimer (en liten grupp är kristna).

• Arabiska shiamuslimer utgör drygt 60 procent av befolkningen, medan andelen arabiska sunni-muslimer beräknas till 18 procent.

•De flesta kurder samt över hälften av turkmenerna är också sunni-muslimer.

Källa: Utrikespolitiska institutet