Direktlina till makten

– Vi tyckte att det inte borde komma ovanifrån, utan från folket, säger Tarik Nesh-Nash.

Han och kompisen Mehdi Slaoui Andaloussi var först i världen med att lansera en sajt där medborgare kunde delta i landets konstitutionsskrivning.

Det var i Marocko, i svallvågorna av den arabiska våren, som kungen lovade att göra om landets konstitution. Efter hans tal till nationen den 1 mars 2011 satt de två it-killarna uppe hela natten och skrev sajten reforme.ma. Där lät de medborgare diskutera den gamla konstitutionen, artikel för artikel, och gilla, ogilla eller komma med egna förslag. 150 000 besökare och 10 000 kommentarer senare kände sig kungen nödgad att be de båda programmerarna analysera resultatet. Flera av nät-förslagen kom slutligen med i den nya konstitutionen. Som att jämlikhet ska råda mellan könen, att Amazigh räknas som officiellt språk och att premiärministern ska tillhöra majoritetspartiet.

Bortsett från att nätdebatten tog sig ända in i lagboken, så fick reforme.ma andra viktiga följder.

– Flera tusen marockaner läste faktiskt konstitutionen. Så diskussionen gick från att snacka slogans till att prata grundlagsbestämmelser, säger Tarik Nesh-Nash.

Att Marockos ledning tvingades lyssna på den breda massan genom nätets megafon på det här viset innebar visserligen inte att landet förvandlades till en demokrati över en natt. Inte heller finns det några belägg för att förändringarna lett till verklig förändring i regeringens sätt att styra landet. Däremot var händelsen ett tecken på att ett nytt slags medborgerligt engagemang håller på att växa fram. Både myndigheter och aktivister börjar låta allmänheten bidra med tankar och expertis till deras projekt.

Crowdsourcing, att låta folkmassan utföra en uppgift som vanligtvis uträttats av en eller ett par experter, börjar alltså användas i allt fler sammanhang. Ett tidigt, känt exempel är nät-encyklopedin Wikipedia, där alla kan vara redaktörer. Tanken är att vår kollektiva intelligens räcker längre än specialisters nisch-kompetens. Förutom att det nyttjas av aktivister och myndigheter förekommer det även i företagsvärlden, Nokia och Dell crowdsourcar exempelvis idéer till nya produkter eller förbättringar på de befintliga.

På senare år har crowdsourcing gått från konsumentupplysning och allmänbildning till att bli ett mäktigt vapen i händerna på gräsrotsaktivister för att öka demokratin, bekämpa korruption eller övervaka val.

Crowdsourcing har så tagit sig från hackervärlden till de statliga finrummen, och börjat användas som ett officiellt verktyg för demokratibygge.

– Det är en stor skillnad mot att rösta, vilket är dagens etablerade politiska forum, säger doktoranden Tanja Aitamurto, som studerar kollektiv intelligens vid palmkantade Stanford-universitetet i Kalifornien.

– På många håll i väst sjunker valdeltagandet, så crowdsourcing kan vara ett sätt att delta i demokratiska processer mellan valen, säger hon.

Världen över finns olika exempel. När till exempel Island i veckan röstade om utkastet till en ny konstitution kallades det »världens första grundlag framtagen på folk-entreprenad«. Sedan april 2011 har islänningarna varit inbjudna att delta i den konstitutionella reformer via sociala medier. Ett folkvalt råd på 25 personer har jobbat med konstitutionsskrivningen och efter varje möte har förslagen lagts ut på en hemsida, där islänningar kunnat kommentera idéerna.

Islänningarna kunde också diskutera lagförslagen på rådets Facebooksida, följa arbetet på Twitter samt se löpande intervjuer med rådets medlemmar på Youtube. Tusentals islänningar kommenterade vitt och brett på lagförslagen, från hur boskap bör behandlas bättre till hur myndigheter på ett smidigare vis kan återbringa stöldgods till dess rättmätiga ägare, feedback som konstitutionsrådet löpande använde i sitt arbete.

Den svenska regeringen har hakat på trenden genom att gå med i det internationella initiativet Open Government Partnership som startade hösten 2011. Det går ut på att med teknologins hjälp öka statlig transparens och stärka medborgarnas makt. Till exempel finns nu Openaid.se med information om Sveriges biståndsprojekt och utbetalningar att tillgå i ett format som gör det lättare för människor att se och även använda och utveckla uppgifterna efter eget huvud.

På andra sidan Atlanten ligger man långt framme. I USA drog Obama-administrationen i gång arbetet med Open Government efter valsegern 2008 för att bättre kommunicera med medborgarna.

– Obama bestämde att antalet statliga sajter behövde reduceras och att de måste bli mer användarvänliga, berättar Aitamurto.

Administrationen höll en crowdsourcad nationell dialog för att förbättra de statliga hemsidorna.

Tusen personer registrerade sig på en sajt för idésprutor och kom med förslag på allt ifrån hur innehållet på hemsidorna kunde vässas till hur medborgare med svaga engelskakunskaper kunde nås. Tjänstemännen använde sedan idéerna för att optimera sin webbnärvaro.

I Kanada beslöt sig stadsledningen i Calgary för att ta hjälp av medborgarna när de behövde dra åt svångremmen inför fjolårets budgetförhandlingar. För att bättre förstå vad invånarna prioriterade ombads de att fylla i ett formulär på nätet. Ville de satsa på ungdomsgårdar eller bättre vägar? Calgaryborna fick även tillgång till ett webbverktyg som visade vad stadens olika departement spenderade pengar på. På så vis kunde de enkelt se vilken effekt en fem procents nedskärning skulle ha på parkförvaltningen eller hur en tio procentig ökning skulle påverka de kommunala transporterna.

– Det handlar om att öppna upp processen och hjälpa folk att förstå vad som ligger bakom de beslut vi tar, säger borgmästaren Naheed Nenshi till magasinet Atlantic Cities.

24 000 personer hörde av sig under den sju månader långa processen och deras förslag hjälpte till att forma den slutgiltiga budgeten.

– Calgary insåg att folk tyckte att det var okej att betala skatt så länge servicen funkade. Så de fattade att de faktiskt kunde öka skatten om de bara skötte sina åtaganden, berättar Tanja Aitamurto.

Men samtidigt som 24 000 personer är en hög siffra så var det ändå en liten andel av en befolkning på nära en miljon invånare. Det reser invändningen om crowdsourcingens begränsningar. Kritiker brukar framhålla den så kallade digitala skiljelinjen – att tekniken hindrar många från att delta. Ett problem som kan minska i framtiden.

– För vad är alternativen? Man kan ha möte i stadshuset, men dit kommer inte alla ändå. Så allteftersom vi blir mer tekniskt bevandrade så blir det mer naturligt att använda webb-baserade verktyg, säger Aitamarto.

Däremot framhåller hon att crowdsourcing fortfarande är i sin linda och att det är svårt att veta hur tekniken kommer att utveckla sig. Nackdelen med att crowdsourca demokratiska processer är att det kräver moderatorer på sajterna, det fungerar inte att bara lämna de tusentals inläggen vind för våg.

– Det är som att ha en trädgård, den behöver omsorg.

Fakta | Crowdsourcingprojekt världen över

Bestämma budgeten

Kanada: Inför budgetförhandlingarna i Calgary lät stadsledningen medborgarna ge förslag på prioriteringar. Genom ett webb-verktyg som visade hur staden spenderade sina pengar kunde de också se vilka effekter förslagen skulle få i praktiken.

Övervaka val

Egypten:  Vid de två senaste valen har crowdsourcing använts för valövervakning. På valövervakningsplattformen www.u-shahid.or kan medborgare berätta om läget vid deras egen röstlokal, varefter resultaten visas i realtid på en karta. Förra valet kunde 500 av 600 rapporter om problem eller valfusk bekräftas i efterhand.

Rapportera mutor

Indien:  På sajten Ipaidabribe.com kan folk rapportera om korruption. Hittills har 21 000 rapporter kommit in, om alltifrån polis- till läkarmutor. Ipaidabribe använder sedan medborgarnas berättelser som underlag när de konfronterar berörda myndigheter om bestickningarna.

Avslöja riggade upphandlingar

Ryssland:  På sajten Rospil (rospil.info) lägger bloggaren och juristen Alexej Navalny ut information om statliga kontrakt för infrastrukturprojekt. Plus namnet på den firma som vunnit budgivningen, hur mycket pengar som begärts och experters granskning av de olika villkoren.

Förbättra biståndet

Sverige:  Genom openaid.se, med information om Sveriges biståndsprojekt och utbetalningar, kan medborgare lämna egna förslag. Det är en del i det internationella initiativet Open Government Partnership som går ut på att öka statlig transparens och stärka medborgarnas makt.

Påverka hemsidor

USA:  Efter valsegern 2008 inleddes en nationell dialog på nätet för att förbättra de statliga hemsidorna. Nätanvändarnas förslag – på hur innehållet på hemsidorna kunde vässas till hur man lättare skulle nå medborgare med svaga engelskakunskaper – användes sedan för att optimera myndigheternas webbnärvaro.

Skriva grundlagar 

Marocko:  Med hjälp av 150 000 besökare blev den hemsnickrade sajten reforme.ma en oundviklig röst i processen då landets nya konstitution skulle skrivas efter revolutionen våren 2011. Och fick visst genomslag i den slutliga konstitutionstexten.