Utrikes

Djupa sprickor i panelen

Publicerad 2010-02-18

Bild: Gemunu Amarasinghe/scanpix

I ensamt majestät, stod det där, högst på världens samlade agenda. Klimatet.

Forskarna i den finaste institutionen av dem alla, FN:s klimatpanel IPCC, firades som hjältar för att de hade slagit larm.

Med stöd av tusentals vetenskapsrapporter konstaterade de att människan bär skulden till förändringarna i klimatet. Inga osanningar skulle få slinka igenom, kritiker avfärdades som galenpannor. Panelens världsbild kom att totaldominera medierna och 2007 kröntes IPCC med Nobelpriset.

Två år senare och 50 mil från Rådhuset i Oslo var det slut på framgångarna. Klimattoppmötet i Köpenhamn blev ett praktfiasko. FN:s egen förhandlingschef i klimatfrågor, Yvo de Boer, tog motgångarna mycket hårt och nu i veckan tillkännagav han sin avgång, som en direkt följd av det misslyckade klimatmötet.

Det havererade mötet blev också inledningen på något som liknar ett krig inför öppen ridå, ett krig mellan forskare och kritiker.

En huvudingrediens, förutom att själva mötet floppade, är de mejl som läckte ut och kommit att gå under namnet Climate Gate. Där avslöjades bland annat att data som ligger till grund för den så kallade »hockeyklubban« presenterats av IPCC så att läget ser värre ut än det egentligen är.

Climate Gate gläntade på locket till den tryckkokare av skeptiker i skuggan av den unisona bilden av ett klimat i akut kris. Efter nyår har det slungats ut uppgifter om faktafel i den extremt uppmärksammande IPCC-rapporten från 2007. Till exempel visade sig den flitigt citerade uppgiften att Himalayas glaciärer kommer vara borta år 2035 var baserad på en tveksam rapport från Världsnaturfonden.

Ordföranden själv, Rajendra Pachauri, har också kritiserats för både sin ledarstil och för ekonomiska förehavanden vid sitt universitet i Indien. Krav på hans avgång har hörts från flera håll. Men det skulle ändå inte räcka, menade ett antal forskare i vetenskapstidskriften Nature förra veckan. De anser att hela grundkonstruktionen med en panel under FN-paraplyet är fel. Arbetet borde drivas i ett mer öppet forum, i en Wikipedia-liknande lösning.

Redan för ett år sedan gick flera hundra forskare ut med en skrivelse där de tar avstånd från FN:s klimatpanel. En av dem är David Gee, professor emeritus i geologi vid Uppsala universitet. Han vänder sig starkt mot hur klimatarbetet har politiserats.

– Vetenskapen måste vara rent vetenskaplig, inte som i detta sammanhang, gift med politiken. När den senaste rapporten togs fram var det som att politikerna beställde en rapport som bekräftade deras tes, säger han.

Johan Rockström, chef för Stockholm Environment Institute, håller inte med. Han menar att problemet snarare ligger i hur makthavare tillåts dra ut och förstora enskilda dramatiska detaljer.

Han betonar att felet med Himalaya visserligen är ett allvarligt misstag, men att det i sammanhanget är ett marginellt fel. Det finns ingen anledning att ifrågasätta allt panelen kommit fram till.

Han tycker däremot att den ikonstatus IPCC fått under åren kan ifrågasättas.

– IPCC har blivit en megafon för den absoluta sanningen. Men verkligheten är att forskning är en ständig lärandeprocess.

För att IPCC ska kunna rädda sitt anseende gäller nu att deras granskningssystem (peer-review) ses över, det säger såväl Johan Rockström som Sveriges chefsförhandlare i klimatfrågor, Anders Turesson. Den senare understryker att förhandlingarna ändå är och bör förbli en vetenskapsdriven process.

– Men det är möjligt att IPCC som organisation behöver se över sitt arbetssätt.

Förhandlingsarbetet inför nästa klimatavtal påverkas inte av stormen kring IPCC, deras fjärde rapport finns kvar som det viktigaste underlaget.

– Men jag vet att det pågår en diskussion kring den femte rapporten som nu ska tas fram. Det ska bli intressant att se vad som kommer stå i den.